Herr talman! Det var inte länge sedan jag stod här
i talarstolen och pläderade för överenskommelsen
mellan socialdemokraterna och miljöpartiet vad gäll-
de de två miljarderna för inomhusmiljön, med speciell
tonvikt på allergisaneringen.
Nu är det dags att fatta beslut om finansieringen.
Nu är det också hög tid för framför allt kommunerna
att inventera behoven, om man inte redan gjort det, så
att man snabbt kommer i gång med åtgärdsprogram-
men.
Jag är övertygad om att det blir ett genombrott i
kampen mot den växande folksjukdomen allergi och
annan överkänslighet. Redan på 70-talet myntades
begreppen dagissjukan och kontorssjukan, som fram-
för allt hänfördes till carsinogenet i flytspackel. Men
det var givetvis inte hela sanningen.
Vid den här tiden fylldes husen med emitterande
plastmaterial och färger. Ofta var själva byggmetoden
och pressade byggtider orsaker till mögelproblemen.
Fukten hade byggts in från början, de platta taken
läckte och det hade slarvats med diffusionsspärrarna
m.m.
Fukten har sedan dess dominerat problemet och
gör det väl än i dag när det gäller de sjuka husen. Men
det är fortfarande inte hela sanningen. Sjukligheten
består ofta av flera samverkande orsaker, som tidigare
har sagts, t.ex. utebliven eller felaktig luftväxling i
kombination med emissioner från plastmaterialen,
limmen och färgerna.
För att bli kvitt det dåliga inomhusklimatet har det
satsats hårt på mekaniska ventilationssystem. Ofta har
detta inneburit en stor och dyr investeringsåtgärd med
buller, låsta fönster och ökat luftflöde som följd. Men
på grund av dålig kunskap om och fortsatt skötsel av
systemen har de många gånger haft motverkande
syfte. Luften har faktiskt blivit sämre, och i vissa fall
har ventilationstrummorna t.o.m. blivit en spridnings-
väg för hälsofarliga mögelsvampar.
Ventilationskontrollprogrammet, som fortfarande
pågår, är därför en nödvändighet för de redan installe-
rade systemen. Systemen behöver rengöras, trimmas
in, varvtalsregleras efter uteklimatet m.m. samt fort-
satt kontinuerlig skötsel. Men ett dåligt fungerande
system får inte automatiskt leda till att man ökar luft-
flödena genom att installera flera och större fläktar.
Snarare skall man försöka att så långt det är möjligt
klara sig utan de stora mekaniska ventilationssyste-
men. I grunden är det nämligen något som är fel,
eftersom vi behöver använda sådan andningshjälp i
våra hus. Ett hus skall kunna andas genom själv-
dragsprincipen. Ett hus skall ha fönster som går att
öppna. Människor som vistas i huset skall själva kun-
na bestämma när de behöver särskilt luftombyte och
avgöra när det blir för kvavt, för varm eller för kallt.
Vad är det som säger att normen 1 000 ppm kol-
dioxid är ett vettigt gränsvärde inomhus? En sådan
koldioxidhalt är långt ifrån farlig för människan. Men
gränsen lär ligga just där, därför att den då indikerar
andra möjliga problem - hur nu detta kan stämma.
Överventilerade skolor i Göteborg och Malmö har
vid en undersökning visat sig ha de största problemen
med inomhusklimatet. Trots att värdena där har legat
under 1 200 ppm koldioxid. Samtidigt finns det ett
15-tal nybyggda skolor med självdrag, där erfarenhe-
terna hittills är mycket positiva. Det kan vara en tan-
keställare för oss.
I dag hävdar väl ändå de flesta komplexiteten i
problemet och varnar för den typ av enögdhet som
innebär samma lösning - beroende på vems ärende
man går förstås - på alla sjuka-hus-problem.
Varför är det t.ex. fler allergiska barn i norra delen
av Sverige, där luften är torrare? Om man överventi-
lerar lokalerna på vintern blir luften alldeles för torr.
Då laddas man statiskt och drar till sig partiklar, av-
gaser, pollen, kvalster, radondöttrar, vilket gör att
slemhinnorna och andningsorganen blir utsatta. En del
hävdar också att bakterier och virus ökar när luften är
verkligt torr.
Hur som helst behövs det här ytterligare forskning.
Det finns mycket att reda ut, och vi är överens om att
vi står mitt uppe i problemen. Som tidigare har sagts
är vart tredje barn, ända upp till 40 %, i dag allergiskt,
och antalet bara fortsätter att växa. Vi måste göra
något, och vi måste göra det nu.
Vi måste enligt men mening vara öppna för att
problemen kan kräva många olika och ibland okon-
ventionella lösningar. Men ofta är ganska enkla åtgär-
der tillräckliga för att helt förändra inomhusmiljön.
Det viktigaste är att åtgärderna görs i samförstånd
med de människor som vistas i lokalen eller som bor i
bostaden. De har nämligen ofta en avgörande erfaren-
het och kunskap om problemen.
De svårupptäckta mögelangreppen kan avslöjas
förhållandevis billigt med hjälp av utbildade s.k.
mögelhundar som snabbt och säkert lokaliserar mö-
gel. Det är tråkigt att man från fastighetsägarnas sida
hittills inte tillräckligt velat utnyttja dessa tjänster.
Som sagt, nu är det hög tid att inventera, planera
och genomföra de ur hälsosynpunkt nödvändiga sa-
neringarna av våra bostäder, skolor och dagis. Det 30-
procentiga bidraget är en god hjälp, men samtidigt är
det viktigt att beställarna kravspecifiserar upphand-
lingen. Det kommer att krävas extra kunskaper bland
entreprenörer och byggare. Vi skall inte göra om eller
förvärra misstagen vad gäller material, konstruktion,
luftväxling m.m. Saneringen skall skapa inomhusmil-
jöer, där framför allt våra barn kan andas ofarlig luft
och känna trivsel.
I de 2 miljarder kronorna i överenskommelsen
mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet ingick
också flera andra viktiga miljöbidrag: 56 miljoner
kronor till solfångare, med ett bidrag på 25 %, upp till
60 miljoner kronor till ackumulatortankar för ve-
deldning, med ett bidrag på 30 %, och 30 miljoner
kronor till insatser i kulturmiljövården med vikten
lagd på traditionella byggnadsmaterial och på tradi-
tionella tekniker samt på kretsloppsanpassning och
återanvändning av material. 20 miljoner kronor går
till allmänna samlingslokaler med sin ofta dåliga
ventilation, med ett bidrag på 30 %, och till sist går
34 miljoner till miljöriktiga demonstrations- och ut-
vecklingsprojekt samt till en utvärdering av pro-
grammets samlade effekter.
Detta innebär satsningar på ekologiska lösningar
viktiga för att reellt kunna komma i gång med arbetet
på ett långsiktigt hållbart samhälle. Återstår gör sats-
ningar på ytterligare energieffektiviseringar, på solcel-
ler, vindkraft, havskraft och biobränslen - och på alla
de förnyelsebara energikällor som senast om 15 år,
när vi avvecklat den livsfientliga kärnkraften, blir helt
nödvändiga.
Herr talman! Med detta vill jag tillstyrka den del
av betänkandet som handlar om miljöinvesteringar.
När det gäller investeringsbidraget till nyproduktion
av bostäder, också det ett förslag i det här betänkan-
det, vill jag i stället yrka bifall till reservation 5, mom
3. Till skillnad från satsningarna på inomhusklimatet
och de andra miljösatsningarna, som i sig genererar
väldigt många arbetstillfällen inom byggsektorn, är
detta investeringsbidrag mer ett stimulerande av byg-
gande för byggandets egen skull. Det finns också en
risk att det mest blir storstäderna som får del av bi-
draget.
Förslaget innebär dessutom en satsning på typiskt
manliga jobb inom byggbranschen samtidigt som det
främst är ungdomar och kvinnor som kommer att
drabbas av regeringens planer på att inte ersätta
kommuner och landsting för det aktuella skattebortfal-
let. Det svenska samhället skulle må mycket bättre om
dessa dryga 2 miljarder kronor fick vara kvar i vår-
den, omsorgen och skolan.