Herr talman! Da capo, skulle man väl kunna säga
då vi här i dag gemensamt skall diskutera investe-
ringsbidrag för bostäder och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Det handlar alltså om omtagningar. Återigen
skall vi överlägga om åtgärder för att förbättra inom-
husmiljön i bostäder och offentliga lokaler, denna
gång i form av ett s- och mp-designat allergisane-
ringsprogram liksom också ett investeringsbidrag för
att öka nyproduktionen av permanentbostäder. Båda
dessa ärenden avhandlas i bostadsutskottets betän-
kande nr 21.
Någon speciell plädering för vikten av att byggna-
ders inomhusmiljö är och skall vara god och bra för
människors hälsa tänker jag inte hålla här och nu. Det
klarade vi av den 29 mars, då bostadsutskottets betän-
kande om byggnaders inomhusmiljö debatterades, om
allt från miljö- och hälsoriktigt byggande till återan-
vändning och återvinning i byggandet.
Att det ökande antalet allergier och andra effekter
av osunda miljöer är ett stort problem motsägs inte av
någon. Det står helt klart att det måste göras en hel
del för att åtgärda dåliga miljöer och att göra sjuka
hus till friska hus. Inte minst viktigt är att hus och
lokaler där det uppväxande släktet vistas åtgärdas.
Och nu till några moderata synpunkter som också
återfinns i reservationerna.
Det föreslagna allergisaneringsprogrammet är
knappast lösningen på problemen med dålig ventila-
tion eller mögel och fukt, varken på kort eller på lång
sikt. Ansvaret för att en bostad eller lokal inte är häl-
sovådlig ligger i första hand hos fastighetsägaren. Det
finns lagar och bestämmelser som klart anger detta
ansvar.
Det finns också statligt stöd till vissa typer av åt-
gärder som bedömts som särskilt angelägna, exem-
pelvis fukt- och mögelfonden.
Risken med att ständigt komma med nya bidrags-
former är att fastighetsägare i stället för att själva sätta
i gång med att finansiera åtgärder väntar på att store-
bror nog en gång till skvätter ut litet pengar - enligt
min mening en totalt missriktad välvilja.
Investeringsbidraget som stimulans att bygga nya
bostäder står sig slätt då räntenivån är fortsatt hög.
Bara en räntesänkning kan leda till ökad efterfrågan
på bostäder. Dessutom motverkar ett sådant bidrag
priskonkurrens och lägre boendekostnader och en
fortsatt och nödvändig omstrukturering av branschen.
Återkommande och tillfälliga tidsbegränsade åt-
gärdspaket löser inte heller problemen med arbetslös-
heten. Att de skulle ge den sysselsättningseffekt om ca
20 000 årsarbeten för 4 miljarder kronor som det har
talats om tillåter jag mig att starkt betvivla. En utvär-
dering av SCB gjord på uppgifter från 1990 visar att 1
miljard kronor i investeringsbidrag kan bedömas ge
ca 2 600 nya årsarbetstillfällen. Om dessutom anta-
gandet görs att produktiviteten sedan dess har ökat
med 15 %, skulle effekten i dag vara 2 200 arbetstill-
fällen per miljard i investeringsbidrag. 4 miljarder
skulle således ge 8 800 årsarbeten, inte 20 000, som
anges av regeringen.
Det viktigaste är och förblir att byggaren och fas-
tighetsägaren ges rimliga förutsättningar för att lång-
siktigt ta ansvaret fullt ut vad gäller byggnation, repa-
ration, underhåll och upprustning och därmed ansvara
för finansieringen av åtgärderna.
Vi moderater anser att riksdagen skall avvisa dels
allergisaneringsprogrammet om 2 miljarder kronor,
dels stimulansen i form av investeringsbidrag till
nyproduktion av bostäder om likaledes 2 miljarder
kronor.
Härmed ställer jag mig bakom de moderata reser-
vationerna vid betänkandet men yrkar för vinnande av
tid endast bifall till reservation 1.