Fru talman! Man får nästan déjà vu-upplevelser
när man hör debatten. Vi har haft den några gånger
förr, men vi kör väl den en vända till.
Vi i Miljöpartiet anser att det är mycket angeläget
att ha kvar det svenska miljöstödet, trots att det är 2,6
miljarder högre än det danska. Vi tycker att det är
mycket angeläget att ha kvar det nationella stödet på
över 300 miljoner som går till Norrland, trots att det
inte finns någon motsvarighet i Danmark. Vi vill inte
införa skatt på jordbruksmark på 500 miljoner för att
man har det i Danmark.
Vi anser alltså att det svenska jordbruket måste ha
kvar de fördelar som finns här. Det är viktigt att po-
ängtera det.
Vi motsätter oss starkt den vilja som finns i dag
att plocka bort 700 miljoner i dieselskatt, samtidigt
som man inte reagerar när regeringen ber utredningen
om miljöstödet att titta på vad ett halverat miljöstöd
skulle innebära. Det handlar om att ta bort 1,4 miljar-
der och vinna 700 miljoner. Vad är det för underlig
Ebberöds bank? Det ställer vi inte upp på.
Det finns alltså anledning att försvara det som är
skillnaden när det gäller vad svenskt jordbruk får
jämfört med danskt. Det gynnar miljön, och vi pratar
alla så varmt om miljön när det gäller jordbruket.
Sverige har också det billigaste elpriset i EU. Det är
värt att notera.
Vi i Miljöpartiet vill ha ett långsiktigt hållbart
jordbruk. Vi tycker att det uttrycks väldigt bra i
Vänsterpartiets reservation 2 som vi kommer att
stödja. Vi har själva ett särskilt yttrande i den delen.
Vi anser att ett ekologiskt lantbruk måste vara
målet. En del av det som har förhandlats i Agenda
2000 tycker vi känns bra. Det är ganska intressant att
höra Folkpartiet här beklaga att Agenda 2000 var så
förskräckligt dåligt samtidigt som 360 miljoner
kommer till gräsensilage. Det är exakt den summa
som sänkta el- och eldningsoljeskatter skulle ge.
Varför är 300 miljoner bra i det ena fallet och dåligt i
det andra fallet? Det är mycket märkligt. Eller är det
så att man har glömt att läsa siffrorna kanske? Jag vet
inte.
Vi tycker att den kamp som ekologiska lantbruka-
re för med 30, 20, 10, dvs. 30 % ekologisk odling
fram till år 2010, är mycket bra. Det intressanta är att
det börjar bli bråttom för de svenska bönderna.
Jag pratade med Konsums inköpare av ekologiska
produkter häromdagen. Nu ger Konsum upp. De går
till Danmark. Och det är inga små volymer det hand-
lar om. Det är stora volymer, och det är mycket all-
varligt. Konsum har alltså i flera år kämpat för att få
fläsk och kött till sina butiker. De vill lägga upp en
upphandlingsplan på 3 000 ton produkter. Det handlar
om långa serier med säkra avtal med bönder, men de
får nobben. De får 500 ton från det svenska lantbru-
ket. Det är 20 % av det fläsk de har begärt. De lyckas
inte att få fram de sammansatta produkter som de vill
ha, så nu ger de upp och går till Danmark. Nu tecknar
de leveransavtal med danska ekologiska odlare. Där
har det nämligen hänt mycket under de senaste åren.
Det finns länder som börjar inse att detta är framti-
dens marknad.
Man gör också något som borde oroa många i de
svenska bondeleden. Man hjälper svensk livsmedels-
industri att knyta kontakter utomlands för att få in
ekologiska produkter för sin livsmedelsproduktion.
Man kommer inte att ha några som helst avanser av
detta, utan man gör det för att få ut de här produkter-
na i handeln. Man vill ha dem eftersom konsumenter-
na efterfrågar dem.
Det finns alltså risk för att vi missar det som vi i
Miljöpartiet har sagt gång på gång, nämligen att det
gäller att hoppa på det ekologiska tåget innan det är
för sent. Det börjar lämna perrongen nu.
Det diskuteras mycket om denna ryggsäck. Sam-
tidigt kan man konstatera att Naturskyddsföreningen,
Naturvårdsverket, Ekologiska lantbrukarna, Lantar-
betarförbundet och småbrukarna i Sverige motsätter
sig den.
Naturskyddsföreningen gick så sent som den
23 februari i år ut med ett pressmeddelande där det
står: LRF tappar sin miljöprofil.
Det här är allvarligt. Det innebär att det som det
svenska lantbruket har sagt sig stå för inte blir riktigt
lika trovärdigt. Kampanjen På väg mot ett av världens
renaste jordbruk blir inte så trovärdig när man hamnar
i konflikt med dessa organisationer som jag just har
räknat upp. De anser att detta med dieselskatt, han-
delsgödsel- och bekämpningsmedelsskatt kanske inte
är så förfärligt bra om man skall vara på väg mot ett
av världens renaste jordbruk. Det går liksom stick i
stäv.
Vi i Miljöpartiet har sagt att vi kan tänka oss att
sänka el- och eldningsoljeskatten till den nivå som
gäller för tillverkningsindustrin under förutsättning
att den här skattesänkningen, 360 miljoner, hämtas
hem inom energisektorn. Det är ett krav från vår sida.
Detta driver vi naturligtvis också i olika samtal med
regeringen.
De övriga skatterna är vi inte villiga att sänka. Vi
är besvikna över att det från bondehåll är så svårt att
få i gång en diskussion om alternativ till dessa mil-
jöskatter. Det finns ju annat att titta på.
Vi har tagit fram en intern PM för att titta på vad
som finns, och jag kan säga att det inte är några svå-
righeter att hitta andra alternativ. För oss är naturligt-
vis sänkta arbetsgivaravgifter och egenavgifter vik-
tigt. Det är ett led i vår skatteväxling.
Men det finns också annat. Jag kan bara nämna
avbyteriet. Där går det i dag snabbt utför. Och där
handlar det om jobb, dessutom kvinnojobb. Man
räknar med att från 1994 sjunker antalet anställda
inom avbyteriet med ungefär hälften. Det försvinner
arbeten inom lantbruket. Man kan diskutera varför.
Ett av skälen är naturligtvis att de bönder som i dag
har det svårt, kött- och mjölkproducenterna, inte har
råd med de nya priser som blir om inte avbyteriet
subventioneras. Vi anser att staten bör fundera på hur
man skall hantera det. Dels utsätts de här bönderna
för en enorm press därför att de aldrig kan vara borta,
dels handlar det faktiskt om konkreta arbeten. Det är
dessutom ofta kvinnoarbeten i glesbygd, sådana som
det är mycket ont om.
Det finns också annat som vi har tittat lite på. Den
kadaverhantering som vi har fått från EU därför att de
har andra sjukdomar än vi har kostar svenska bönder
50 miljoner. Det kanske inte är någon stor summa,
men det är ändå en summa som vi tycker att man
borde titta på och lyfta av.
Det finns mycket att säga om det svenska lantbru-
ket. Låt oss slå vakt om miljöstödet och inte bara
prata om lika konkurrensförhållanden när det faktiskt
finns fördelar i det svenska systemet. Det finns t.ex.
mer pengar när det gäller miljöstöd.
I den diskussion som hölls i miljö- och jordbruks-
utskottet tycker vi att professor Sten Ebbersten myck-
et tydligt uttryckte vad som måste göras i svenskt
lantbruk. Jag läser innantill:
Den enskilda åtgärden som ur odlingssynpunkt
skulle vara mest gynnsam är att åter integrera växt-
och djurproduktionen med varandra på ett balanserat
sätt lokalt och regionalt.
Han säger också att detta skulle minska växtnä-
ringsläckaget och medföra en bättre hushållning med
växtnäring genom ett bättre kretsloppstänkande i
handling. Det skulle minska pesticidåtgången genom
varierande växtföljd och gynna den biologiska mång-
falden i landskapet, och det skulle stärka markbördig-
heten.
Sten Ebbersten är en ganska tung person i sam-
manhanget. Han har varit professor i många år och
har ägnat sig åt det här. Det borde vara dags för oss
som skall skapa ett svenskt långsiktigt hållbart jord-
bruk att fundera på hur vi långsiktigt vill göra detta.
Det är så att ekonomiska styrmedel i jordbruket har
visat sig ha enorm genomslagskraft. De slår igenom
direkt. Jag bor i en dal som under hela året var ljusblå
av lin. Lin är nämligen det som ger mest bidrag,
framför allt om det odlas ekologiskt. Ekonomiska
styrmedel fungerar. Låt oss använda dem.
Det har skett en hel del under de här åren, som gör
att det kanske finns anledning att inte bara rannsaka
oss utan också de marknadsåtgärder som vidtas. Det
har funnits ett antal ganska kritiska insändare på sista
tiden. Man menar att lantbruket i Sverige också måste
börja sälja sina produkter. I det exempel jag gav om
Konsum kunde vi se att det är andra produkter än de
som finns som efterfrågas och som nu kommer från
andra länder. Vi som var på Grüne Woche i Berlin
kunde se att det finns en mängd ekologiska produkter
i andra länder. Sverige börjar ligga efter därför att vi
har fastnat i denna diskussion om skatter.
För något år sedan fick McDonalds inte längre
fram svenskt kött. Svenska slakterier kunde inte le-
verera. Man tappade halva kundunderlaget till Tysk-
land. Det här var naturligtvis oerhört sorgligt, och jag
hoppas att McDonalds återigen kan börja handla
svenskt. Naturligtvis är det många svenska konsu-
menter som gärna köper svenskt. Men jag tror att i
valet mellan konventionellt framtagna svenska pro-
dukter och ekologiskt framtagna danska väljer vi som
vill köpa ekologiska produkter tyvärr de danska pro-
dukterna. Vi vill ha produkter som är framtagna på ett
ekologiskt långsiktigt hållbart sätt, och då väljer vi
det, också kanske för att sätta press på de svenska
bönderna.
Jag hoppas att vi kan lyfta blicken från denna
ganska sega ryggsäcksdebatt, att vi kan komma vida-
re och fundera på vad det var vi långsiktigt egentligen
ville med det svenska lantbruket.
Jag yrkar bifall till reservation 19. Vi kommer i
övrigt att stödja reservation 2 i betänkandet, men vi
står naturligtvis bakom de reservationer vi har.