Fru talman! Jag har ofta förvånat mig över den
brist på nyans som finns i Lars Leijonborgs beskriv-
ning av den svenska skolan. Det är en fälla som kan-
ske ett oppositionsparti går i när man söker en profil-
fråga. Men det är ingen rättvis beskrivning ni ger av
den svenska skolan. Det finns problem - det känner
vi alla - i vårt skolväsende, precis som i skolväsenden
i västvärlden i övrigt. Där finns många människor
som gör oerhörda arbetsinsatser. Det vet vi. Kalla
dem gärna hjältar. Glöm inte bort barnen och deras
föräldrar när ni utnämner hjältar. De gör också insat-
ser.
Men att säga att detta rakt igenom är dåligt och att
vi känner ett tillkortakommande om vi jämför oss
med andra är falskt. Så är det inte. Tvärtom stoltserar
vi med att vi i varje ny generation ser unga människor
från vårt land som konkurrerar framgångsrikt runt-
omkring i världen. Vi är med i spetsteknologierna; vi
är med i det som bryter fram. Allt sådant vore full-
ständigt omöjligt om Folkpartiet hade haft rätt i sin
beskrivning av den svenska skolan. Sans och balans
skulle inte skada.
Jag menar att vi gjorde skolan fattigare under 90-
talet. Det var många som försvann: speciallärare,
talpedagoger, kuratorer, fritidsledare - vuxna som
fanns runtomkring barnen för att deras inlärning
skulle fungera väl. De försvann på grund av den eko-
nomiska krisen. Nu ska vi se till så att de kommer
tillbaka igen, därför att vi har råd med det.
Vi skärper gärna kunskapskraven och diskuterar
gärna olika typer av förändringar i läroplanerna, men
vi kommer aldrig någonsin att tro att det går att ge-
nomföra progressiva förändringar i den svenska sko-
lan om vi inte också är beredda att satsa nya resurser.
Folkpartiet får välja. Antingen regerar ni ihop
med moderaterna och stöder deras förslag om mins-
kade resurser till offentlig sektor, eller så söker ni
samarbete med oss, som vill öka resurserna till sko-
lan. I det valet har ni faktiskt hittills valt fel och satsat
på moderaterna.