Fru talman! Här har vi moderaternas dilemma -
jättelika skattesänkningar och bättre välfärd, bättre
skola, bättre sjukvård. Det går inte ihop, det tror jag
att alla förstår.
Ser man sedan på förslagen som ni lägger när ni
ska få det att gå ihop är det faktiskt så att skattesänk-
ningarna betalas av dem som har det sämst. Det är i
sjukförsäkringen, det är i a-kassan, det är i den kom-
munala verksamheten. Det finns redovisat, rad för
rad. Säg det! Berätta om det samhälle ni vill skapa!
Det är ju det som det handlar om.
Vi vet att det som körde sönder den svenska väl-
färdsmodellen var massarbetslösheten. Det har vi nu
om inte löst så fått under kontroll. Nu kan vi se att vi
kan gå vidare med en utjämning igen. Och då kom-
mer alternativen att stå där - moderaternas jättelika
skattesänkningar och vår satsning på en solidarisk
fördelning av den kaka som växer.
Sedan döms Sverige regelmässigt ut av modera-
terna. Bo Lundgren har ingen mer replik nu, men han
har ett anförande. Kan inte Bo Lundgren berätta var
någonstans han hittar förebilder. Om nu Sverige är så
dåligt när världen i övrigt uppenbarligen börjar tycka
att det är ett intressant exempel på hur man kan driva
politik - var hittar Lundgren och moderaterna sina
förebilder? Var är drömlandet någonstans? Det skulle
vara intressant att höra någon gång.
Jag är stolt över det vi har uträttat. Men jag är inte
nöjd. Vi ska gå vidare. Vi kommer att se till att de
orättvisor som har växt under 90-talet faktiskt också
rättas till. Vi kan göra det nu. Men vi överger inte
skatteinstrumentet som ett viktigt instrument för att
åstadkomma rättvisa och skapa jämlikhet. Vi vet att
höga skatter också går att förena med en god ekono-
misk utveckling. Vi står starka. Analysen är klar.
Men vi är på inget sätt utan ödmjukhet. Vi lyssnar
gärna på andra. Men vi har bestämt oss för att nu ska
klyftorna utjämnas och vi har resurserna för det, så låt
oss göra det.
(Applåder)