Herr talman! Ridsport och hästavel är inga stora
eller vanligt förekommande frågor för debatt här i
kammaren. Men ur ett socialt och samhällspolitiskt
perspektiv är det faktiskt viktiga frågor.
Ridsporten är en av landets största idrottsgrenar,
och den har en stor social funktion för framför allt
barn och ungdomar, men även för många vuxna.
Ridsporten är också en mycket uppskattad och nyttig
handikappidrott.
Ridskolorna har en betydande roll för många
människor som inte har råd eller inte kan hålla sig
med egen häst, men som ändå vill utöva denna id-
rottsgren.
Det som vi ser hända i Sverige i dag är att många
av landets hästuppfödare slutar med sin avel på grund
av bristande lönsamhet. Detta kan på sikt innebära en
brist på hästmaterial för landets ridskolor. Därför
föreslår vi att regeringen får i uppdrag att se över de
möjligheter som finns för att stimulera Sveriges
hästuppfödare till fortsatt uppfödning genom de me-
del som finns att tillgå inom EU.
Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 14. Jag vill också påminna de tre partier som
ännu inte har anslutit sig till reservationen att det
fortfarande finns en chans att göra det och därmed
också visa att man är beredd att ta ett första steg i
denna fråga. På det viset tar man sitt sociala ansvar
för de många barn, ungdomar och handikappade för
vilka denna idrott är så viktig.
Det är sedan med tillfredsställelse som vi noterar
att regeringen i höstens budgetproposition skriver att
man efter riksdagens uttalande om insatser för beva-
rande av de utrotningshotade raserna gotlandsruss,
ardenner och nordsvensk brukshäst avsatt särskilda
medel för att främja bevarandet av dessa raser.
Tyvärr har regeringen inte tagit med den utrot-
ningshotade kallblodiga travaren i denna bevarande-
insats, trots att populationen och antalet betäckta ston
är i stort sett detsamma för denna ras. Därför bör den
kallblodiga travaren självfallet också ingå i de hästra-
ser som skall omfattas av regeringens insats.
En glädjande nog mer uppmärksammad näring är
den svenska trädgårdsnäringen. Produktionen sker
dels i växthus, dels på friland.
Till sin karaktär är näringen en typisk småföre-
tagarbransch med relativt små produktionsenheter.
Det svenska växthusbeståndet uppvisar en ogynnsam
åldersprofil, och näringen själv uppskattar att mer än
30 % av växthusarealen borde förnyas av åldersskäl. I
Sverige infördes i januari 1997 ett av EU medfinansi-
erat investeringsstöd till näringen.
I södra och mellersta delarna av landet där 93 %
av växthusodlingen finns är stödet maximerat till ca
150 000 kr. I de nordligaste delarna av landet har
stödet fått en betydligt generösare utformning där
beloppet kan uppgå till 300 000 kr och i område 6 till
600 000 kr. Det är uppenbart att det befintliga inves-
teringsstödet till näringen inte har bidragit eller
kommer att bidra till en nödvändig omstrukturering
av växthusodlingen.
För att den svenska trädgårdsnäringen skall kunna
öka sin konkurrenskraft och genomgå en välmotive-
rad och önskvärd strukturomvandling krävs det ett
ökat stöd till näringens investeringar, vilket vi hoppas
att utvärderingen av den översyn som Jordbruksver-
ket nyligen genomfört också kommer att visa.
Herr talman! Jag ansluter mig självfallet till Dan
Ericssons tidigare yrkanden, men för att spara kam-
marens tid yrkar jag bifall endast till reservation nr
14.