Fru talman! Jag riktade tre frågor till socialdemo-
kraterna i mitt tidigare anförande. Den första frågan
gällde 100-dagarsgarantin. På den gav Martin Nilsson
beskedet att det måste ges tid för besluten att verka.
Men, Martin Nilsson, ni förespeglade väljarna i förra
årets valrörelse att ni skulle ordna jobben. Ni skulle se
till att vi år 1995 skulle ha 5 % arbetslöshet. Ni före-
speglade ungdomarna att ni efter 100 dagar skulle
kunna garantera de arbetslösa jobb.
Det har nu gått 256 dagar, och det som ni har
kommit med på det här området är ungdomsintroduk-
tionen, och det förslaget har havererat. Det är därför
som ni nu backar i frågan.
Martin Nilsson menar att det är med facit i hand
som man kan säga så här. Men det var faktiskt en rätt
massiv kritik mot ett antal av era åtgärder, och den
socialdemokratiska regeringen genomförde dem ändå.
Det fanns alltså en viss rigiditet också hos denna
regering. Nu är man kanske litet ödmjukare och
tvingas lägga om kurs. Det är bra att man genomför
den attitydförändringen.
Den andra frågan, fru talman, handlade om perso-
nalen i kommuner och landsting. Vad säger socialde-
mokraterna exempelvis till sina partikamrater i Öster-
götland, som också fortsättningsvis vill ha kvar läns-
arbetsnämndens möjlighet att sluta avtal med kom-
muner och landsting om kompetensutveckling och
utbildning?
Den tredje frågan handlade om välfärden. Det har
nu gått åtta månader efter regeringsskiftet, vilket
också Martin Nilsson noterade. Han säger att man
skall överlåta till väljarna att 1998 avgöra om det har
förts en bra politik. Jag tror inte att alla de arbetslösa
kan vänta till 1998, speciellt med tanke på att man nu
också skär ned arbetslöshetsersättningen till 75 %. Jag
tycker inte att Martin Nilsson skall bagatellisera den
nedskärningen. Jag tycker att denna hans inställning
är häpnadsväckande.