Fru talman! Om vi är på väg ut, på väg in eller om
vi befinner oss på toppen av något slags högkonjunk-
tur skall nog inte jag avgöra. Jag vet inte heller om
Per Unckel egentligen är kompetent nog att avgöra
det. Det finns olika teorier inom ekonomkåren. Vi lär
väl få se hur det går.
Jag vill bara peka på att några av de åtgärder som
Moderaterna faktiskt förespråkar enligt något slags
empiri ändå kan sägas inte alls ha lett till de slutsatser
som man skulle vilja. Man pratar varmt om exempel-
vis ungdomslöner och att de skulle leda till fler jobb.
Låt mig ta det som ett konkret exempel.
Om man tittar på statistiken kan man konstatera att
mellan åren 1989 och 1992 sjönk ungdomslönerna i
relation till de äldres löner med 7 %. Det ledde till en
ökande arbetslöshet. Man kan också se på statistiken i
andra länder i Europa om det finns något samband
mellan en hård arbetsrättslagstiftning och arbetslös-
hetsnivåerna. Man hittar inte det samband som Per
Unckel och Moderaterna i sin motion försöker bevisa
som något slags empiriskt fakta. Det är en politik som
bygger på trossatser - ingenting mer. Den enda vä-
gens politik är verkligen ingenting. Den är ett påhitt.
När det gäller ambitioner uppmanar jag än en
gång Per Unckel att läsa kompletteringspropositionen
och sysselsättningspropositionen. Där framgår att
siffrorna bara utgör ett beräkningsunderlag. Ambitio-
nerna beträffande arbetslöshetsnivån är självfallet
betydligt större än så. Arbetslösheten skall ner. Det är
det som skall avgöras vid valet 1998. Det är det jag
ber er att respektera och att inte döma ut med ut-
gångspunkt från några siffror. Döm gärna ut åtgärder-
na. Diskutera åtgärderna, men gör det på ett seriöst
sätt. Det tjänar arbetsmarknadspolitiken på, även hos
Per Unckel och Moderaterna.