Fru talman! Jag tror att om Elver Jonsson efteråt
studerar protokollet från detta sammanträde kommer
han att upptäcka att jag i mitt huvudanförande sade att
arbetslösheten både var och är ett centralt tema. Det
rekommenderar jag Elver Jonsson att göra.
När det gäller arbetslöshetsnivån är resultatet inte
tillfredsställande. Jag tror inte att jag eller Anders
Sundström senare i debatten kommer att försöka häv-
da att vi är nöjda med dagens nivå. Det behövs fler
åtgärder. Det stora dilemmat är förstås att samtidigt
som vi ser att sysselsättningen ökar, så ökar också det
antal människor som vill ha ett arbete. Det finns en
tilltro till politiken och politikens möjligheter att
minska arbetslösheten.
Beträffande RAS och ungdomsintroduktion är det
klart att man med facit i hand kan vara tveksam till
om detta var rätt åtgärder. Problemet var att när denna
fråga skulle behandlas i våras sade oppositionen:
Detta är dåligt. Detta skall jag aldrig gå med på. Man
presenterade inte vad man själv ville göra. Det var en
enig nejsägarkoalition - ungefär så som debatten har
format sig här i dag. Det skapar inga nya jobb, Elver
Jonsson. Nejsägandet har aldrig skapat några nya
jobb.
Modeller som liknar RAS i Sverige har prövats i
t.ex. Tyskland. I sin presidentvalskampanj utlovade
Chirac sådana åtgärder. Vi är inte ensamma om att
våga försöka. Det är viktigt att våga försöka även
inom arbetsmarknadspolitiken. RAS skulle förhopp-
ningsvis ha gett mer, och det håller jag med om. Men
vi försökte, och det är värt en hel del.
Detsamma gäller för ungdomsintroduktionen. Det
kommer, och det ställer krav på arbetsgivarna. Pro-
blemet var att den gamla ungdomspraktiken faktiskt
drog undan lika många jobb som den skapade. Den
skapade enorma undanträngningseffekter. Vi stoppa-
de det med ungdomsintroduktionen. Det är ett bra
system.