Fru talman! Så kom då Lars Leijonborg ett litet
stycke på vägen. Visst behövs det mer resurser, sade
han i sitt andra anförande. I det första var budskapet
det rakt motsatta. Men låt oss tillgodoräkna oss detta:
Det behövs mer resurser.
Varför, Lars Leijonborg? Jo, det sade du också i
ditt andra anförande. De mest begåvade eleverna
klarar sig nog i alla skolsystem. Men det som har
varit utmärkande för det svenska skolsystemet har
varit att vi har haft ambitionen att också de pojkar och
flickor som inte haft så lätt för sig ska kunna gå ige-
nom grundskolan och gymnasieskolan med godkända
betyg. För att klara en sådan uppgift, Lars Leijon-
borg, krävs det större och fler lärarinsatser. Det krävs
insatser av människor som kan stötta också socialt.
En bråkig elev och en elev som har det stökigt är
också en elev som inte klarar inlärningen.
För att möta det problemet - för att göra någon-
ting åt detta - har Ingegerd Wärnersson fått presente-
ra en omfattande satsning för 15 000 fler vuxna i
skolan som vi betalar med egna pengar - inte med
lånade. Där, Lars Leijonborg, har ni valt att luta er
emot det parti som säger nej till den satsningen. Det
är dem ni ska regera ihop med.
Om Lars Leijonborg tror på den analys han själv
gör - att det är de elever som är svagast som sitter
sämst till i den svenska skolan - måste han också vara
anhängare av att vi satsar resurser på att möta just
deras problem. Det gör man inte med några stolta
deklarationer i olika typer av skrivningar. Det görs i
klassrummen. Det görs ute i skolorna. Det görs med
fler vuxna pedagogiskt insatta personer bland barnen
i deras verklighet. Inte är det väl resurser i överflöd
som har fått Oxelösund att ställa in lektioner? Det är
naturligtvis brist på resurser.
Låt oss se verkligheten. Samarbeta gärna, men
välj vilken sida ni ska stå på, annars förlorar ni all
trovärdighet i skoldebatten.
(Applåder)