Fru talman! Jag kan hålla med Martin Nilsson om
att man inte skall ta till överord och försöka göra
kortsiktig politik av dessa stora problem. Arbets-
problemet är fullständigt enormt. Det gäller inte bara
efterfrågan och konjunkturförlopp utan också stora
strukturella förändringar. Jag underskattar verkligen
inte detta, och då måste man också vara noggrann.
Martin Nilsson säger att ungdomsarbetslösheten
minskar. Ja, den har minskat litet grand under ett år,
men antalet arbetslösa ungdomar ökade med 4 000
mellan mars och april. Utvecklingen har stannat upp.
Det hemska är att åtgärderna minskar samtidigt som
arbetslösheten egentligen inte går ned.
Martin Nilsson nämnde att man bygger upp med
åtgärder på kompetenssidan. Arbetsmarknadsutbild-
ningen har dock minskat med 8 ½ % på ett år. Antalet
utbildningsvikariat har minskat med 7 ½ % osv. Det
blir alltså mindre av utbildningsåtgärder. Jag kan
försäkra Martin Nilsson att även om det inte i propo-
sitionen publiceras något underlag för att beräkna hur
mycket arbetsmarknadsutbildning som krävs, innebär
detta en reduktion med kanske 20 000-25 000 platser
i arbetsmarknadsutbildning i förhållande till det beslut
som riksdagen tog med anledning av budgetproposi-
tionen.
Martin Nilsson ironiserar över att jag vill ha högre
volym för ALU. Mycket tydligt sade jag, att trots att
jag inte tycker att det är en fördelaktig åtgärd, så river
regeringen ner åtgärden för snabbt, för att hindra
utförsäkring. Samma sak gäller antalet beredskapsar-
beten. Man hade räknat på 10 000 ALU-platser och
8 000 i beredskap.
Jag föreslog att man skulle fördubbla antalet be-
redskapsarbeten. Det är ungefär vad man har gjort,
och man har ökat ALU till 30 000 platser. Jag hade
föreslagit 20 000. Jag tycker att 30 000 är väl mycket,
särskilt när man säger att man kan öka antalet ännu
mer, man kan ta andra sektorer än man nu har, och när
man säger nej till vårt krav att ha kontroll på vilka
ALU-platser som inrättas, för att inte få undanträng-
ningseffekter.