Fru talman! När miljö- och jordbruksutskottet för
tre veckor sedan slutjusterade detta betänkande på-
gick jordbruksministrarnas förhandlingar om EU:s
gemensamma jordbrukspolitik för fullt. Vänsterparti-
et var då kritiskt till hur regeringen bedrev förhand-
lingarna i vissa delar. Vi hävdade behovet av att den
svenska regeringen bättre skulle försvara de svenska
jordbrukarnas förutsättningar att fortsätta bedriva ett
livskraftigt jordbruk i hela landet. Sedan dess har
förhandlingarna slutförts. Och när vi nu kan se vad
regeringen har åstadkommit så tycks det som om
regeringen har lagt manken till i slutspurten och trots
allt lyckats ta hem en ganska bra uppgörelse för de
svenska böndernas del. Om detta verkligen blir en bra
uppgörelse vet vi inte än. EU:s gemensamma jord-
brukspolitik skall nu tillämpas av den svenska rege-
ringen. Och hur den gör detta är avgörande för
svenskt jordbruks framtid. Det kan gå bra, och det
kan gå sämre.
Jag tänkte kortfattat redovisa Vänsterpartiets syn
på vilka principer som tillämpningen av EU:s jord-
brukspolitik skall följa. Vår långsiktiga målsättning är
ett jordbruk som bedrivs i samklang med naturen, ett
ekologiskt hållbart jordbruk. Det kan man naturligtvis
definiera på olika sätt, med en Kravmärkning, med
principer om att man inte skall använda icke förny-
elsebara insatsmedel eller något annat. Oavsett vilka
principer som vi utgår från i detta avseende är det
uppenbart vilka åtgärder som måste vidtas inom jord-
bruket för att det bättre skall kunna bidra till en håll-
bar utveckling och minska miljöbelastningen.
Jordbrukets ensidighet måste brytas. Djurhåll-
ningen måste integreras bättre i växtodlingen. Det
gäller både idisslare, svin och fjäderfä. Balansen
mellan djur och växtodling är central av flera skäl, för
att minska växtnäringsläckage, för att minska beroen-
det av handelsgödsel och bekämpningsmedel och för
att göra odlingslandskapet biologiskt rikare. En viktig
del i detta är att gårdarna måste få en mer balanserad
växtföljd med inslag av vall. Vallodling i växtföljden
är antagligen det mest kostnadseffektiva sättet att
minska växtnäringsläckage.
Samtidigt som vi bidrar till en sådan mer ekolo-
gisk struktur på jordbruket måste vi öka andelen
ekologisk odling. Ekologiska lantbrukarna har nu
tagit fram ett förslag till ett nytt mål för den ekologis-
ka odlingen, nämligen 30 % år 2010. Vi tycker att
detta arealmål är bra, men det behöver kompletteras
med mål om produktionen, framför allt för att öka
den ekologiska animalieproduktionen.
Detta är de två huvudstrategier som vi anser att
den nya jordbrukspolitiken skall utgå från, dels att
öka andelen ekologisk odling, dels att ta steg mot en
mer ekologisk struktur i det konventionella jordbru-
ket. Detta kan göras med olika metoder, och vi är
öppna för att delta i en konstruktiv diskussion om hur
det skall göras. Vi skall absolut inte glömma bort att
alla sådana steg mot ett mer ekologiskt hållbart jord-
bruk måste gå hand i hand med arbetet för en förbätt-
rad lönsamhet i det svenska jordbruket. Rätt utformat
behöver det inte finnas någon motsättning mellan
målen om ekologisk hållbarhet och lönsamhet. Tvärt-
om ligger framtiden i den ekologiskt anpassade od-
lingen.
En annan fråga som tas upp i detta betänkande är
jordbrukets energi- och miljöskatter.
Vi har just nu en akut kris i svenskt jordbruk. Den
gäller inte hela näringen utan framför allt animalie-
produktionen. I svinproduktionen är det på grund av
en exceptionell marknadssituation, och i mjölkpro-
duktionen är det på grund av en accelererande struk-
turrationalisering. I andra länder råder det ungefär
motsvarande kris, och där görs också insatser för att
stödja jordbruket. I Tyskland, Frankrike, Spanien och
Portugal genomför man riktade åtgärder för att hante-
ra krisen. I Danmark har man hanterat detta genom att
göra något åt jordskatten.
Vi i Vänsterpartiet vill ha en begränsad och riktad
åtgärd till den del av näringen som har en akut kris.
Vi förespråkar därför en sänkning av elskatten för
jordbruket. En sänkning av elskatten för svenska
bönder skulle kunna ses som en sådan direkt till ani-
maliproduktionen riktad åtgärd för att lösa ett akut
problem. Ett beslut om detta behöver komma snart.
Vi arbetar för detta i skattesamtalen och i förhand-
lingarna med regeringen, och vi förutsätter att rege-
ringen förmår presentera ett förslag som kan lindra
den akuta krisen i svenskt jordbruk.
Jag måste också nämna den motion som Vänster-
partiet har skrivit om återförsel av urin till jordbruket.
Vi har inte reserverat oss till förmån för denna mo-
tion, men det har Kristdemokraterna gjort i stället. Vi
har bedömt att den skrivning som finns i betänkandet
i princip täcker in vad vi kräver i motionen, och där-
för har vi låtit bli att reservera oss. Vi upplever att det
finns en ganska stor enighet om att återförsel av nä-
ringsämnen till jordbruket krävs och att regeringen
har förbundit sig att arbeta med frågan. Får vi å andra
sidan inget resultat från regeringen kan det ju finnas
anledning att återkomma med frågan igen.
Fru talman! Vi anser att det är angeläget att riks-
dagen förtydligar vilka målsättningar som vi skall ha
för den svenska jordbrukspolitiken. De övergripande
målsättningar som riksdagen tidigare har fattat beslut
om är inte tillräckliga. Mot bakgrund av den struktur-
rationalisering som pågår och accelererar och de
förhandlingar som varit inom EU om den framtida
jordbrukspolitiken, så vill jag särskilt lyfta fram be-
hovet av preciserade målsättningar om en regional
balans, ett varierat odlingslandskap och en levande
landsbygd. Detta är målsättningar som inte får hotas i
arbetet med utformandet av en ny jordbrukspolitik.
Jag vill därför yrka bifall till vår reservation 2 under
mom. 1 där vi föreslår en precisering av de övergri-
pande målen för jordbruket. Vi står självklart bakom
våra andra reservationer, men för att spara tid yrkar
jag inte bifall till dem nu.