Herr talman! Det beslut som fattades den 10 juni
och det beslut som skall fattas i dag är verkligen inte
abrupta eller plötsliga. Energipolitiken, och då särskilt
kärnkraftens vara eller inte vara, har varit aktuell
åtminstone sedan mitten av 70-talet.
En kraftig opinion mot kärnkraft tvingade slutli-
gen fram den folkomröstning 1980 som vi alla känner
till - men som en del har glömt. Folkomröstningens
resultat stadfästes sedan i riksdagen våren 1980. I
samband med detta beslut uttalade riksdagen på för-
slag i näringsutskottet att den sista kärnkraftsreaktorn
skulle tas ur drift senast 2010.
Moderaterna stod inte bakom detta beslut. Stora
och viktiga beslut har aldrig varit moderaternas starka
sida genom åren, oavsett om det har gällt allmän och
lika rösträtt, semesterlagar, arbetsrättsliga regler eller
kärnkraft. För moderaterna är det alltid bäst som det
är. Man skyr förändringen som pesten.
Energifrågan har som sagt funnits med på dag-
ordningen i decennier. Under perioden 1981-1990
behandlade riksdagen vid fyra tillfällen regeringsför-
slag som innebar mer övergripande riktlinjer för
energipolitiken. 1987 gjordes en precisering av en
avvecklingsplan för kärnkraften. En reaktor skulle tas
ur drift någon gång 1993-1995, och en andra reaktor
någon gång 1994-1996. 1988 bestämdes mer tydligt
att den första reaktorn skulle ställas av 1995 och den
andra 1996.
Sedan kom 1991 års beslut, där man upphävde de
här riktlinjerna för avställning av kärnkraftstreaktorer.
I stället skulle en omställning av energisystemet ske
med hänsyn till behovet av el, sysselsättning och
välfärd, dvs. den standardfras som genom åren bru-
kats för att inte påbörja energiomställningen.
Trots bakslagen behöll energifrågan sin aktualitet.
På utskottets förslag beslutade riksdagen att tillsätta
den s.k. Energikommissionen, vars uppgift var att
följa upp 1991 års energibeslut samt se över behovet
av ytterligare åtgärder. En majoritet i Energikommis-
sionen, bestående av socialdemokrater, folkpartister
och kristdemokrater, uttalade att det var fullt möjligt
att ställa av en reaktor under mandatperioden.
På våren och sommaren 1996 tog regeringen ini-
tiativet till partiöverläggningarna om energipolitiken.
Resultatet av dessa överläggningar blev överenskom-
melsen mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Centerpartiet. Precis före sommaruppehållet fat-
tade riksdagen ett beslut enligt överenskommelsen.
Det innebar bl.a. att Barsebäck 1 skall ställas av se-
nast i juli 1998, och Barsebäck 2 i juli 2001. 9 miljar-
der, som vi senare i dag skall besluta om, skall avsät-
tas under en sjuårsperiod för att klara investeringsbi-
drag och forskning för att få till stånd en ny och mins-
kad elanvändning.
Detta var det historiska beslutet. Äntligen hade
energifrågan kommit till ett avgörande! De politiska
partierna, i synnerhet regeringspartiet, hade bestämt
sig. Omställningen av det svenska energisystemet
skulle påbörjas.
De politiska partiernas agerande under hela denna
period från 1980 är värda en egen avhandling. Under
två decennier hade centern, kristdemokrater, miljö-
partister och vänsterpartister agerat för att energiom-
ställningen skulle påbörjas, och att samtliga kärn-
kraftsreaktorer skulle vara avstängda 2010.
När så det politiska systemet äntligen kommer till
skott vill emellertid kristdemokraterna inte längre
vara med. Kristdemokraterna tycker nu, efter ett par
decenniers agerande för att påbörja kärnkraftsavveck-
lingen, att beslutet kommer alltför snabbt. Det tidigare
linje 3-partiet motsätter sig i dag det beslut som inne-
bär en mycket försiktig inledning av energiomställ-
ningen. Varför kristdemokraterna helt plötsligt, en
minut i tolv, bytte fot blir ett intressant ämne för
framtidens studenter i statskunskap.
Miljöpartiet vill av helt motsatta skäl inte medver-
ka till beslutet om att påbörja kärnkraftsavvecklingen.
Man önskar en mycket snabbare avveckling, även om
det skulle drabba både hushållen och industrin. Och
det är måhända Miljöpartiets roll i miljö- och energi-
politiken att agera maximalistiskt - men särskilt seri-
öst är det inte.
Folkpartiet ansåg i Energikommissionen att det
var möjligt att ställa av en reaktor under innevarande
mandatperiod. Under partiöverläggningarna kunde
man dock inte ens gå med på att avveckla en reaktor
inom de närmaste fyra åren. För Folkpartiet var det
uppenbarligen viktigare att följa Moderaterna än att
föra en seriös energipolitik.
Fru talman! I viss mån måste man beundra mode-
raterna för deras konsekventa och envetna kamp för
att bevara kärnkraften. Vilket partsintresse som helst
skulle vara tacksamt för den lojaliteten. Moderaterna
befäster därmed sin ställning som riksdagens mest
utpräglade intresseparti.
De moderata kollegerna i utskottet är inte nådiga i
sin kritik. Den föreslagna lagstiftningen är ett
hafsverk. Lagstiftningen kränker den enskilda ägande-
rätten. Sverige är hotat som rättsstat. Avvecklingen
får negativa konsekvenser för miljö, investeringskli-
mat och industrisysselsättning. Sverige blir kallt och
mörkt, och barnen kommer att frysa.
När det gäller diskussionerna om Karl XI:s reduk-
tion och franska revolutionen fick vi en bra redogö-
relse av Barbro Andersson. Dessa två tillfällen är ju
ganska viktiga för utvecklingen i Europa och Sverige.
Att jämföra dessa viktiga förändringar med att vi nu
ställer av 1 % av den nordiska elproduktionen tycker
jag är en oerhörd överdrift.
De oerhörda överdrifterna från Moderaterna
kommer naturligtvis med tiden att slå tillbaka på dem
själva, men kortsiktigt kan de ge poänger. Den mode-
rata självsäkerheten tar dock priset när de ger sig in i
juridiska spetsfundigheter i polemik med Lagrådet.
Regeringen och riksdagen använder ju Lagrådet för
att komma rätt i juridiska frågor. Anser Moderaterna
att denna laginstans är otillräcklig? Måste inte vi i
riksdagen lita på just Lagrådets olika yttranden?
Fru talman! Juridiska experter har granskat försla-
get till lag om kärnkraftens avveckling. Den omfat-
tande behandling som föregått detta betänkande har
inte påvisat några brister eller felaktigheter i lagför-
slaget. Kenneth Kvist kommer senare att utveckla
Vänsterpartiets ståndpunkter i konstitutionsutskottet.
Med den här lagen kan energiomställningen i
praktiken påbörjas. Alla energiintressenter, allt ifrån
enskilda hushåll till fjärrvärmebolag och Sydkrafts
styrelse, vet nu vad som kommer att gälla. Det hade
givetvis varit en fördel om samtliga kärnkraftsaggre-
gat i det här landet varit i statlig ägo, såsom det en
gång ansågs på linje 2:s valsedel. Nu får vi finna oss i
situationen att vi har både privata och t.o.m. utländska
ägare. Med lagen som hjälp får nu politikerna, repre-
sentanterna för svenska folket, det verktyg som be-
hövs för att med fast hand genomföra den nödvändiga
omställningen av det svenska energisystemet.
Riksdagens partier är knappast överens i ener-
gifrågorna. Partierna spretar åt litet olika håll. Det
finns dock en ganska bred majoritet som nu fattar
beslutet att minska Sveriges låsning och beroende av
den farliga kärnkraften. Som någon filosof har sagt:
Framtidens människor kommer att undra över hur det
i slutet av 1900-talet kunde komma sig att det fanns
partier, fackföreningar och arbetsgivarorganisationer
som med sådan frenesi motsatte sig den självklara
kärnkraftsavvecklingen.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i
näringsutskottets betänkande och avslag på samtliga
reservationer.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ulla Hoffmann, Char-
lotta L Bjälkebring, Kenneth Kvist, Ingrid Burman,
Alice Åström, Johan Lönnroth, Stig Sandström, Owe
Hellberg, Jan Jennehag, Hanna Zetterberg och Britt-
Marie Danestig (alla v).