Fru talman! Jag delar uppfattningen att vi borde
diskutera annat. Vi borde verkligen diskutera mycket
mer vilket jordbruk vi vill ha långsiktigt. Jag hoppas
att alla är överens om att vi vill ha ett jordbruk i hela
Sverige, även i Norrland och på höglandet i Småland,
LFA-området. Hela Sverige skall leva med ett jord-
bruk. Jag tror också att vi i kammaren är helt överens
om att jordbruket är en förutsättning för en levande
landsbygd. Det behöver vi inte strida om.
De stöd som EU ger har också visat sig vara
mycket snedvridande för konkurrensen. De gynnar
extremt mycket spannmålsodlande på slätten och
gynnar inte kött- och mjölkproducenterna i skogs-
och mellanbygderna och inte de små lantbruken.
Vi menar att det som Agenda 2000 har kommit
med, t.ex. gräsensilaget, extensifieringsbidraget, ändå
är ett steg i rätt riktning. När det gäller de sänkningar
på interventionspriser som föreslås slår de naturligtvis
bara igenom om marknadspriset i affären sjunker. Här
handlar det återigen om att sälja de svenska produk-
terna.
Jag måste säga att jag har betydligt större tilltro
till ett svenskt lantbruk än vad jag har hört från
många andra i talarstolen. Men jag är också medveten
om att det behöver göras insatser. Från Miljöpartiets
sida är vi villiga att vara med och diskutera andra
förslag till insatser, men inte de som gör att vi inte
klarar miljömålen och som gör att vi på sikt får en
sämre miljö. Den biologiska mångfalden gynnas inte
av mycket handelsgödsel och bekämpningsmedel,
utan den gynnas av ett ekologiskt lantbruk.