Herr talman! I dag står vi inför ett historiskt
ögonblick. Kärnkraften skall avvecklas. Denna livs-
farliga verksamhet skall bort. Våra barns och barn-
barns framtid skall förgrönas.
Men det finns smolk i bägaren. Efter energiöver-
enskommelsen steg Sydkrafts aktier. Varför? Rege-
ringens modell för att avveckla kärnkraften kommer
nämligen att medföra att staten tvingas betala skade-
stånd för att avveckla, samtidigt som man hamnar i ett
juridiskt träsk. Det har de privata ägarintressena räk-
nat ut. I och med grundlagsändringen 1995 har vi ett
av världens starkaste egendomsskydd. Det beror bl.a.
på den tidigare regeringen, med Centern i högsätet.
Det leder till att kostnaden för kärnkraftsavvecklingen
antagligen blir mycket högre än den annars skulle
blivit.
Herr talman! Det hade varit bättre att kärnkraften
hade fått betala sina verkliga kostnader. En årlig höj-
ning med minst ett par öre per kWh medför att kärn-
kraften blir olönsam och stängs av sina ägare senast
2010. År 2010 är ett år som dessutom har fallit bort ur
energiöverenskommelsen mellan Centern, Vänstern
och Socialdemokraterna.
Men nu står vi inför dagens lagförslag, där Miljö-
partiet kommer med ändringar och invändningar mot
regeringens förslag. Dessa består av följande punkter:
1. Regeringen nämner inget om att kärnkraften skall
avvecklas därför att den är livsfarlig. Syftet är inte
bara att ställa om energisystemet, utan en vidare
miljöfråga. En ändring måste införas i portalpara-
grafen som avspeglar det förhållandet, anser vi i
Miljöpartiet. Det ansåg även en av professorerna
vid KU-utfrågningen.
2. Lagen är anpassad till grundlagens långtgående
egendomsskydd. När egendomsskyddet stärktes
1995 utökades rätten till ersättning kraftigt. Miljö-
partiet vill ändra grundlagen så att miljö- och sä-
kerhetsskäl skall vägas in vid bestämmandet av er-
sättning. På så sätt skulle ersättningen till kärn-
kraftsägarna minskas betydligt.
3. Avvecklingslagen tar inte tillräcklig hänsyn till
säkerhetsaspekterna. Miljöpartiet anser att kärnre-
aktorns säkerhetsnivå samt sannolika skaderisker
och skadetyper skall vara en särskild förutsättning
när man bestämmer ersättningen. De svenska
kärnkraftverken har under lång tid kontinuerligt
drabbats av säkerhetsincidenter. Vi kräver att
kärntekniklagen preciseras och skärps så att lagen
mer detaljerat uttrycker vilken ersättningsnivå som
skall krävas av de svenska kärnkraftverken.
4. Det är rimligt att anta en schablon för drifttid, men
40 år är en alldeles för lång drifttid för en kärnre-
aktor. Om tiden skall användas vid ersättningsbe-
räkningen skall den begränsas till 25 år. Reakto-
rägarna har alltsedan 1980 fått ett klart politiskt
besked om att kärnkraften skall köras max 25 år,
därför skall ersättning för investeringar som skulle
gett vinst efter 2010 inte ges. Det är konsekvent
politik.
5. Statens överskjutande kostnader för kärnavfallet
samt övriga externa kostnader måste tas in som
särskilda förutsättningar när man bestämmer er-
sättningen.
Ja, Miljöpartiet de gröna vill föra över kärnkraf-
tens risk, hälso- och miljökostnader till reaktorägarna
genom förändringar i atomansvarighetslagen och en
successiv stegring av gränsen för skadeståndsansvar
för reaktorägarna, dvs. låta marknaden själv sätta
priset för reaktorerna.
Vi vill också höja skatten på kärnkraftsel från nu-
varande 2,2 öre per kWh med 2 öre 1998 och sedan
med ca 1 öre per kWh årligen till år 2010.
Vi i Miljöpartiet anser att kärnkraften är ett hot
mot livet och absolut inte ingår i ett ekologiskt håll-
bart samhälle, varför vi vill att avvecklingen åtmins-
tone skall uppfylla linje 2:s mål. Det är allvarligt om
denna lag skjuter upp kärnkraftsavvecklingen ytterli-
gare. En fördröjd avveckling kostar.
För var dag åldras kärnkraften och åtgärder för att
lappa och laga blir dyrare och dyrare. Dessutom ökar
olycksrisken ju äldre reaktorerna blir på grund av
försprödning och andra ålderdomssvagheter i material
och system. Det är ett risktagande att låta reaktorerna
köras i 40 år. För övrigt vet vi att det finns krafter
som anser att livslängden är uppemot 60 år. Det för-
skräcker.
Om vi blickar ut över världen kan vi konstatera att
Tyskland, USA, Kanada m.fl. har stängt kärnkraftverk
på grund av höjda säkerhetskrav och/eller att ekono-
min inte möjliggör fortsatt drift. Har Sverige höga
säkerhetskrav?
Ännu ett allvarligt tillbud har rapporterats i ett
svenskt kärnkraftverk. Serien av allvarliga händelser
börjar bli lång. Oskarshamn 3 år 1987: Snabbstoppet
var ej inkopplat, precis på samma sätt som i Tjerno-
byl. Oskarshamn 2: Sprickor i rörböjar, läckte radio-
aktivitet. Den som kontrollerade det hela sade att allt
var okej och skrev i rapporten att det inte var några
fel. Sedan upptäckte man att det läckte radioaktivitet.
Barsebäck 2 år 1992: Isoleringsmaterial täppte igen
silarna till kylvattenintaget. Oskarshamn 2 år 1996:
Man startade utan att sprinklersystemet för kylvattnet
satts på.
För övrigt har chefsåklagaren i Kalmar i dagarna
inlett en förundersökning med anledning av att nöd-
kylsystemet inte var inkopplat - detta efter att Miljö-
partiet har överklagat att man inte gått till åtal tidiga-
re. Efter ett år gör man detta.
Ringhals 2 och Ringhals 4 har upplevt liknande
saker som i Oskarshamn 2 under 1997.
Många av dessa incidenter har fått en tvåa på den
internationella Inesskalan som är graderad till sju. Det
betyder att händelserna är allvarliga.
Men även små misstag har inträffat, och de kan få
följder som orsakar snabbstopp och därmed orsakar
större påfrestningar på reaktorn än vid en normal
långsam avstängning. En orsak har varit att kopie-
ringsapparaten klippt bort ett moment i instruktioner
som kontrollrumspersonalen skulle mata in i datorn. I
det försvunna momentet stod det att en omkopplare
skulle slås om från läge drift till läge test.
De mänskliga misstagen har orsakat nya instruk-
tioner för att rätta till felgreppen. Dessa instruktioner
hopar sig i pärmar. Hela systemet är komplext, sårbart
och oöverskådligt.
Herr talman! I Sverige talas det ofta om hur säkra
våra kärnkraftverk är. Vad man tycks bortse från är
den mänskliga faktorn och vilka beräkningsgrunder
fakta om säkerhet vilar på. Kärnkraftens säkerhets-
tekniska dilemma är att verksamheten måste fungera i
strid med den tes av komplicerade tekniska system
som brukar kallas Jack Murphys lag: "Om något kan
gå fel kommer det förr eller senare att göra det". För
kärnkraften gäller "att allt måste fungera i det närmas-
te perfekt överallt och ständigt".
Hur beräknas då olycksrisken? De första omfat-
tande beräkningarna på området kallas allmänt för
Rasmussenrapporten med det officiella namnet Wash-
1400. De publicerades 1975. Alltså går det att säga att
det svenska kärnkraftsprogrammet byggdes upp innan
några allvarligt syftande beräkningar fanns. Dessa
beräkningar gjordes för reaktorer i USA. År 1978
gjordes speciella beräkningar gjorts för svenska reak-
torer, bl.a. Barsebäck. Storleksordningen på de upp-
skattade resultaten låg på ett värde som motsvarade
ett allvarligt haveri på 10 000-30 000 reaktorår. I
debatten brukade kärnkraftsanhängarna säga att det
var lika otroligt att få en meteor i huvudet som att en
större olycka, t.ex. en härdsmälta, skulle kunna inträf-
fa. Så kom Harrisburg, Three Mile Island, och Tjer-
nobyl med sju års intervall.
En säkerhetsanalys går till så att man prövar alla
de enskilda komponenterna i förväg och under drift
för att försäkra sig om att en mängd onödiga risker
inte behöver bli stora. Men en reaktor består av en
mängd komponenter med komplicerade samband till
varandra som gör det mycket svårt, eller ogörligt, att
försäkra sig om trygg drift endast genom att testa
beståndsdelarna. I en reaktor är helheten inte alls lika
med summan av dess delar.
Allteftersom säkerhetsarbetet med reaktorerna har
utvecklats har beräkningar lett till allt lägre sannolik-
heter i PSA-beräkningarna, probability safety assess-
ment. De sannolikheter som räknas fram ligger på en
nivå motsvarande härdsmälta på 100 000 reaktorår.
Det är säkerligen ett uttryck för ökad säkerhet, men
det går att diskutera i vilken utsträckning. Bl.a. är inte
alla kända riskfaktorer medtagna i dessa beräkningar.
Hit hör dels sådana riskfaktorer som inte går att upp-
skatta numeriskt, främst en del mänskliga faktorer,
dels beräkningsbara faktorer som inte tagits med som
brand, översvämning och drift vid låg effekt.
För att bilda sig en rimlig uppfattning om veten-
skapligt framtagna värden som t.ex. sannolikhet för
haveri, måste man ta ställning till hur väl värdet är
bestämt. Detta brukar man göra genom att uppskatta
ett intervall inom vilken man anser att det bestämda
värdet kan tänkas ligga med en rimlig sannolikhet. Ju
exaktare man har lyckats göra sin beräkning, desto
mindre är detta intervall. Intervallet för osäkerhet kan
i princip aldrig vara noll, men det kan vara mycket
snävt. Intervallet kan å andra sidan vara nästan hur
stort som helst, men det är inte brukligt att publicera
värden med stor osäkerhet.
Det allvarliga är att även de moderna beräkning-
arna har osäkerhetsintervaller i storleksordningen
faktor 100. Det betyder att ett värde som ger en san-
nolikhet för härdsmälta beräknat till ett haveri på
20 000 reaktorår kan också vara ett haveri på 200
reaktorår.
Den vetenskap som uppger säkerhetsintervall kan
inte garantera någonting utöver detta. Risken för ett
kärnkraftshaveri i Sverige skulle enligt denna beräk-
ningsgrund variera mellan ett haveri på 1 600 år till
ett haveri på 16 år.
Herr talman! Miljöpartiet de gröna har begärt en
skärpning av säkerhetskraven i kärntekniklagen. Det
är lika viktigt att redogöra för de beräkningar som
ligger till grund för den skärpta lagen. Som nämnts
tidigare kan osäkerhet räknas ut på flera sätt och osä-
kerhetsintervallet variera med en faktor 100. I dagens
lagtext står det alla svenska kärnkraftverk skall drivas
med utgångspunkt i kärntekniklagen så att kraven på
säkerhet tillgodoses.
Det är uppenbart, inte minst mot bakgrund av de
fortlöpande säkerhetsincidenterna, att säkerhet i detta
sammanhang är ett relativt begrepp. Det gäller spe-
ciellt de äldre reaktorerna. Denna utveckling förvärras
ju äldre de svenska kärnkraftverken blir. Med ny
kunskap med medvetenhet om de risker kärnkraften
medför är det nödvändigt att kärntekniklagen uppda-
teras.
Herr talman! Att ställa om till ett ekologiskt ener-
gisystem kommer att innebära ett uppsving för Sveri-
ge och den inhemska energin. Men varför försena
denna omställning? Lagen kan bli en fälla. Att inte
erkänna att kärnkraften är livsfarlig och ett hot mot liv
och hälsa innebär att reaktorägarna får full ersättning
för att reaktorerna i Barsebäck stängs av - vid en
tolkning av utslaget från KU-utfrågningen, vilket
Peter Eriksson senare i debatten skall gå närmare in
på.
Vi kan se i betänkandet på s. 22 att våra farhågor
kommer att besannas. Vårt krav om 25 års maxtid i
stället för 40 år får följande svar: "- - - ersättningen
med all sannolikhet i vissa fall kan antas leda till så
låga ersättningsnivåer att de inte är förenliga med
RF:s bestämmelser om egendomsskyddet - - -."
Med andra ord: Ägarna får full kompensation be-
räknat på 40 år, precis som om detta inte var en farlig
verksamhet och att det är därför Sverige skall stänga
av kärnkraften, utan i stället tror man att det är fråga
om ett vanligt företag som skall få skadestånd för att
man tvingas stänga.
Man glömmer hur kärnkraften skördat offer i hela
sin kedja från uranbrytning till kärnavfall och hur nära
förknippad den är med kärnvapen. Om kärnkraftspro-
ducenterna hade blivit ålagda att betala sina fulla
kostnader, inklusive risk, hälsa, säkerhet och miljö-
kostnader för hela kärnkraftscykeln, skulle kärnkraf-
ten avveckla sig själv.
Herr talman! Vi yrkar bifall till reservation 2, där
vi föreslår lagändringar i lagens inledande paragraf
om kärnkraftens hot mot liv och hälsa samt att 7 §
kompletteras med en tredje punkt som klargör att
kärnkraftsreaktorns säkerhetsnivå skall utgöra en
särskild grund för ersättningens bestämmande. I 7 §
skall också införas 25 år i stället för 40 år som drift-
tid. Regeringen bör snarast lägga fram förslag om en
sådan komplettering av lagen.
Vi har också ett särskilt yttrande som behandlar 2
kap. 18 § i regeringsformen.
Herr talman! Det sägs att framtiden inte längre är
vad den en gång varit. Utvecklingen sker i ett allt
snabbare tempo. Historien accelererar. De signaler vi
får på tröskeln till det tjugoförsta århundradet säger
oss att det är hög tid att tänka om. I det långa loppet
går det inte att lösa tillväxtens problem med ökad
tillväxt.
(Applåder)
I detta anförande instämde Barbro Johansson, Per
Lager, Thomas Julin, Ragnhild Pohanka, Peter Eriks-
son och Gunnar Goude (alla mp).