Fru talman! Det är väl inte så konstigt att statsmi-
nistern, som får inleda den här debatten, börjar med
att tala om hur bra regeringen fungerar under hög-
konjunkturen. Det vore märkligt annars, och det är
bara att gratulera till det som går bra. Statsministern
hann väl nästan täcka in alla grupper i det svenska
samhället.
Som alltid när vi politiker talar blir det också en
del truismer. Jag tror inte att det var någon som rea-
gerade nämnvärt när Göran Persson sade att han
främst är socialdemokrat, inte heller när Göran Pers-
son sade: Vi överväger inte att ta bort skatteinstru-
mentet. Det var nog ingen som hade suttit här och
tänkt sig det.
Göran Persson sade också: Alla människor ska ha
rätt att växa utifrån sina möjligheter och förutsätt-
ningar. Jag tycker att det är ett utomordentligt viktigt
konstaterande, för varje människa är unik. Det föds
inga kopior. Men så snart Göran Persson har sagt
detta kommer invändningarna: rädsla för fria gymna-
sier och rädsla för att människor ska få något att själ-
va säga till om.
När Göran Persson talar om människors förutsätt-
ningar ska han själv bestämma vilka förutsättningar
människorna har, och det är, som jag ser det, egentli-
gen där som gränsen går för vårt debatterande. När
ska vi i en nation som vår, med så mycket kunskap,
med individer som har egna förutsättningar, egna
önskemål, egna visioner och egna idéer, börja låta
dessa människor bestämma mera själva? Det skulle
vara oerhört intressant att någon gång få höra Göran
Persson dra gränsen för tilltron till människorna att få
känna eget ansvar. Är det någonting som adlar män-
niskan och sätter i gång kreativa krafter, är det när
människan känner sig betrodd. Kan inte Göran Pers-
son någon gång här i dag ge oss sin vision av var
gränsen går för det som människan ska få bestämma
själv utifrån sina egna förutsättningar?
(Applåder)