Fru talman! Jag har försökt "lirka mig bort" från
detta genom att ordagrant läsa högt ur en av de val-
broschyrer som vi gav ut till väljarna i valrörelsen.
Jag tror att Dan Ericsson har en sällsynt låg tilltro till
de svenska ungdomsväljarnas urskillning. Den upp-
fattningen får stå för honom.
Det som är viktigt att komma ihåg är att arbetslös-
heten bland ungdomar nu sjunker snabbare än i andra
grupper. Ungdomar får del av de stora satsningarna,
både när det gäller det kommunala ansvaret, ung-
domsintroduktionen och Datortek. Det finns en kata-
log av olika åtgärder, och ungdomar får i stor ut-
sträckning del av de stora utbildningsinsatser som
görs.
Jag skall inte säga att alla ungdomar i dag klarar
100-dagarsgränsen, men det är vårt mål och vår am-
bition att klara det. Återigen: Det är väljarna år 1998
som skall avgöra om vi har klarat detta eller inte. Då
skall vi ta den diskussionen. Vi skall fram till dess
bedriva en politik som gör det möjligt att komma dit.
På frågan vad jag svarar mina partikamrater i Ös-
tergötland vill jag säga att den omläggning som nu
sker av arbetsmarknadspolitiken innebär att fler beslut
skall fattas lokalt. Det skall bli utrymme för fler beslut
att fattas mer flexibelt. Jag tror att mina partikamrater
i Östergötland kommer att vara kloka nog att fundera
ut vad de vill få ut av arbetsmarknadspolitiken. Jag
tror att detta är bra. Det blir bättre åtgärder på detta
sätt än om Dan Ericsson och vi andra i Stockholm i
alla avseenden skall fatta besluten.