Fru talman! Det är mycket i det som Göran Pers-
son säger som är sant, riktigt och lovvärt. Ändå är det
något som inte stämmer. När jag på olika sätt åker
runt i landet ser jag inte riktigt den bild som Göran
Persson vill ge. Jag möter människor som inte känner
det självbestämmande som genomsyrar det Göran
Persson talar om. Det handlar om de som var med
och betalade budgetsaneringen men fortfarande inte
har något ekonomiskt utrymme. Det handlar om alla
de som lämnas åt sitt öde i skolan. Tydligast handlar
det om alla delar i Sverige där man inte kan se den
framgång som statsministern talar om, där man lider
av arbetslöshet, avfolkning, nedlagda butiker och
stängda skolor. Där ser man inte att det har vänt. Där
ser man inte någon riktig ände på krisen. I stället blir
det värre för varje år. De är naturligtvis trötta på en
politik som är utformad efter villkoren i Stockholm.
Jag hörde statsministern i replikskiftet tala igen
om Stockholms stadshus och landstinget, som om det
var någon fajt som pågick på Tegelbacken, mellan
Rosenbad och Stadshuset, och som om den fajten var
det viktigaste. Så är det inte.
Människor är nog trötta på en politik som är ut-
formad efter de villkoren och är blind för att Sverige
är mer än Stockholm. Det är där man behöver stats-
ministerns svar. Hur tänker han, med goda ambitio-
ner, ha konkreta förslag som leder till att inte landets
klyvs?
(Applåder)