Fru talman! Alltför ofta talas det om arbetslöshe-
ten ur ett problemperspektiv för individen. Det talas
om de eländessituationer som uppstår med arbetslös-
het. Alltför sällan talas det om de positiva effekter
som uppstår om människor har rätten till arbete. Möj-
ligheten att själv försörja sig, att vara ekonomiskt
oberoende och att få det värde det innebär att ha ett
arbete ger ett självvärde och en insikt om ens behov i
samhället.
Arbetslösheten var med rätta ett centralt tema i
den svenska valrörelsen 1994. Svenska folket röstade
bort den regering som misslyckats med den ekono-
miska politiken så till den grad att arbetslösheten
ökade med mer än 400 000 människor under tre år.
Svenska folket röstade bort den regering som såg till
att ungdomsarbetslösheten, eller antalet ungdomar
utan fotfäste på arbetsmarknaden, uppgick till över
200 000.
Dessa siffror är och var resultatet av flera olika or-
saker. Internationell lågkonjunktur, blandat med en
felaktig ekonomisk politik i Sverige, ledde fram till
den situation av massarbetslöshet som Sverige i dag
befinner sig i.
Väljarnas dom på detta område var och är tydlig.
Väljarna ville ha en förändring och en ny politik. De
ville ha en politik som tar till vara den mänskliga
kompetensen och som visar att alla, inte bara några,
behövs i samhällsbygget, en politik som ser arbetslös-
heten som det största och mest avgörande problemet
och som orsaken till Sveriges ekonomiska problem.
Väljarnas mandat är otvetydigt: Bryt utvecklingen
mot massarbetslöshet, ge människor en chans att göra
rätt för sig och bryt med den politik som ledde oss in i
krisen!
Per Unckel m.fl. har i dag i denna sal sagt att den
socialdemokratiska politiken har misslyckats. Men
jämfört med för ett år sedan är i dag mer än 100 000
personer fler anställda på den ordinarie arbetsmark-
naden. Man skulle kunna använda detta som argument
för att bevisa att det som Per Unckel sade är fel, och
för att den socialdemokratiska politiken har lyckats.
Ärligt talat tycker jag det är oanständigt att i en de-
mokrati föra den typ av debatt som har förts här inne i
dag. Denna debatt grundar sig på att efter åtta måna-
ders regeringsinnehav döma den politik som har förts
utifrån resultat och statistik; inte utifrån om åtgärder-
na är bra eller dåliga. Jag tycker att vi skall överlåta åt
väljarna att 1998 utvärdera resultatet av den politik
som förts.
Jag konstaterar att vi har kommit en bit på vägen.
100 000 fler människor är alltså i dag i arbete än för
ett år sedan, men det avgörande är förstås hur utveck-
lingen kommer att bli framöver. Vad jag tycker är än
värre är att Per Unckel försöker göra arbetsmarknads-
politiken till en vetenskap, ungefär i stil med det vid
det här laget klassiska begreppet "den enda vägens
politik". Per Unckel talade förut om att den socialde-
mokratiska regeringen undviker att göra det som är
ofrånkomligt.
Jag tänker senare, efter att jag gått igenom det som
utskottet och regeringen föreslår, att visa på att det
krävs en del mer empiri innan Per Unckel med något
slags trovärdighet kan visa att Moderaternas politik
faktiskt leder till fler jobb.
Arbetsmarknadspolitiken får som sagt aldrig redu-
ceras till att bli ett slags sifferexercis och ett slagsmål
om vems fel allt var. För det är frågan alltför viktig.
Det vi i stället nu skall diskutera är den sakpolitik
som förs och den som oppositionen vill föra. Jag
tycker det var intressant och häpnadsväckande att
höra bl.a. Dan Ericssons inlägg. Det var ju konstant
fritt från vad kds själva vill göra. Vi hörde något slags
bifallsyrkande till en reservation, men vad den inne-
bar fick vi aldrig reda på. Det kan vi kanske få reda
på i ett senare replikskifte.
Det som nu har hänt är att regeringens politik har
inneburit ett skifte i politiken mot arbetslösheten. Nu
förs en ekonomisk politik som grund som skall mot-
verka den tudelning av ekonomin som vi ser. Export-
industrin går som en följd av den flytande kronan bra,
medan den inhemska ekonomin fortfarande har pro-
blem. Dels är detta en följd av en för staten nödvändig
sanering av statsfinanserna, delvis är det en följd av
den politik som tidigare fördes och som inte på något
sätt förmådde möta konjunktursvängningen.
Nu görs insater för att skapa en fungerande in-
hemsk marknad och därmed också skapa jobb på den
ordinarie arbetsmarknaden. Men det kan inte vara
generella stimulanser, ty därtill är statsfinanserna i ett
alltför dåligt skick. Det krävs riktade och noga preci-
serade stimulanser. Det är bl.a. sådana som har disku-
terats tidigare i dag, dvs. stimulanserna för att få i
gång byggsektorn. Det finns ingen egentlig anledning
att diskutera det mer, och därtill har det redan diskute-
rats i dag, i denna kammare.
Det är också viktigt att stimulanserna skapar jobb
inte bara i själva byggsektorn. De skapar också jobb
hos ett antal underleverantörer, som är viktiga delar
av byggsektorn.
Delar av oppositionen säger nej, med hänvisning
till att marknaden löser detta bäst. Det är ett bra ex-
empel på den politik som misslyckats i sin passivitet
och som faktiskt underkändes av väljarna i valet
1994.
Stöd till investeringar och olika åtgärder för att
sänka räntan och stärka tillgången på riskkapital är
andra socialdemokratiska åtgärder för att skapa förut-
sättningar för jobb på den ordinarie arbetsmarknaden.
Skillnaden är tydlig. En socialdemokratisk regering är
inte låst i tron att marknaden ensam skall lösa de stora
samhällsproblem vi står inför.
Nu handlar det om en aktiv politik för fler jobb.
Resultatet lär vi få se. Ge er till tåls, så skall vi ta en
seriös debatt när vi faktiskt ser resultaten. Man behö-
ver inte ställa sig och orera om misslyckanden efter
265 dagar som Dan Ericsson gör.
Men även om vi lyckas med näringspolitiken och
lyckas få i gång fler jobb på den ordinarie arbets-
marknaden, gäller det förstås att i ett akut skede mot-
verka passivitet. Det gäller att utnyttja tiden av arbets-
löshet för att bättre stå rustad att möta arbetsmarkna-
den.
Här möter vi den mer traditionella arbetsmark-
nadspolitiken. Den skapar inte många nya jobb, men
den förbättrar just möjligheten för arbetslösa att
komma in på arbetsmarknaden. Den underlättar ar-
betsmarknadens funktionssätt och rörlighet på ett
sådant sätt att flaskhalsar kan motarbetas. Den ger den
arbetslöse rutiner och förmåga att snabbare ta sig an
nya jobb.
Under den förra mandatperioden blev denna poli-
tik i alltför stor utsträckning en fråga om att hitta
sysselsättningsuppehållande åtgärder. Nu används
åtgärder i större utsträckning för att leda människor in
på den ordinarie arbetsmarknaden.
Då var ungdomspraktik och ALU grundstommen i
att hindra människors passivitet. Nu är grunden att
människor skall höja sin kompetens och utbilda sig
vidare. Därför har sedan den socialdemokratiska
regeringens tillträde antalet utbildningsplatser ökat.
Fler människor får bättre chans att matcha sin kompe-
tens mot de ökande krav som ställs på arbetsmarkna-
den.
Ungdomspraktik och ALU var i sig åtgärder som
motarbetade passivitet - det var deras förtjänst - men
som samtidigt till sin konstruktion var ganska kravlö-
sa gentemot arbetsgivarna och därmed ofta skapade
olika former av undanträngningseffekter.
Hans Andersson sade tidigare att man nu gör en
storsatsning på ALU. Det skulle vara intressant att
höra om Hans Andersson kunde referera till vad han
själv sade i den förra arbetsmarknadspolitiska debat-
ten här i kammaren om ALU. Kanske skall vi hämta
ett protokoll och läsa högt ur det? Vi tvingas ta in
vissa delar av ALU, därför att vi vill se till att inte
råka ut för olika utförsäkringsrisker osv. Men det är
fortfarande så att huvudprincipen är att höja kompe-
tensen, och att vidta åtgärder som ställer krav på ar-
betsgivare och som leder in till den riktiga och vanli-
ga arbetsmarknaden.
Sedan den socialdemokratiska regeringens tillträ-
de har kraven riktats på det sättet: större krav på ar-
betsgivarna och tydligare incitament för att det skall
bli riktiga, vanliga jobb. Ungdomsintroduktionen är
ett bra typexempel på det. Det är inte så som somliga
talare här har försökt göra gällande att ungdomsprak-
tiken nu återinförs. Anställningskravet finns kvar för
de ungdomar som är inom den enskilda sektorn i
ungdomsintroduktionssystemet.
I det aktuella betänkandet går nu regering och ut-
skottsmajoritet ett steg vidare. Efter att ha förstärkt
och ökat insatserna tar vi nu nästa steg och förbättrar
sättet de fungerar på. Fler skall mobiliseras i kampen
mot arbetslöshet. Fler skall ta ansvar för att vända
skutan bort från massarbetslöshetens elände.
Det lokala initiativet skall få ett ökat spelutrymme.
Tidigare rigiditet vad gäller olika insatser ersätts med
en betydligt större flexibilitet. Lämpligheten i olika
åtgärder varierar, och behoven bör i större utsträck-
ning vara styrande än de av politiken ibland väl detal-
jerade besluten förmått vara. AMS ges en beställning
att uppfylla, att med de resurser som står till buds
skaffa fram aktiva ågärder för 240 000 människor.
Huvudlinjen nu, precis som tidigare, är att i första
hand hjälpa arbetslösa in på den ordinarie arbets-
marknaden. Därför föreslår utskottet en uppskärpning
av regeringens förslag om personalförstärkningar
inom Arbetsmarknadsverket. I stället för ett bemyndi-
gande föreslår nu utskottet enhälligt att riksdagen
skall fatta beslut om resurser till personalförstärk-
ningarna. Därigenom ökas möjligheterna att snabbt
komma ut på en växande arbetsmarknad. Genom
förmedlingsresurser minskar tiden mellan anmälda
nya jobb och anställning. Genom fler förmedlare ökar
tiden för rådgivning. Genom mer resurser ökar möj-
ligheterna till ett aktivt uppsökande av nya arbetsplat-
ser.
Att matcha var de arbetslösa finns med var de nya
lediga jobben finns handlar delvis om att stärka kom-
petensen, men också om att stimulera den geografiska
rörligheten. Starthjälp och det nya pendlingsstödet är
en del av den politiken.
I den av Socialdemokraterna tidigare föreslagna
begränsningen av ungdomars öppna arbetslöshet till
maximalt 100 dagar tas nu nästa steg mot genomfö-
rande. Enligt regeringens förslag får kommunerna
möjlighet att teckna avtal om att erbjuda sysselsätt-
ning för ungdomar under 20 år. Detta ansvar följer
principen om ett ökat lokalt ansvar och ökade möjlig-
heter för lokala parter att formulera de insatser som
ungdomarna skall delta i. Utskottet betonar dock i sitt
betänkande att detta inte får innebära att ungdomar
under 20 år med genomförd gymnasieutbildning får
stängas ute från de insatser som arbetsförmedlingen
kan erbjuda. Detta ger utskottet regeringen till känna.
Datortek kommer, som planerat, att införas för
ungdomar över 20 år.
Det här är åtgärder som - de 265 dagarna till
trots - visar att regeringen och riksdagsmajoriteten är
på god väg att genomföra de här 100-dagarsinläggen.
Om man är sansad och nyanserad i den politiska de-
batten, tror jag att man skall ge beslut tid att verka.
Jag skulle inte efter förra valet ha velat ställa kds till
svars för att man efter 265 dagar inte hade genomfört
vårdnadsbidraget. Jag tycker att en anständig ton är
viktig i debatten. Men det är värdefullt att se att vi är
en bra bit på väg.
Äldres arbetsmarknad stärks i förslaget genom att
äldre kan erhålla ett lönebidrag för anställningar.
Vi ser att utskottet tar initiativ för att kartlägga
och analysera den oro som många känner över kvin-
nors arbetsmarknad och vad som kommer att hända
när kommuner och landsting får det allt svårare att
klara sig ekonomiskt. En utredning om detta kommer
att tillsättas.
För att förstärka utbildningen i arbetslivet föreslås
åtgärder som gör det möjligt för småföretag att an-
vända utbildningsvikariat i större utsträckning än i
dag.
Den effektiva åtgärden att satsa på ett stöd på 400
miljoner kronor till små och medelstora företag som
skall administreras via länsstyrelserna fortsätter. Den
åtgärden har visat sig vara effektiv i de rapporter som
NUTEK har kommit med.
Totalt innebär detta större möjligheter för landets
arbetslösa att få jobb på den ordinarie arbetsmarkna-
den, fler i aktiva åtgärder, insatser för att snabbt ta ner
ungdomsarbetslösheten.
Situationen är emellertid, trots dessa insatser,
långt ifrån tillfredsställande. Fler åtgärder för att ska-
pa jobb på den ordinarie arbetsmarknaden och fler
insatser för att stimulera fram aktivitet och kompe-
tensutveckling kommer att behöva fortsätta under
resten av mandatperioden. I den situation vi nu sitter i
kan ingen sätta sig ner med armarna i kors och säga
att tillräckligt har gjorts. Det är inte heller läge för de
enkla lösningarna och säga, att bara vi gör detta
kommer arbetslösheten att klaras. Situationen är mer
komplex än så.
Även om vi är på rätt väg kommer arbetslösheten
att vara det övergripande samhällsproblemet, som vi
har att fightas med i det politiska livet under resten av
mandatperioden.
Från socialdemokratins sida kommer vi självklart
att vara redo att diskutera alla goda idéer för att mins-
ka arbetslösheten. Däremot måste man konstatera -
dagens debatt ser ut att vara ett bra exempel på det -
att det finns partier som distanserar sig så långt från
den aktiva arbetsmarknadspolitikens grunder att det
blir svårt att hitta gemensamma åsikter.
Hans Andersson berörde i sitt inlägg att det är
svårt att hitta den moderata arbetsmarknadspolitiken,
om det över huvud taget finns någon.
Moderaterna reserverar sig på ett antal punkter till
förmån för ett sjupunktsprogram. Jag skall kommente-
ra detta något. Man hävdar med samma emfas nu som
när man drev den enda vägens politik att detta är
något slags ofrånkomlighet. Så är det inte.
Det första kravet handlar om generella och allmä-
na skattesänkningar, såsom det har prövats förr. Men
det gav litet och dåligt resultat under den förra perio-
den. Det är kravlösa metoder, som inte leder till nya
jobb och som inte ställer krav på nya företag. Det är
bara en generell stimulans till olika företag, framför
allt ofta till kapitalplaceringar.
Det andra kravet från Moderaterna är att ung-
domslönerna skall sänkas. Det är en åtgärd som visar
att Moderaterna inte bryr sig speciellt mycket om
principen att man skall ha lön efter kompetens, kun-
nande eller utbildning. Det är en åtgärd som visar att
Moderaterna vill ha större skillnader i samhället mel-
lan gammal och ung än i dag - detta trots att empiris-
ka studier i ett flertal fall utomlands visar att effekten
i antal nya jobb kan betraktas som marginell, på grän-
sen till omätbar.
Skälet till detta utvecklar man själv i sin motion.
Man vill ha en lågavlönad tjänstehjonsklass av arbets-
lösa ungdomar. Om detta är framtidens arbetsmarknad
återstår att se och att bevisa. Kontrasten mot den
socialdemokratiska politiken, med satsningar på kom-
petensutveckling, framstår som synnerligen klar.
Nästa punkt, som Per Unckel var inne på i sitt in-
lägg, handlar om att försvaga arbetsrätten kraftigt. Att
arbetsrätten kan behöva förändras på några punkter
ifrågasätter få. På vissa områden behöver den säkert
stärkas, och på vissa behöver den lättas upp i rigiditet.
Denna översyn pågår just nu inom Arbetsrättskom-
missionen.
Moderaterna vill gå långt. Med de förslag som
presenteras i den moderata motionen skulle mycket av
den trygghet som svenska löntagare åtnjuter försvin-
na. Det skulle också innebära en minskad initiativ-
kraft och ett minskat mod hos de anställda. Genom
sådana åtgärder vinner man i längden få nya jobb och
ingen ekonomisk utveckling, vill jag hävda. Återigen
har man förslag utan att via empiri kunna hävda att
mindre grad av arbetsrätt leder till fler jobb.
Slutligen förespråkar man i sin motion förslag som
vi såg redan förra mandatperioden. Det är hårdare
utförsäkringsregler i a-kassan och en prioritering av
högre utbildning och därmed nerprioritering av
breddutbildningen. Det är, i betydligt större nakenhet,
den råa, kalla och inte speciellt lyckade politik som
regeringen Bildts moderata statsråd försökte påbörja
förra perioden. Den ledde inte till nya jobb då. Den
leder inte till nya jobb nu. Den skapar otrygghet och
klyftor i samhället som inte är önskvärda.
Därmed har Moderaterna på egen hand isolerat
sig. I dag står de ensamma i sina trossatser om hur
arbetslösheten skall klaras och hur nya arbeten skall
framkomma.
De förslag som regeringen och utskottet lägger
fram innehåller många jobbiga besparingar. Mer in-
satser skall produceras för lägre kostnader. Det kom-
mer att bli hårda krav på oss alla. Men vi kan ändå
konstatera att politiken är på rätt väg. Arbetslösheten
minskar. Ge den tid att fungera, och vi skall se till att
göra det som inget annat land har lyckats med, nämli-
gen bryta massarbetslösheten!
Jag vill därmed yrka bifall till utskottets hemstäl-
lan.