Fru talman! I dag debatterar vi den helt avgörande
frågan för svensk ekonomis möjligheter till återhämt-
ning. Det är också en helt avgörande fråga för om de
många enskilda arbetslösa skall kunna se framtiden an
med tillförsikt, med ett möjligt jobb i sikte, eller om
man skall förbereda sig på en situation där massar-
betslösheten har permanentats.
Den socialdemokratiska regeringen och dess ar-
betsmarknadsminister Anders Sundström har under
sin regeringstid misslyckats med den här huvudfrågan.
I stället för att handfast arbeta med att skapa förut-
sättningar för fler jobb i näringslivet har ministern
bedrivit en diffus allmän arbetsmarknadspolitik med
inslag av egna besynnerliga förslag.
Regeringens politik riskerar nu att knäcka en po-
sitiv konjunktur, vilket kommer att få förödande kon-
sekvenser för såväl vårt lands ekonomi som för alla
de enskilda arbetslösa och de som kommer att mista
sina jobb på grund av den här politiken.
I stället för att med kraft skapa förutsättningar för
varaktiga och stabila arbetstillfällen har Anders
Sundström i de arbetsmarknadspolitiska debatter som
varit och i diverse tidningsartiklar valt att gå till an-
grepp på den tidigare regeringen för att på så sätt
försöka dölja sina egna tillkortakommanden.
Fru talman! Nu kommer verkligheten på ett brutalt
sätt i fatt ministern. Denna verklighet visar på miss-
lyckandet med att bekämpa arbetslösheten. Den här
veckans siffror från AMS visar t.ex. att arbetslösheten
ökar trots att vi har en högkonjunktur.
Kritiken från såväl de fackliga organisationerna
som från företagarna och inte minst från AMS har ju
också varit massiv. Den hårdaste kritiken bör dock
komma från alla de arbetslösa som genom regeringens
politik förvägrats möjligheten att få ett jobb.
Det allvarligaste i den här situationen är regering-
ens avsaknad av en politik för att få tillväxt och på så
sätt få fler i sysselsättning. Det handlar om grundläg-
gande fel i den ekonomiska politiken.
Att regeringen sedan också misslyckats med sina
arbetsmarknadsåtgärder för att hålla den öppna arbets-
lösheten nere kommer utöver detta. Det har redan
nämnts här i debatten i dag, men jag måste ändå yt-
terligare få understryka det. Jag vill ta upp två exem-
pel.
Det första handlar om det riktade anställningsstö-
det RAS. Hur många som kommer att nyanställas på
grund av RAS vet vi inte exakt i dag. Men den 31
maj, som var sista ansökningsdag, var det enligt riks-
dagens utredningstjänst 8 176 beslutade RAS-
anställningar. Arbetsmarknadsministern hävdade från
början att RAS skulle ge 110 000 nya jobb. Man når
alltså ett resultat på omkring 10 % av detta. Tala om
misslyckande!
Att själva konstruktionen med RAS också är fel-
aktig gör ju inte saken bättre. RAS är t.ex. konkur-
renssnedvridande. Företag som använder sig av den
här skatterabatten kan ge lägre anbud på jobb. Det
riskerar sysselsättningen i andra företag som inte har
fått den här rabatten. Det är inte att skapa förutsätt-
ningar för långsiktiga stabila arbeten, tvärtom.
Det andra exemplet, fru talman, har redan tagits
upp här i debatten. Det handlar om ungdomsintroduk-
tionen.
Arbetsmarknadsministern inledde sitt fögderi med
att avskaffa ett väl fungerande praktiksystem - ett
praktiksystem som innebar att ungdomar hade arbete i
stället för att vara arbetslösa. Tiotusentals ungdomar
fick på detta sätt månad efter månad sysselsättning i
stället för att vara öppet arbetslösa.
Sundströms ungdomsintroduktion, som skulle ge
24 000 ungdomsjobb, visar sig nu genom siffror från
den 29 maj ha gett 7 261 ungdomar jobb. Också den-
na uppgift kommer från riksdagens utredningstjänst.
Resultatet talar ju för sig självt.
Socialdemokraternas utlovade ungdomsgaranti,
som skulle ge alla arbetslösa ungdomar sysselsättning
inom 100 dagar, är mer än ett misslyckande. Man
kanske inte skall ta till de stora orden, men det hand-
lar i detta avseende om en arbetsmarknadspolitisk
skandal. Det har nu gått 256 dagar sedan valet. I april
månad var 68 000 ungdomar i åldern upp till 25 år
arbetslösa.
Hur förklarar Socialdemokraterna detta flagranta
svek mot såväl vallöftena som alla dessa arbetslösa
ungdomar? Detta är min första fråga i den här debat-
ten. Jag ställer frågan till såväl utskottets socialdemo-
kratiska representant Martin Nilsson som arbetsmark-
nadsministern.
Fru talman! Anders Sundström talar och skriver då
och då om sina omfattande sysselsättningsprogram.
Men vad har dessa program för trovärdighet? Minis-
terns program har ju fallit platt till marken. Vi har ju
också sett dagens förskräckande höga arbetslöshets-
siffror i relation till Socialdemokraternas vallöfte om
5 % arbetslöshet under innevarande år. Verkligheten
är att vi har en fortsatt hög arbetslöshet på ca 13 %.
Därav är ca 7,5 % öppet arbetslösa.
I den senaste arbetsmarknadspolitiska propositio-
nen, som vi i dag behandlar i ett betänkande, slår
regeringen dock till reträtt. Jag tror att det sker i viss
panikstämning mot bakgrund av den utveckling som
har skett. Bl.a. avskaffar man nu ungdomsintroduk-
tionen och återgår till praktiksystemet. Man tar i öv-
rigt också fasta på förslag från det politiska mittfältet.
Men, fru talman, det räcker inte med bättre ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder, så länge som rege-
ringen inte förstår de grundläggande faktorerna för att
få tillväxt och fler jobb. Det handlar om att få ett
positivt företagsklimat, underlätta anställningar i
småföretag och att minska skattekilarna i tjänstesek-
torn, där den nya stora arbetsmarknaden finns. På
dessa för sysselsättningen så avgörande punkter gör
man ingenting från regeringens sida.
Fru talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkan-
de har vi kristdemokrater en reservation om en annan
inriktning av politiken för att få fram fler jobb.
Jag vill yrka bifall till reservation nr 5.
Jag vill också yrka bifall till reservation nr 12,
som handlar om det nödvändiga med fortsatta arbets-
marknadspolitiska insatser för dem som nu hotas av
uppsägningar i kommuner och landsting på grund av
regeringens politik i övrigt. Denna reservation är värd
särskild uppmärksamhet. Den handlar faktiskt om en
oerhört central fråga, nämligen att minska den öppna
arbetslösheten.
Regeringens politik gentemot kommuner och
landsting kan innebära att 20 000 arbetstillfällen per
år hotas under de kommande fem åren, dvs. att totalt
100 000 människor riskerar öppen arbetslöshet fram
till sekelskiftet.
I går kunde vi i tidningen Landstingsvärlden läsa
att uppemot 10 000 anställda i landstingen, alltså
inom sjukvårdssektorn, betraktades som övertaliga
och att uppsägningar planerades. Detta är något helt
annat än vad Socialdemokraterna lovade under valrö-
relsen. Då hävdade man att man skulle värna barnom-
sorgen, äldreomsorgen, sjukvården och utbildningen i
kommuner och landsting. Nu gör man tvärtom och
beskär brutalt människors välfärd ute i de kommunala
verksamheterna.
Till detta kommer att regeringen nu i praktiken
avskaffar den möjlighet som den förra regeringen
tillskapade, bl.a. på initiativ på kristdemokraterna, för
att inte öka arbetslösheten bland personal från kom-
muner och landsting. Hittils har länsarbetsnämnderna
kunnat sluta avtal med just kommuner och landsting
om att erbjuda kompetensutveckling och utbildning
till uppsägningshotad personal i stället för öppen
arbetslöshet. Detta har för exempelvis Östgötalands-
tinget inneburit att ingen personal behövde sägas upp
under den förra mandatperioden, då fyrpartikoalitio-
nen hade ansvaret.
Men nu, fru talman, sägs mängder av personal upp
av den socialdemokratiska landstingsledningen och av
socialdemokratiska kommunledningar i Östergötland.
De får minsann inte något erbjudande om kompe-
tensutbildning eller utbildning. Nej, de körs ut i öppen
arbetslöshet. Det är den socialdemokratiska arbets-
marknadspolitiken och politiken gentemot kommuner
och landsting i sin prydno.
Här kommer min andra två frågor: Hur förklarar
Socialdemokraterna detta svek av vallöftena och
sveket mot alla dem som nu friställs i kommuner och
landsting? Hur förklarar man sveket mot alla dem
som får sämre omsorg, sjukvård och utbildning?
Fru talman! I övrigt har vi från kristdemokraternas
sida några ytterligare reservationer i detta betänkande
- reservationer som vi delar med andra partier. Jag
skall dock inte här uppta tid med att yrka bifall till
alla dessa, men vi står givetvis kvar vid de uppfatt-
ningar som vi i reservationerna uttrycker.
Fru talman! På en punkt vill jag ändå göra ytterli-
gare en markering. Vad gäller reservation 44 har
Elver Jonsson redan yrkat bifall. Också jag yrkar
bifall till denna reservation som är gemensam för
Folkpartiet och Kristdemokraterna. Det handlar om
Samhall och om ytterligare föreslagna neddragningar
av anslagen som vi motsätter oss. Det handlar om att
få arbetshandikappade i arbete.
Jag har ju ställt frågor till regeringspartiet. Men
jag vill även ställa en fråga till Centern i detta sam-
manhang, för det märkliga är ju att Centern nu stöder
denna neddragning som man tidigare motsatte sig.
Med anledning av detta vill jag fråga Elving Anders-
son hur det kommer sig att man på den här punkten
har ändrat uppfattning. Antalet arbetshandikappade i
sysselsättning och arbete är ju inte en oväsentlig
fråga. Det är många som nu riskerar att inte få en
sådan möjlighet.