Herr talman! I detta betänkande har utskottet be-
handlat 124 motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden år 1998. Till betänkandet har fogats 25
reservationer som jag yrkar avslag på. Jag kommer
inte att gå igenom alla, men vi har motiv till att avslå
alla.
När det gäller reservationerna 1 t.o.m. 12, som
handlar om den framtida gemensamma jordbrukspo-
litiken, förslagen i Agenda 2000, inriktningen av den
svenska jordbrukspolitiken samt konkurrensvillkor,
vill jag framföra följande:
Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU
består i dag av en rad olika åtgärder såsom interna
marknadsprisstöd, direktstöd, gränsskydd, miljöstöd
och miljöbestämmelser om växtskydd och växtodling.
Med 1992 års reform inleddes en process som lägger
mindre vikt vid marknadsprisstöd och större vikt vid
direktstöd, miljöersättningar samt regional- och
strukturstöd.
Förra våren behandlade riksdagen förslag om
riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och
livsmedelspolitiken inom EU. I samband därmed
godkände riksdagen att Sverige skall verka för en
jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU som utgår
ifrån vissa övergripande mål. Det var proposition
1997/98:142, betänkande 1997/98:JoU23 samt riks-
dagens skrivelse 1997/98:241.
Enligt detta riksdagsbeslut skall Sverige verka för
en jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars
övergripande mål är att främja ett brett och varierat
utbud av säkra livsmedel till skäliga priser, främja en
hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion samt
bidra till global livsmedelssäkerhet.
Detta beslut utgör utgångspunkt för den svenska
positionen när det gäller det fortsatta arbetet med en
ny jordbruks- och livsmedelspolitik.
Jordbruks- och livsmedelsföretagens produktion
skall styras av konsumenterna. Det innebär bra kva-
litet och mer av ekologiska och hälsonyttiga produk-
ter. Vidare skall produktionen vara långsiktigt hållbar
från såväl ekologiska som ekonomiska utgångspunk-
ter. EU skall också medverka till global livsmedels-
säkerhet bl.a. genom att hävda frihandelns principer
även på livsmedelsområdet. Marknadsordningarna tas
successivt bort, och gränsskyddet avvecklas i takt
med internationella handelsavtal.
Herr talman! Jag har nu kortfattat redogjort för de
beslut som fastställer de principiella riktlinjerna för
Sveriges långsiktiga arbete med jordbruks- och livs-
medelspolitiken inom EU. I utskottsbetänkandet
framgår en djupare beskrivning. Enligt utskottsmajo-
ritetens mening innebär det tidigare riksdagsbeslutet
att så gott som samtliga synpunkter i de redovisade
motionerna och reservationerna är tillgodosedda.
När det gäller Agenda 2000 blev EU:s jordbruks-
ministrar överens om vilken jordbrukspolitik som
skall drivas i EU under perioden 2000-2006. Det
skedde den 11 mars.
Jordbruksministrarna kom då överens om jord-
bruksdelen, men agendan innebär mycket mer. Hela
Agenda 2000 har två syften, dels att dra upp riktlin-
jerna för EU:s utvidgning österut, dels att ge förslag
till övergripande framtida inriktning för viktiga delar
av EU-samarbetet, såsom EU:s nästa långtidsbudget
samt förändringar av jordbruks- och regionalpoliti-
ken.
Beslut om Agenda 2000, inklusive jordbruksde-
len, skall fattas av EU:s regeringschefer på toppmötet
i Berlin i dag och i morgon. Men uppslutningen i
jordbruksrådet kring överenskommelsen är stor, så
det skall mycket till för att regeringscheferna skall
riva upp denna överenskommelse. Det slutliga och
formella beslutet fattas av jordbruksrådet, troligen i
maj.
Hur blev då resultatet av jordbruksförhandlingar-
na i Agenda 2000?
Resultatet av jordbruksförhandlingarna innebär i
stort att EU:s jordbrukspolitik går mot marknadsan-
passning genom att interventionssystem och politiskt
reglerade priser får mindre betydelse.
Sverige får mycket bra utfall. När den nya jord-
brukspolitiken är fullt genomförd kommer Sverige att
få tillbaka mer än vad som tidigare antagits. En av
förklaringarna är att jordbruksminister Margareta
Winberg lyckades få igenom alla de specifikt svenska
frågor som vi drev.
- Som kompensation för att Sverige av klimatskäl
inte kan utnyttja stödet till majsensilage får vi an-
vända den outnyttjade basarealen för att ge stöd
till gräsensilage.
- Sverige får räkna vall som används för produktion
av vinterfoder som underlag vid beräkning av ex-
tensifieringsbidrag.
- Vi fick igenom våra krav på en ökning av antalet
bidragsrätter för såväl am- och dikor som för han-
djur.
- Norra Sverige får ersättning för torkningskostna-
der för spannmål.
- Villkoren för Sveriges våroljeväxter blir desamma
som för Spaniens solrosor.
- Dessutom är reformen en framgång i det svenska
arbetet med att befria jordbruket från produk-
tionshämmande regler, bl.a. när det gäller att
mjölkkvoterna skall avskaffas till år 2006.
Reformen innebär förstås också att intäkterna
minskar på grund av det sänkta marknadsprisstödet,
men det kompenseras i princip av att direktstöden
också ökas.
Herr talman! Jag tänker nu ägna lite tid åt att gå
igenom avtalet för grödor, nötkött och mjölk.
Jag börjar med jordbruksgrödor.
Överenskommelsen innebär sänkta priser i två
steg om totalt 20 %. Bedömningen är att vete, med
denna prissänkning, regelmässigt kommer att kunna
exporteras utan exportbidrag, vilket innebär att pris-
sänkningen inte kommer att slå igenom fullt ut på
marknadspriset. På fodersäd beräknas prissänkningen
däremot slå igenom, vilket alltså innebär sänkta fo-
derkostnader i animalieproduktionen.
Hälften av prissänkningen kommer att kompense-
ras via arealstöd, vilket för Sveriges del innebär öka-
de arealersättningar med ca 430 miljoner kronor.
Arealersättningen till oljeväxterna kommer efter
en treårig utfasning av extrastödet att bli densamma
som för spannmål. I EU beräknas odlingen av olje-
växter totalt fortsätta på samma nivå som i dagsläget,
trots sänkt stöd, medan den svenska odlingen troligen
på kort sikt kommer att fortsätta att minska. Men på
längre sikt kan en förbättring av lönsamheten ske via
växtförädling. Speciellt när det gäller höstraps finns
betydande potential för avkastningsökningar. För
våroljeväxter fick Sverige i förhandlingarna igenom
att man inom ramen för miljöstödsprogrammet skulle
kunna ge ett stöd. Regeringen kommer att följa ut-
vecklingen angående nedtrappningen noga och i sam-
band med detta överväga om ett miljöstöd skall infö-
ras. Kd hade nyss en fråga om detta.
En av de viktigaste frågorna för Sverige har gällt
en kompensation för stödet till majsensilage. På
grund av klimatförhållandena i Sverige kan vi inte
odla majs. I stället får nu Sverige använda den för
spannmålsodling outnyttjade stödarealen, ca 150 000
hektar, till att producera gräsensilage. Detta ger 360
miljoner kronor till svenska mjölk- och nötköttspro-
ducenter, vilket innebär en förstärkning till mjölkpro-
ducenterna med 10 öre per kilo mjölk.
När det gäller nötkött innebär överenskommelsen
att interventionspriset sänks med 20 % i tre steg till
2 224 euro per ton.
En annan stor förändring är att man introducerar
ett generellt slaktbidrag till tjurar, stutar, kvigor,
mjölk- och dikor över åtta månader samt till kalvar
mellan en månad och sju månader som understiger
160 kg i slaktvikt. De nationella kuverten finns kvar
men är kraftigt minskade.
Vi i Sverige vann gehör för våra krav om ett ökat
antal bidragsrätter för dikor och handjur jämfört med
kommissionens ursprungliga förslag. Det innebär
bl.a. att Sverige slipper dra in bidragsrätter för dikor
från producenter som innehar dem.
Det medför också goda möjligheter för att den
extensiva köttproduktionen skall kunna fortsätta att
utvecklas. Vi vann även gehör för vårt krav om att det
s.k. 90-taket för handjur skall lyftas bort, eftersom
medlemsländerna nu själva får bestämma storleken på
"taket". Detta innebär inte att vi inte vill ha småskalig
produktion, utan det innebär att EU:s regler inte läng-
re behöver utgöra ett hinder för strukturförändringar.
Reglerna för extensifieringsbidraget blir strängare
än i dag, eftersom alla djur måste räknas in när man
beräknar djurtätheten, och endast gräsbevuxen areal
får räknas som foderareal. Sverige vann en stor seger
när vi lyckades övertyga kommissionen om att dess
förslag om att endast betesmark skulle få räknas som
foderareal var konkurrenssnedvridande. Som reglerna
nu utformas får även vall räknas in, vilket innebär att
svenska producenter kan utnyttja bidraget i lika stor
utsträckning som sina sydligare kolleger. Sverige ser
positivt på förändringen av extensifieringsbidraget
när det gäller att det skall ges till verkligt extensiv
produktion.
När det gäller mjölk innebär överenskommelsen
följande:
Mjölkkvotssystemet förlängs till år 2006. Kom-
missionen skall lägga fram en rapport år 2003 som
syftar till en avveckling av det nuvarande mjölk-
kvotssystemet år 2006. Sverige får en kvotökning på
1,5 %, vilket motsvarar 49 600 ton.
Interventionspriserna på smör och skummjölks-
pulver sänks med ca 15 % i tre lika delar med start
2003/2004.
Syftet med den s.k. Londongruppens förslag var
först och främst att avveckla mjölkkvotssystemet,
som är administrativt komplicerat både för produ-
center och myndigheter. En avveckling av mjölk-
kvotssystemet kan öka jordbrukets konkurrenskraft.
Denna avveckling kommer också att ske enligt över-
enskommelsen.
I ett pressmeddelande från Svensk Mjölk vill jag
citera följande:
"Överenskommelsen ger svensk mjölkproduktion
stabila politiska förutsättningar fram till år 2006. Nu
gäller det att vi mjölkbönder satsar och utvecklar våra
mjölkföretag utifrån de nya förutsättningarna." Det
säger Bertil Andersson, som är ordförande i Svensk
Mjölk. Han ger med andra ord beröm till vår jord-
bruksminister.
Vår jordbruksminister har tillsammans med tre
ministrar i den s.k. Londongruppen lyckats mycket
bra i dessa förhandlingar. Det tycker jag är ett erkän-
nande som fler borde uttrycka. Inte minst ledningen
för LRF borde ta sitt bondförnuft till fånga och göra
allt för att jobba vidare med den här reformen.
Vilka är då vinnare? I första hand är det naturligt-
vis konsumenterna. Ingvar Eriksson sade att vi soci-
aldemokrater för en fientlig politik gentemot konsu-
menterna. Nu kan det här innebära en sänkning av
livsmedelspriserna på 10-15 %.
De som tjänar mer på det här är också nöt-
köttsproducenterna, liksom mjölkproducenterna.
Situationen för spannmålsproducenterna är mer oviss.
Men det finns också förlorare. Det är självklart de
som betalar mycket statlig skatt.
När det sedan gäller motionerna om inriktningen
av svensk jordbrukspolitik, regionalstöd och miljö-
stöd vill jag säga att det pågår utredningar om hur de
olika åtgärderna har utfallit under vår första period i
EU.
I Jordbruksdepartementet har man redan påbörjat
arbetet med hur den nationella jordbrukspolitiken
skall utformas för tiden 2000-2006. Vi kommer att få
fortlöpande information om miljöstöd, arealstödsom-
råden m.m., och i höst kommer vi att besluta om vår
färdriktning.
Herr talman! När det gäller reservation 12, om li-
ka konkurrensvillkor, som samtliga borgerliga partier
står bakom, vill jag säga följande:
Som framhålls i den Björkska utredningen måste
jämförelsen av konkurrensförhållandena mellan län-
der när det gäller lönsamheten för jordbrukssektorn
totalt, för grupper av företag eller för enskilda före-
tag, göras med stor försiktighet. Det finns en mängd
olika faktorer av betydelse för sådana jämförelser.
Utredningen framhåller att det mot den bakgrunden i
praktiken är omöjligt att göra en rättvisande jämförel-
se mellan verkliga företag eller grupper av företag i
olika länder.
Produktionen i ett lands företag är mer eller mind-
re anpassad till de förhållanden som råder där och det
kan vara mycket svårt att avgöra vilka orsakerna är
till skillnader i lönsamhet mellan länderna.
Vi har ju konstaterat att EU-medlemskapet inne-
bär en knivskarp konkurrens och att villkoren för
produktionen därför måste göras så rättvisa som möj-
ligt för svensk livsmedelssektor såväl gentemot annan
svensk industri som gentemot andra länder. För att
bedöma jordbrukssektorns konkurrensvillkor måste
man beakta de sammantagna effekterna av gällande
prisstöd och kostnadsnivåer, vilket inte den Björkska
utredningen tar hänsyn till. För att illustrera att skatte-
och avgiftsnivån inte är den avgörande faktorn för
konkurrensen kan följande exempel nämnas:
När det gäller prisnivån kan man säga att priset på
slaktsvin och ungtjurar under vissa perioder har varit
en fördel för Sverige. Det har legat ungefär 2 kr per
kilo högre än i Danmark. Priset på kvarnvete ligger i
Danmark på 1 % över interventionspriset, medan det i
Sverige ligger 6 % över.
När det gäller stödnivåer kan vi notera att bortsett
från att Sverige utnyttjar regionala jordbruksstöd,
vilket man inte gör i Danmark, har vi i Sverige ett
miljöersättningsprogram som är tio gånger större än
det i Danmark. Det går inte att förneka att en stor del
av dessa ersättningar är rena inkomstförstärkningar.
Det bör också observeras att den miljöram som Sve-
rige har inte har framförhandlats i medlemskapsför-
handlingarna, utan ramen fastställdes ensidigt av EU.
I Danmark tillämpas endast en stödnivå vad gäller
arealersättning, vilket gynnar företag med sämre
avkastning. Skulle en sådan modell valts för Sverige
skulle konkurrenssituationen påverkas i ännu högre
grad till följd av den större avkastningsvariationen.
Om Sverige i stället valt att gå längre i regionalise-
ringen, skulle arealstöden i delar av södra Sverige
legat betydligt högre än i Danmark.
När det gäller kostnadsnivån är det lätt att kon-
statera att elskatten i Sverige är dubbelt så hög per
kilowattimme som i Danmark. Tittar man däremot på
det totala priset för el, inklusive skatt, ligger priset för
el i Danmark drygt 10 % över det svenska priset. I
vilken utsträckning kan man då hävda att elskatten är
konkurrenssnedvridande?
Sverige har de i särklass lägsta markkostnaderna
inom EU. Arrendepriserna i Finland, som ligger näst
lägst, är ca 50 % högre än i Sverige.
Det finns också mycket som är avgörande när det
gäller kompetens. I Danmark exempelvis producerar
varje sugga ett par kultingar mer per år jämfört med
Sverige. Detta motsvarar ca 10 % högre produktivitet,
vilket naturligtvis kan vara en avgörande faktor för
konkurrensen.
LRF-konsult har också gjort en rad undersökning-
ar i landet där man jämför olika mjölkbönder. Där
kan man se vilka enorma skillnader det är mellan dem
som är mest driftiga och dem som inte är riktigt så
driftiga. Det finns alltså stora skillnader som den
Björkska utredningen inte tog hänsyn till. Summerar
man dem får man en skillnad på ungefär 200 miljoner
kronor i stället för den Björkska utredningens 1 mil-
jard 500 miljoner kronor.
När det gäller elskatten har vi tidigare sagt att vi
tycker att det är rimligt att den skall jämställas med
det som gäller för annan svensk industri. Som ni har
hört tidigare har den här frågan tagits upp i de pågå-
ende skatteförhandlingarna och de är fortfarande inte
klara.
Vi tror på det svenska jordbruket, vi tror på en bra
livsmedelsindustri. Vi har en framtidstro. Det är det
som vi socialdemokrater jobbar för och driver.
Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bi-
fall till hemställan i miljö- och jordbruksutskottets
betänkande nr 7.