Herr talman! Den energipolitik som regeringen nu
driver med stöd av Centern och Vänsterpartiet är
förödande för Sverige.
Den splittrar nationen i en tid då vi behöver sam-
ling.
Den avvecklar resurser i en tid då vi behöver ut-
veckling.
Den hotar arbetstillfällen i en tid då vi desperat
behöver nya.
Den leder till ökat misstroende mot Sverige som
investeringsland.
Den skadar naturen i en tid då vi behöver göra mer
för att skydda den.
Den har ett nationellt perspektiv i en tid då vi be-
höver bli mer gränslösa.
Den här kritiken mot regeringens energipolitik
framförde jag här i kammaren för nästan precis ett
halvår sedan, och den är minst lika aktuell i dag. Det
lagförslag som nu skall debatteras och beslutas om är
det senaste utslaget av denna politik som föreläggs
oss. I den allmänna energidiskussionen är gasköpen
från Ryssland och klimatfrågan de senaste utslagen av
den förda energipolitiken. Detta kommer vi att ägna
oss åt i nästa debatt.
Herr talman! Lagförslaget ger regeringen de längst
gående möjligheterna att förfoga över privat egendom
sedan Karl XI:s reduktion. Trots det är lagförslaget
dåligt underbyggt. Det kan föra in staten i utdragna
och kostsamma juridiska processer, leda till mycket
stora kostnader för folkhushållet och ge upphov till
stora miljöskador. Slutligen är lagen helt onödig.
Folkpartiet yrkar avslag på regeringens lagförslag.
Folkpartiet har genom åren aktivt deltagit i ut-
formningen av svensk energipolitik. Redan i början av
1970-talet förde vi, tidigare än andra, in energihus-
hållning som en huvudlinje i energipolitiken. Vi stod
bakom den linje i folkomröstningen år 1980 som
samlade flest röster. Vi medverkade i 1991 års tre-
partiöverenskommelse om energipolitiken. Vi verkade
under fyrpartiregeringen åren 1991-94 för en avreg-
lering av elmarknaden. Vi sade när vi gick in i de
senaste energiförhandlingarna att vår ambition var att
även fortsättningsvis söka påverka svensk energipoli-
tik med saklighet och miljöhänsyn som grund. Detta
gäller givetvis fortfarande.
En liberal energipolitik utgår från den enskilda
människans behov och önskningar. Vårt långsiktiga,
övergripande mål är ekologiskt hållbara energisystem
som inte ger skadliga utsläpp och avfall och som inte
förbrukar ändliga resurser. Vägen dit är lång. Statens
roll är att forma spelreglerna. De politiska besluten
bör begränsas till att fastställa övergripande mål och
de styrmedel som kan behövas för att nå målen. Be-
sluten bör fattas av bredast möjliga majoriteter så att
långsiktigheten garanteras.
Herr talman! Vid energiförhandlingarna övergav
regeringen sina partner från linje 2, Folkpartiet och
LO, och föredrog samverkan med linje 3-partierna
Centern och Vänsterpartiet. Det maktpolitiska värdet
av att knyta Centern närmare sig var större än det pris,
nedläggningen av Barsebäck, som regeringen fick
betala. Om socialdemokraterna prioriterat en långsik-
tigt hållbar energipolitik hade en sådan kunnat för-
handlas fram mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet
och Kristdemokraterna. En sådan politik hade troli-
gen, åtminstone till stora delar, fått stöd även av Mo-
deraterna. Nu blev det inte så, och det första konkreta
resultatet av denna maktpolitik ligger nu på riksda-
gens bord för debatt och beslut.
Lagförslaget har ifrågasatts på en rad punkter av
remissinstanserna och av minoritetsföreträdarna i
näringsutskottet och konstitutionsutskottet. Utskotts-
majoriteterna har inte tagit någon hänsyn till detta
utan drivit ärendet till beslut i dag utan några som
helst förändringar i regeringens ursprungliga förslag.
Kortfattat kan kritiken mot lagförslaget delas in i
tre områden: beredningen av lagförslaget, lagförsla-
gets förenlighet med regeringsformen, EG-rätten och
Europakonventionen samt bristen på analyser av la-
gens ekonomiska och miljömässiga konsekvenser.
Under utskottsarbetets gång har det framkommit,
såsom Mikael Odenberg nämnde i sitt anförande, att
som underlag till detta långtgående lagförslag ligger
endast tre promemorior förutom den energiöverens-
kommelse som träffades i våras mellan Socialdemo-
kraterna, Centern och Vänsterpartiet. Regeringens
beredning av ärendet kännetecknas av yttersta snabb-
het. Det har gått undan i kanslihuset den här gången.
Till detta kan läggas att Lagrådet likaså behandlade
förslaget på några dagar.
De juridiska och konstitutionella aspekter som vi
från Folkpartiet vill lägga på lagförslaget kommer Bo
Könberg att framföra senare i debatten.
Herr talman! Det svenska energisystemet tillförs
drygt 600 TWh per år, om vi räknar som OECD gör
och som vi i Sverige skall börja göra nu. Av dessa
600 TWh kommer över en tredjedel, omkring 220
TWh, från kärnkraften. Det är den primärenergi, vär-
meenergi, som bränslet utvecklar i kraftverken och
som behövs för att koka vattnet till ånga, vilken i sin
tur omvandlas i turbiner och generatorer till ca 70
TWh elenergi.
Det är viktigt att hålla reda på detta när man disku-
terar andra bränslens möjligheter att ersätta uranet i
våra kärnkraftverk. Det är alltså inte 70 TWh av t.ex.
biobränslen som kan ersätta kärnkraften, vilket alltför
många debattörer tror och framför, utan det behövs
över 200 TWh med nu känd teknik. Vi använder
redan i dag ca 90 TWh biobränslen, varav drygt en
tredjedel internt inom skogsindustrin. Hur mycket
biobränsle som skogarna och åkrarna ytterligare kan
producera diskuteras, men ingen tror att vi kan få
fram ytterligare 200 TWh för att ersätta kärnkraften.
Givetvis kan en hel del biobränslen direkt ersätta el
som används för uppvärmning.
Herr talman! Regeringen säger sig vara mån om
att lyssna till opinionen. I EMU-frågan t.ex. låter man
opinionen helt styra för landet mycket viktiga beslut
utan att försöka påverka den i någondera riktningen.
I den här frågan, nedläggningen av Barsebäck i
förtid med hjälp av lagstiftning, har regeringen verk-
ligen opinionen mot sig, trots en tidvis mycket inten-
siv bearbetning. I SIFO:s novembermätning är det
inte mindre än åtta svenskar av tio som vill att de
svenska reaktorerna används till dess att de läggs ned
av säkerhets- eller kostnadsskäl. Detta gäller såväl
socialdemokrater som folkpartister, moderater och
kristdemokrater. Andelen centerpartister som vill
behålla Barsebäck är sju av tio, bland vänsterpartis-
terna är det sex av tio och bland miljöpartisterna är
det hälften som vill behålla Barsebäck tills vidare. Det
är uppenbart att partiledningarna hos Socialdemokra-
terna, Vänsterpartiet och Centerpartiet inte har sina
väljare med sig i den här frågan. Hela det svenska
näringslivet, företagare och fack, är också enigt emot
regeringens politik. Det här kan vara en förklaring till
varför en del partier är så tveksamma till personvalet
som vi skall ha i höst.
Jag vill därför slutligen vädja till riksdagsledamö-
ter från alla partier att våga låta sin innersta överty-
gelse vara vägledande vid dagens omröstning. Detta
lagförslag har en räckvidd långt utöver vad vi i dag
kan överblicka, konsekvenser för ekonomin, för mil-
jön och inte minst för förtroendet för statens respekt
för den enskilde medborgaren och hans egendom.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1
om avslag på propositionen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Birgit Friggebo, Bar-
bro Westerholm, Carl B Hamilton, Siri Dannaeus,
Karl-Göran Biörsmark, Kenth Skårvik, Elver Jonsson,
Kerstin Heinemann, Lennart Fremling och Sigge
Godin (alla fp).