Fru talman! För tre månader sedan debatterade vi
jordbrukspolitiken i samband med behandlingen av
statsbudgeten. Vi hade då anledning att starkt kritise-
ra regeringen för underlåtenheten att inte inse det
svenska jordbrukets och livsmedelsbranschens all-
varliga situation. Ett helt år hade då gått sedan den
s.k. Björkska utredningen, En livsmedelsstrategi för
Sverige, hade lagts fram. Utredningen hade klarlagt
den orimliga konkurrenssituationen som det svenska
jordbruket haft att verka inom i jämförelse med övri-
ga EU-länder, inte minst våra nära grannar Finland
och Danmark.
Regeringen har i valrörelsen och även i övrigt,
inte minst statsministern och jordbruksministern, talat
om jordbruket och livsmedelsindustrin som en fram-
tidsnäring. Inte mycket har hänt på detta område
liksom på andra efter valet i höstas. Inga förslag kom
till statsbudgeten. Den stora frågan inför dagens de-
batt är: Kommer det några förslag i vårpropositionen?
Om det kommer några, vad kommer de att innehålla?
Frågan går såväl till regeringens företrädare i dagens
debatt som till Vänsterpartiets och Miljöpartiets före-
trädare?
Orsaken till dagens allvarliga situation inom bran-
schen ligger främst i den kraftiga konkurrenssned-
vridning till svenska producenters nackdel som är vad
jag brukar kalla för politiska kostnader. Det är skatter
och avgifter som inte har någon motsvarighet i andra
EU-länder. Självklart är det omöjligt att konkurrera
framgångsrikt med denna tunga ryggsäck i en mark-
nadssituation som under en ganska lång tid har präg-
lats av överskott och därmed låga priser.
Var och en måste inse det orimliga i att den
svenske bonden exempelvis tvingas betala 2 650 kr
per kubikmeter dieselolja i skatt när den danske lant-
brukaren kommer undan med 190 kr för samma
kvantitet olja. Vi moderater har länge påtalat det
orimliga i den svenska särbeskattningen och har före-
slagit sänkta dieselskatter med till en början 1 700 kr
per kubikmeter olja samt införande av samma elskat-
ter för lantbruksföretag som inom industrin. Dess-
utom måste skatterna på mineralgödsel snarast sän-
kas. Samma gäller för bensin och eldningsolja. Vi har
gått emot kartavgifterna, och vi har också sökt få ned
kostnaderna när det gäller djurdataregistret.
Mot bakgrund av branschens betydelse och om-
fattning är det obegripligt att regeringen, Vänsterpar-
tiet och Miljöpartiet inte tycks vara beredda att ta sitt
ansvar för dess möjlighet till utveckling och expan-
sion. Man nonchalerar i varje fall än så länge den
statliga utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige,
den s.k. Björkska utredningen.
Livsmedelssektorn i Sverige ger arbete åt närmare
275 000 personer. Inom jordbruket arbetar 112 000,
och i livsmedelsindustrin ca 70 000. I övriga verk-
samheter med nära anknytning till branschen till
branschen arbetar runt 90 000 personer. Det är märk-
ligt att regeringen med bisittare som i andra samman-
hang säger sig arbeta för nya jobb inte gör något för
att behålla det som man trots allt vill kalla för en
framtidsnäring.
Regeringen och dess stödpartier tycks inte vilja se
verkligheten och ej heller inse att den svenska livs-
medelsproduktionen tvingas konkurrera med övriga
EU-länders på orimliga villkor. Jordbrukets beredvil-
lighet att ställa upp på höga miljö- och djurskydds-
krav samt frihet från antibiotika och hormoner i
djuruppfödningen lönas illa av dagens makthavare.
Därigenom sviker regeringen också konsumenterna
vilka uppskattar den svenska modellen för livsme-
delsproduktion. Regeringspolitiken på livsmedelsom-
rådet, som den nu bedrivs, utgör ett hot mot svensk
mat, svensk landsbygd och många arbetstillfällen. En
långsiktigt strategi saknas. Nu krävs snabba föränd-
ringar.
Vi moderater hävdar att ett konventionellt, miljö-
mässigt hållbart, ekonomiskt bärkraftigt jordbruk är
nödvändigt i framtiden som bas för svensk livsme-
delsproduktion. För att uppnå detta krävs att den
konkurrenssnedvridande skatte- och avgiftsryggsäck-
en lyfts av. Det för Sveriges vidkommande svaga
resultatet i EU-förhandlingarna om jordbruket med
ytterligare snedvridning av konkurrens gentemot
exempelvis Finland understryker det nödvändiga i
detta.
I betänkande 7 från miljö- och jordbruksutskottet
om jordbruk och trädgårdsnäring, som kammaren nu
har att ta ställning till, behandlas hela 124 motionsytt-
randen från den allmänna motionstiden i höstas. Det
gäller den gemensamma jordbrukspolitiken, förslagen
i Agenda 2000, inriktningen av den svenska jord-
brukspolitiken, konkurrensvillkor, regionala stöd,
strukturstöd samt trädgårdsnäringens utveckling.
Oppositionen har i motioner lagt fram förslag och
tryckt på i syfte att skapa bättre förutsättningar för
den svenska livsmedelsbranschen. Tyvärr är fram-
gången begränsad varför Moderaterna och övriga
oppositionspartier i egna eller gemensamma reserva-
tioner markerar var vi står och vad vi vill på det livs-
medelspolitiska området.
Vi moderater anser i reservation nr 1 att det inom
ramen för EU-medlemskapet är helt nödvändigt med
en gemensam jordbrukspolitik. Samtidigt bör Sverige
verka för en avreglerad och förenklad jordbrukspoli-
tik. Det svenska jordbruket är utifrån en hög rationa-
liseringsgrad och gediget kunnande konkurrenskraf-
tigt i ett sådant sammanhang. Detta förutsätter dock
att inhemska konkurrenshämmande regler - jag har
redan nämnt skatter och avgifter - undanröjs.
Avregleringen måste genomföras successivt och
med respekt med näringens anpassning till en friare
marknad. Livsmedelsproduktionen är en betydelsefull
del i EU:s näringsliv. Därför måste såväl primärpro-
duktion som industri få verka inom rimliga villkor
även sett ur ett globalt perspektiv. Därför är också
kommande förhandlingar i WTO av stor betydelse.
Avgörande är givetvis att konkurrensvillkoren blir
rättvisa.
Vi menar att EU:s livsmedelsproduktion inte får
äventyras. Hänsyn måste tas till regionala förutsätt-
ningar och till viktig restriktivitet vad gäller antibioti-
kaanvändning, förbudet mot hormonanvändning och
kravet på en vettig djurhållning och även miljöhän-
syn. Jag yrkar bifall till reservation nr 1 där vi mode-
rater vill ge regeringen till känna vad vi anser om den
framtida gemensamma jordbrukspolitiken.
I reservation nr 6 tar vi upp förslagen i Agenda
2000. Enligt vår mening är medlemskapet i EU det
viktigaste som hänt den svenska jordbruksnäringen
under senare tid.
Det är nödvändigt att de svenska företrädarna inte
lägger fram förslag eller accepterar beslut som miss-
gynnar vårt lands sätt att producera och att de aktivt
medverkar till att politiken inom och utom EU har en
långsiktig karaktär.
Vi har ett särskilt yttrande som gäller mjölksek-
torn i Agenda 2000. Där anför vi att Sverige genom
regeringens agerande i EU-förhandlingarna verkat för
förslag som riskerar att sätta svenska producenter i en
sämre situation i förhållande till andra producenter
inom EU. Inte minst kommer finska producenter på
samma breddgrader som svenska att vinna konkur-
rensfördelar. Och vi har i olika sammanhang påpekat
vikten av detta när det gäller den framtida jordbruks-
politiken. I detta sammanhang hänvisar vi till vårt
särskilda yttrande. Vi hänvisar också till övriga reser-
vationer om detta som är fogade till betänkandet.
Vi har även en rad andra reservationer, men jag
skall inte gå in i detalj på dem, eftersom tiden inte
medger det. Inriktningen av den svenska jordbruks-
politiken tas upp i en viktig reservation. Vi följer
också upp konkurrensvillkoren.
I en reservation som är gemensam för oss, Krist-
demokraterna, Miljöpartiet och Centern tar vi upp
hästavel.
I en reservation tar vi upp handeln med mjölk-
kvoter. Vi vill införa fri handel med mjölkkvoter. Det
finns i dagens läge ingen anledning att ha kvar det
system som vi nu har.
I en reservation ställer vi krav på parlamentariskt
samråd om det nya miljöprogrammet. Vi hänvisar
också till detta. Regelverket kring miljöstöden är, inte
minst beroende på Sveriges eget agerande, så kompli-
cerat att Sverige förlorar pengar på det genom att man
inte utnyttjar det i den utsträckning som man borde.
När det gäller trädgårdsnäringen har vi i en reser-
vation slagit fast vikten av konkurrenskraft, att man
får en rättvis konkurrens och därmed konkurrenskraf-
tiga villkor och möjligheter.
Vi har i en reservation tagit upp jordbrukets
blockdatabas. Vi menar att vi måste se till att vi har
samma villkor som man har i andra EU-länder. Det
har också betydelse ur konkurrenssynpunkt.
Eftersom tiden inte medger en djupare analys av
de förhandlingar som regeringen nu har fört i EU, vill
jag hänvisa till våra skrivningar i övrigt. Jag yrkar
alltså bifall till reservation 1, men vi står givetvis
bakom samtliga våra reservationer som är fogade till
betänkandet.
(Applåder)