Fru talman! Det är tur att det finns fler utanför
riksdagen, Bo Lundgren, som har förstått att det
största hotet mot kvinnans frigörelse är den moderata
medelålders mannen. Han är ju väl representerad av
sin partiledare.
Jag tror inte alls att Göran Persson ska göra slut
med mig. Jag har dessutom lite svårt att se vem han
skulle inleda ett förhållande med om det inte var med
mig. Det kunde i och för sig vara intressant att se vad
som hände. Men jag tror nog att vi ska fortsätta att
hålla ihop, för vi har en gemensam syn på att välfärd
ska vara generell, att vi ska ta ett gemensamt ansvar
och att solidariteten i samhället ska utgå från en tanke
om varje människas lika värde. Den ska utgå från en
tanke om mänskliga rättigheter, inte en tanke som
bygger på välgörenhet, där manna ska regna från de
rikas bord. Där har vi en stor skillnad mellan höger
och vänster. Det är en stor ideologisk skillnad.
Är det individerna som ska styra och ställa, där
den som har mest makt också tar för sig mest, eller
ska vi ta ett gemensamt ansvar och bygga ett sam-
hälle utifrån grunder som heter rättvisa och solidari-
tet? Det där är en fråga som också går igen, Bo Lund-
gren, när vi tittar närmare på kvinnors situation.
Jag tror att det är helt nödvändigt för kvinnor att
få högre lön, att få bättre betalt för sitt arbete. Det får
vi inte genom att byta arbetsgivare. Det får vi genom
att arbetsgivaren förändrar sin inställning till det
arbete som kvinnor utför. Det får vi genom att arbets-
givaren ökar sin insikt om att arbete som har att göra
med vård och omsorg om människor är lika viktigt
och lika produktivt som det arbete som utförs inom
varuproduktion. Den insikten och den medvetenheten
har inte alla arbetsgivare. Det är vi politiker som är
arbetsgivare. Det är vi som har det ansvaret, Bo
Lundgren. Det kräver mer pengar till de här verksam-
heterna. Det rimmar illa med era krav på sänkta skat-
ter.
(Applåder)