Herr talman! Det är nu ungefär ett år sedan Göran
Persson åt middag med Olof Johansson på Harpsund.
Det var en ovanligt dyr måltid för det svenska folk-
hushållet. Av allt att döma var det då som den social-
demokratiske partiledaren fattade det strategiska
beslutet att göra upp med förlorarna i 1980 års folk-
omröstning om kärnkraften, överge folkomröstnings-
resultatet och inleda en förtida avveckling av den
svenska kärnkraften i strid mot de villkor som sattes
upp på de vinnande valsedlarna från linje 1 och linje
2. Redan vid desserten på Harpsund hade Göran Pers-
son plötsligt förvandlat Socialdemokraterna från ett
linje 2-parti till ett linje 3-parti.
De partimedarbetare, LO-män och LO-kvinnor,
som hade slagits på barrikaderna i 1980 års folkom-
röstning för en förnuftig energipolitik kunde nu vakna
upp och plötsligt inse att de hade slagits förgäves.
Det beslut som togs innebar - jag nämnde det när
vi debatterade energiuppgörelsen den 10 juni i år - ett
avsteg från de tillväxtorienterade värden och traditio-
ner som under efterkrigstiden har burit upp den
svenska arbetarrörelsen.
Det var då lätt - jag tycker fortfarande att det är
lätt - att skriva under på LO-tidningens recension:
"Med beslutet att snabbavveckla kärnkraftsreaktorer-
na i Barsebäck har den socialdemokratiska regeringen
slagit in på en väg som förvärrar den ekonomiska
krisen och äventyrar vårt lands framtid som industri-
nation. - - - Nu vänder Partiet industrisamhället
ryggen."
Det fattades ett energibeslut här i kammaren den
10 juni på grundval av den uppgörelse som hade
träffats mellan regeringen, Centerpartiet och Vänster-
partiet. Jag rubricerade då den uppgörelsen som ex-
trem och destruktiv; extrem just därför att den bygger
på förlorarna i folkomröstningen 1980 och destruktiv
därför att det är en uppgörelse som bygger på kapital-
förstöring.
Det är en uppgörelse som bygger på att vi medve-
tet, utan att ha någonting bättre att sätta i stället, skall
föröda produktionsresurser som vi mödosamt under
åren har byggt upp - produktionsresurser som bidrar
till produktion, sysselsättning och välfärd.
Det var ett destruktivt energipolitiskt beslut av det
skälet att i den positiva vågskålen låg egentligen bara
en enda sak, nämligen Göran Perssons bedömning att
energiuppgörelsen skulle underlätta ett fortsatt mak-
tinnehav för det socialdemokratiska partiet efter valet
1998.
I den negativa vågskålen låg desto fler saker:
- Högre energikostnader.
- Sämre konkurrenskraft för det svenska näringsli-
vet.
- Utslagning av arbetsplatser, därför att vi får en
sämre tillväxt med den osäkerhet som energiupp-
görelsen skapat.
- Sämre miljö i form av ökade utsläpp och ökad
försurning. Vi vet att det i realiteten är ökad dansk
kolanvändning som kommer att ersätta bortfallet
av el från Barsebäck.
- Ett ökat politikerförakt, eftersom den här taktiskt
betingade energipolitiska uppgörelsen så uppen-
bart står i strid mot vad en majoritet av den svens-
ka folkopinionen tycker.
Det här var en energipolitisk uppgörelse, och detta
är en energipolitik som splittrar Sverige. Det är en
energipolitik som drivs i konfrontation, inte bara mot
den politiska borgerliga oppositionen här i riksdagen
utan också mot hela industrin, hela det svenska nä-
ringslivet, en samlad fackföreningsrörelse och, enligt
alla tillgängliga opinionsundersökningar, en klar ma-
joritet av väljarkåren.
Nu är det, herr talman, dags att vända ett nytt blad
i denna bisarra historia. Vi skall nu stifta lag. Vi skall
stifta den lag som skall göra det möjligt för Sveriges
regering att verkställa den energipolitiska uppgörelse
med förtida avveckling av kärnkraft som riksdagen
fattade beslut om den 10 juni.
Det är med förlov sagt, herr talman, inte något
jättespännande ärende. Utgången är ganska given.
Den socialdemokratiska riksdagsgruppen kommer
lojalt att baxa lagen genom kammaren. Man kommer
att avvisa varje invändning under dagens debatt. Man
kommer att nonchalera all den kritik som framförs
under debatten. Man kommer inte att justera ett kom-
matecken.
Men ärendet är unikt, herr talman. Det är full-
ständigt unikt från en rad olika synpunkter.
Först och främst är det ett unikt ärende av det
skälet att det sannolikt aldrig har stått så stora eko-
nomiska värden på spel i ett enskilt riksdagsbeslut.
Den ekonomiska omfattningen av den egendom - de
tolv kärnkraftsreaktorer som det med den här lagens
hjälp blir möjligt att expropriera - är enastående vid
varje jämförelse.
Som ett led i beredningen av ärendet hade konsti-
tutionsutskottet utfrågningar med ett antal framträ-
dande jurister. Man gjorde där jämförelser med
Karl XI:s reduktion i slutet av 1600-talet. Den samla-
de juristbedömningen, i den mån man kan utläsa nå-
gon sådan, var att det aldrig i Europa i fredstid har
existerat ett så omfattande expropriationsprojekt se-
dan den franska revolutionens dagar.
Herr talman! Det är också ett unikt ärende av det
skälet att det innebär en sällan skådad maktöverföring
från parlamentet till regeringen. Regeringen ges med
denna lag i det närmaste fria händer att stänga av
halva landets elproduktion. I motsvarande mån berö-
vas denna kammare möjligheterna att utöva inflytande
i avgörande centrala energipolitiska frågor. Regering-
en kan fatta sina kärnkraftsavvecklingsbeslut i det
närmaste helt utan motivering, utan någon som helst
förvarning till dem som äger reaktorerna och utan att
ha en aning om kostnaderna för de beslut som fattas.
Redan här menar jag att kärnkraftsavvecklingsla-
gen strider mot den svenska regeringsformen, inte mot
dess ord men mot dess anda. Enligt den svenska re-
geringsformen skall all offentlig makt utgå från denna
kammare och inte från Göran Persson.
Nu går det inte för sig för staten att förfoga över
enskild egendom hur som helst, utan äganderätten är
skyddad i grundlagen, och den är också skyddad i den
europeiska konvention angående skydd för mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter som numera är
införlivad som en del av svensk rätt.
Ola Karlsson kommer senare att utveckla alla de
legala invändningar som kan resas mot den avveck-
lingslag som vi i dag skall ta ställning till.
Vår ståndpunkt är att kärnkraftsavvecklingslagen
strider mot svensk grundlag och mot Europakonven-
tionen. Om detta kan man förvisso ha olika uppfatt-
ningar, men ingen kan förneka att kärnkraftsavveck-
lingslagen berör oerhört centrala och juridiskt mycket
komplicerade frågeställningar som har bäring på
grundlag, Europakonvention och EG-rätt. Därmed
ställs också i någon mån Sveriges anseende som en
fri, demokratisk och marknadsekonomisk rättsstat på
spel i detta lagstiftningsärende.
Man kan, herr talman, tycka att regeringen i den
situationen borde anstränga sig maximalt för att pre-
sentera riksdagen ett fullödigt beslutsunderlag. Så har
inte skett - snarare tvärtom. Ett förslag till lag har
utarbetats på rekordtid inom Regeringskansliet och
sedan remissbehandlats. Förslaget har utsatts för be-
dövande kritik från flertalet remissinstanser.
Regeringen hävdar nu att man har gjort en om-
sorgsfull beredning av ärendet. Inga stenar har läm-
nats ovända. Alla aspekter på relevant EG-rätt har
beaktats. Trots det har riksdagen genom sitt närings-
utskott mött betydande svårigheter när det gällt att
från Regeringskansliet få ut det underlagsmaterial
som vi har ansett oss behöva för att hantera proposi-
tionen.
En för utskottets hantering viktig promemoria fick
vi del av först sedan den hade läckt ut i massmedier-
na. Det var en konfidentiell promemoria som vältaligt
beskriver de förödande konsekvenser som skulle
drabba Vattenfall AB om statsmakterna beslutade sig
för att stänga en av det statliga Vattenfalls reaktorer i
Ringhals i stället för en av de privatägda i Barsebäck.
I promemorian heter det att Vattenfall för att hål-
las skadeslöst måste ersättas såväl för kapitalförlust
och avvecklingskostnader som för merkostnader för
återinvestering i ny anläggning med likvärdig pres-
tanda. Man kan notera att det är en uppfattning som
väl överensstämmer med den som Sydkraft har givit
uttryck för i olika sammanhang och som brukar avvi-
sas som ovanligt ohemul av landets näringsminister.
Ur riksdagens synpunkt är det naturligtvis utom-
ordentligt otillfredsställande att regeringen försöker
undanhålla riksdagen en promemoria som visar att de
åtgärder som regeringen vill vidta mot Sydkraft AB
inom departementet anses helt olämpliga och skadliga
att vidta mot statens eget bolag Vattenfall.
Ytterligare en promemoria, där statens skade-
ståndskostnader vid en stängning av en gensomsnitts-
reaktor beräknades till mellan 6,4 och 24 miljarder
kronor beroende på vilken utformning man gav lagen,
fick näringsutskottet efter påstötningar från min sida
del av först dagen före arbetsjusteringen. Konstitu-
tionsutskottet hade inte tillgång till det materialet när
det behandlade ärendet.
Regeringen har också vägrat att lämna utskottet
ens en förteckning över det material och de prome-
morior som togs fram under de s.k. energiöverlägg-
ningarna.
Nu hävdar regeringen genom Näringsdepartemen-
tets expeditionschef i ett brev till mig att näringsut-
skottet har fått del av allt relevant underlagsmaterial.
Han har också varit vänlig att skicka över en förteck-
ning över materialet.
Det visar sig att hela det gedigna beredningsarbe-
tet, utöver remissen, kokar ned till tre sladdriga A4-
buntar om sammanlagt 22 sidor. Det är, utöver vad vi
kan läsa oss till i propositionen, det samlade bered-
ningsunderlaget i ett av de mest komplicerade lag-
stiftningsärenden som kammaren har haft att ta ställ-
ning till på mycket länge.
Det är när den omsorgsfulla beredningen i rege-
ringen ser ut på det sättet som vi, tillsammans med
Folkpartiet och Kristdemokraterna, har kommit till
slutsatsen att propositionen är så bristfällig och be-
redningen så knapphändig att propositionen inte kan
läggas till grund för beslut i Sveriges riksdag. Vi
noterar också att en av de inbjudna juristprofessorerna
rent ut vid konstitutionsutskottets utfrågning sade att
regeringens beredning av ärendet inte uppfyller det
beredningskrav som finns i den svenska regerings-
formen.
Den bristande beredningen av ärendet, herr tal-
man, gäller dock inte bara grundlagsenlighet och
överensstämmelse med Europakonvention och EG-
rätt. Riksdagen har heller aldrig fått möjlighet - var-
ken i samband med det energipolitiska beslutet den 10
juni eller i dag - att bedöma en förtida kärnkraftsav-
vecklings följder. Vad blir följderna för industriinves-
teringar och sysselsättning? Vad blir följderna för
energiförsörjningen, för klimatet, för utsatta regioner
främst i Norrland och Bergslagen, för villaägare med
direktvekande el och för samhällsekonomin i stort?
Det har aldrig redovisats i de propositioner som har
förelagts riksdagen.
Nu vet vi vissa saker ändå, herr talman. Vi vet att
man måste elda tre ton dansk stenkol i minuten för att
ersätta bara en reaktor i Barsebäck. Vi vet att den
villaägare som byter från elvärme till oljepanna nume-
ra får statsbidrag av näringsministern för att göra det.
Vi vet att hushållens elskatter har ökat med 50 %
under 18 månader med Göran Persson som statsminis-
ter. Vi vet att näringsministern har skrivit ett avtal
med den ryska biträdande premiärministern, som gör
att en massiv introduktion av fossilgasanvändning i
Sverige rycker allt närmare. Vi vet att miljöministern
har varit i Bryssel och förhandlat fram en möjlighet
för Sverige att öka koldioxidutsläppen med 5 %, när
snart sagt alla andra länder i stället skall minska dem.
Vi vet att elförbrukningen nu stiger i en hastighet som
gör att Energikommissionens beräkningar av det
framtida elbehovet redan har kommit på skam. Förr-
förra veckan importerade vi el motsvarande produk-
tionen i två genomsnittliga kärnkraftsreaktorer till
landet. Vi vet också, herr talman, att industriinveste-
ringarna, som totalt sett minskar med 4 % i den elin-
tensiva basindustrin, kan beräknas minska med 15 %
mellan 1996 och 1998. Det är just här den stora ska-
dan för Sverige och Sveriges välfärd ligger.
Med energiuppgörelsen, och med avvecklingsla-
gen, skapas en genuin och bestående osäkerhet om
vilka villkoren är för att investera i industriell verk-
samhet i Sverige. Den osäkerheten kostar oss ett stort
antal arbetstillfällen. Jag förmodar att det också är
den insikten som grundlägger den fackliga rörelsens
massiva kritik mot regeringens energipolitik.
Nu är den samhällsekonomiska kostnaden gigan-
tisk. Den statsfinansiella kostnaden - skadestånd till
Sydkraft - är i den relationen mer blygsam, men na-
turligtvis inte ointressant för Sveriges riksdag. Vi
kommer i dag att fatta det slutgiltiga budgetbeslutet,
som gäller för 1998. Det finns inte en krona avsatt för
det skadestånd och de ersättningar som vi vet att
statskassan kommer att få betala ut till Sydkraft om
man stänger i Barsebäck nästa år.
Då säger näringsministern att man inte kan tala om
för riksdagen vad konsekvenserna av riksdagens be-
slut kan komma att kosta, för då avslöjar man för sin
motpart Sydkraft var man tror att förhandlingen med
dem skall sluta, om det nu blir någon förhandlings-
uppgörelse. Det är en alldeles korrekt förhandlings-
teknisk synpunkt. Men det är inte alldeles säkert att
dessa förhandlingstaktiska synpunkter från närings-
ministerns sida leder till den automatiska slutsatsen att
riksdagen därför skall fatta alla sina beslut i blindo.
Man skulle kunna tänka sig alternativet att nä-
ringsministern först förhandlade med Sydkraft, och
sedan kom till riksdagen och begärde ett godkännande
när han hade klart för sig vad konsekvenserna av de
beslut som fattas blir.
Herr talman! Det är, menar jag, omdömeslöst och
närmast en drift med riksdagen och den parlamenta-
riska demokratin att hantera frågor på detta sätt. Jag
tycker att det säger en del om det politiska tillståndet i
landet att också den mest lojala riksdagsgrupp lånar
sig till en sådan hantering. Jag vet att det i Regerings-
kansliet finns bedömningar av den kostnad som staten
kommer att drabbas av nästa år. Jag föreslår att nä-
ringsministern delger kammaren de upplysningarna
när han så småningom får ordet.
Låt mig till sist mycket kort beröra den ur demo-
kratisk synpunkt väldigt tveksamma situation som vi
hamnar i. Den avvecklingslag som vi nu skall besluta
om är från juridiska, politiska och ekonomiska ut-
gångspunkter utomordentligt kontroversiell. Den
energipolitik som regeringen Persson bedriver har
inte stöd i den svenska folkopinionen. Ändå utnyttjar
socialdemokraterna nu sin parlamentariska ställning
till att genomdriva ett beslut som gör det möjligt att
stänga den första reaktorn i strid mot folkomröst-
ningsutslaget två månader före ett riksdagsval.
En rimligare ordning skulle naturligtvis vara att ett
sådant utomordentligt kontroversiellt beslut fick möj-
lighet att bli föremål för en fri, öppen debatt i en val-
rörelse och prövas i denna valrörelse i stället för att
man som nu ställer svenska folket inför ett fait ac-
compli.
Vi kommer att ta på oss uppgiften att på alla sätt
vi kan fortsätta att bekämpa en ansvarslös energipoli-
tik, en avvecklingslag som skadar tilltron till Sverige
som marknadsekonomisk rättsstat. Vi kommer att
fortsätta med det arbetet intill den dag vi har skapat
de parlamentariska förutsättningarna för att upphäva
en lag som inte hör hemma i Sverige.
Därmed, herr talman, ber jag för ordningens skull
att få yrka bifall till den reservation som har avgivits
av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
och Kristdemokraterna.
(Applåder)
I detta anförande instämde Olle Lindström, Ulla
Löfgren, Gullan Lindblad, Sten Tolgfors, Karin
Falkmer, Tomas Högström, Ola Karlsson, Lars
Hjertén, Lars Björkman, Elizabeth Nyström, Inger
René, Stig Grauers, Gun Hellsvik, Inga Berggren,
Bertil Persson, Jan Backman, Peter Weibull Bern-
ström, Karl-Gösta Svenson, Nils Fredrik Aurelius,
Maud Ekendahl, Ingvar Eriksson, Jan-Olof Franzén,
Leif Carlson, Göte Jonsson, Birger Hagård, Per Bill,
Chris Heister, Inger Koch, Marietta de Pourbaix-
Lundin, Birgitta Wistrand, Carl Erik Hedlund, Beatri-
ce Ask och Elisabeth Fleetwood (alla m).