Herr talman! Det var en förödande kritik av den
flyktingpolitik som förs, den jämställdhetspolitik som
förs, den skolpolitik som förs, den tandvårdspolitik
som förs, osv. Och en ganska avgörande fråga för
svensk politik är väl hur länge det dubbelspel som
Gudrun Schyman bedriver kommer att fungera. Hur
länge kan hon både stödja regeringen och rikta för-
ödande kritik mot dess resultat?
Jag tänkte ta upp en sak som Gudrun Schyman tog
upp i ett replikskifte, nämligen ATTAC-rörelsen. Jag
tror att den argumentation som förs runtomkring den
förvånar en hel del människor. Plötsligt är kommu-
nisterna i Sverige, eller vänsterpartisterna, väldigt
förtjusta i en federalt beslutad skatt. Det brukar ju
vara jag som talar för mera av federala inslag i det
internationella samarbetet, medan Gudrun Schyman
avskyr det mest av alla. Men här har man kommit på
ett syfte som man uppenbarligen gillar. Göran Pers-
son talar om att kasta grus i maskineriet i den inter-
nationella valutahandeln. Hur kommer det sig att
Vänsterpartiet plötsligt är så förtjust i en överstatlig
skatt? Om detta har blivit något slags intellektuellt
genombrott för att det kan vara bra med det verktyget
ibland, kan man tänka sig att få använda det på miljö-
området, att dessa koldioxidparadis som försöker
smita undan ska tvingas att höja sina miljöskatter på
grund av att beslut fattas federalt, eller är det bara det
faktum att man avskyr frihandel som gör att man är så
förtjust i denna Tobinskatt?