Fru talman! Dagens debatt är starten på ett inten-
sivt riksdagsår då vi kommer att för riksdagen lägga
fram en lång rad förslag till reformer som ökar rättvi-
san och jämlikheten i Sverige. Jag ska i dagens inled-
ningsanförande i korthet redogöra för de frågor som
regeringen avser att komma tillbaka till riksdagen
med i samband med vårproposition, budgetproposi-
tion och särpropositioner.
Men innan jag gör det så låt mig säga att i går
kväll hade jag möjlighet att delta i en stor manifesta-
tion i Globen. Artister mot nazism och rasism samla-
des för att markera att det är nog nu. Man sätter en
gräns. Man accepterar inte övergreppen mot homo-
sexuella, människor med annan hudfärg och männi-
skor med annan religiös uppfattning. Det räcker.
Aktiviteten i går kväll var ett stöd för den ansträng-
ning som regeringen redan förra året inledde genom
att bjuda in till den stora konferensen om Förintelsen
i Stockholm. Om några dagar fortsätter vi nu med
nästa konferens om kampen mot intoleransen. Där har
vi ett brett internationellt deltagande, och vi kommer
att diskutera gemensamma strategier i kampen mot
rasismen och främlingsfientligheten.
Det finns anledning att i inledningen till en sådan
debatt som vi ska ha i dag säga att här känner jag att
vi alla står samlade. Vi har alla samma uppfattning,
och vi jobbar tillsammans för att bekämpa intoleran-
sen, rasismen, antisemitismen och främlingsfientlig-
heten. Att i går möta alla dessa framstående artister i
en stor gala var den bästa tänkbara start som jag kun-
de få och som också kunde ges för det politiska ar-
betsår vi har liggande framför oss. Jag är dem djupt
tack skyldig.
Sverige är på väg att bli ett land som alltfler tittar
på. Alltfler säger att här finns någonting att lära av.
Det är en våldsamt annorlunda bild jämfört med den
som gällde för några år sedan, då Sverige snarast var
ett avskräckande exempel. Låt oss nu inte bli över-
modiga, utan komma ihåg att vi är sårbara och att vi
också i tider av framgång måste tänka oss väldigt
noga för innan vi går vidare med nya förslag och
åtgärder. Men idén om att ett samhälle blir bättre om
alla är med, idén om att ett samhälle blir starkare om
man medvetet utjämnar klassklyftor, idén om att ett
samhälle blir framgångsrikare om man håller ihop det
så att inte våldsamma regionala skillnader växer fram
- den idén, välfärdspolitikens idé, visar sig vara nå-
gonting som inte bara går att förena med en god eko-
nomisk utveckling utan någonting som rentav driver
en god ekonomisk utveckling. Den produktiva väl-
färdspolitiken, skulle några teoretiker kunna säga.
Det där är någonting som alltfler i världen runt-
omkring oss vill titta på och vill fråga oss om. Vi kan
med stolthet säga att nu är vi igenom de första faserna
av krisbekämpning. Vi har klarat ekonomin i mening-
en offentliga finanser. Vi har nu stora överskott, och
vi börjar på att bygga upp marginaler så att vi klarar
nästa lågkonjunktur utan att vi behöver gå in i jätteli-
ka sparprogram. Det är jag stolt över.
Vi kan också säga att vi är på väg att knäcka ar-
betslösheten. Det gäller definitivt massarbetslösheten
- vi har nått vårt mål om fyra procents öppen arbets-
löshet. Vi ska vidare mot full sysselsättning. Det är
många i Europa som skulle avundas oss, och som
avundas oss, denna framgång.
Men det här räcker inte. Nu måste vi utnyttja
framgångarna för att också göra Sverige rättvisare.
Där har vi nu framför oss en lång lista av reformer
som alla syftar till att utjämna klassklyftor och skill-
nader i vårt Sverige. Jag må beskrivas som statsmi-
nister eller EU-ordförande - och det är jag just nu.
Men jag är naturligtvis framför allt socialdemokrat.
Jag brinner av övertygelsen om att min uppgift i poli-
tiken är att se till att alla människor har rätt att växa
utifrån sin förmåga och sina möjligheter och att orätt-
visor tvättas bort och tas bort. Det är min uppgift som
politiker.
Reformlistan är lång. Arbetslivet kunde vi tala om
redan i föregående partiledardebatt. Där har vi för-
bättringar i a-kassan, en förnyad och förbättrad ar-
betsskadeförsäkring, avdragsrätt för fackföreningsav-
gifter och arbetstidsfrågan. Det finns en katalog av
åtgärder på arbetslivets område som vi får gå tillbaka
många, många dagar för att hitta en motsvarighet till.
Vi skriver också vad som händer i ett samhälle där
arbetslösheten knäcks.
Vi har barnen - viktigast av allt. Om några dagar
kommer höjda barnbidrag. Vi kommer att kunna
genomföra maxtaxan, som ger väldigt mycket bättre
förutsättningar för många hårt trängda barnfamiljer.
Vi kommer att förbättra föräldraförsäkringen och vi
kommer att satsa ytterligare resurser på kvaliteten i
förskolan. Det är sådant som redan är bestämt, men
som ska göras under det riksdagsår som nu ligger
framför oss. Vi håller våra löften, och politiken drivs
åt detta håll.
Vi har tandvårdsfrågorna. Många upplever att
tandhälsan återigen håller på att bli ett klassmärke.
Det accepterar vi inte. Vi kommer att successivt för-
bättra tandvårdsförsäkringen så att vi kan säga att
Sverige är ett land där tandhälsan inte är beroende av
din ekonomiska förmåga.
Vi kommer att fortsätta att förbättra regionalpoli-
tiken. Vi har stora beslut framför oss om det som på
ett något krångligt politikerspråk brukar uttryckas
som infrastrukturinvesteringar. Med det menar vi helt
enkelt åtgärder som håller Sverige samman och som
gör att ett avlångt, glest befolkat land upplevs som
mer runt. Det är oerhört viktiga och stora investering-
ar som vi i regeringen har att ta ställning till under det
här riksdagsåret. Det kommer en proposition till riks-
dagen under hösten.
Vi har också pensionärernas situation att ta itu
med. Även de får en förbättring. De som har bostads-
bidrag ser en förbättring nu. De som betalar skatt ser
en liten skattesänkning nu. Vi planerar också att
komma tillbaka med ytterligare åtgärder för de pen-
sionärer som har låg ATP så att de får förbättringar
under nästa år.
Reformkatalogen är lång. Till detta ska läggas att
trots att vi gör detta ser vi att många människor inte
klarar sin försörjning. Det är inte bara Aftonbladet,
utan också andra tidningar, som har redovisat detta på
ett utmärkt sätt under den senaste tiden. Det är också
ett uttryck för det politiska stämningsläget i landet.
När arbetslösheten är knäckt och när den ekonomiska
krisen är avvärjd flyttas fokus över på rättvisefrågor-
na därför att vi nu kan göra någonting åt dem.
När vi ska bekämpa de här orättvisorna är den
viktigaste åtgärden fortfarande i grund och botten att
se till så att ännu fler har jobb, att de har arbeten som
man kan leva på och att timspring och andra inslag i
arbetslivet motverkas. De goda tiderna måste använ-
das för att se till att de som har deltidsarbeten kan få
heltidsarbeten så att de kan försörja sig på sitt jobb.
Det är viktigt. Den är den grundläggande och mest
avgörande insatsen.
Det är också viktigt att se till att den lönerörelse
som nu bedrivs har som utgångspunkt att man förde-
lar rättvist. Jag förutsätter att de fackliga parterna är
starka nog att hävda detta intresse i lönerörelsen och
att arbetsgivarna förstår vikten av det.
Det är också viktigt att bedriva en politik där pri-
serna pressas. Vi måste hålla igen på prisutvecklingen
och skärpa konkurrensen så att människor som lever
på lön och pension och har ganska små marginaler får
mer för sina pengar. Detta är också ett viktigt inslag i
att bekämpa orättvisor.
Vi satsar också oerhört stora pengar för att för-
bättra kvaliteten i vården, skolan och omsorgen. Det
finns ingen kraftigare omfördelning av resurser i
samhället än just från skattsedel till gemensam sektor
för en bra vård och en bra skola för alla. Skolan står
där högst i prioritet. Det blir 5 nya miljarder eller
nästan 15 000 fler vuxna i skolan under en femårspe-
riod. Regeringen är djupt bekymrad över den utveck-
ling vi nu ser, där framför allt fristående gymnasie-
skolor växer fram som riskerar att kategorisera skol-
väsendet igen och dela upp ungdomar beroende på
om de har föräldrar som kan betala eller inte. Vi ris-
kerar att föra in en social skiktning i skolsystemet
som vi trodde att vi hade blivit av med. Vi kommer
att komma tillbaka med åtgärder på detta område för
att hålla emot segregeringen inom gymnasieskolorna.
Jag vill också säga att när allt detta är gjort är det
också viktigt att inse att det inte räcker. Vi behöver
också stötta grupper som har särskilt svårt att få sin
ekonomi att gå ihop. Om det behövs kommer rege-
ringen inte att tveka att ytterligare höja barnbidragen.
Vi kommer inte att tveka att ytterligare justera bo-
stadsbidragen. Det är också tid att höja det s.k. under-
hållsstödet. Allt detta är åtgärder som vi nu tror att vi
har ett ekonomiskt utrymme att vidta. Det har vi inte
fått gratis. Det har varit en svår resa hit. Vi har bedri-
vit en medveten och långsiktig politik där rätt saker
har fått göras i rätt ordning. Nu har vi skapat frihet att
bedriva en politik som sätter jämlikheten högst därför
att vi har knäckt arbetslösheten och gjort oss obero-
ende av utländska långivare. Det är inget dåligt facit
för denna riksdag som mer än någon annan bör hyllas
för dessa framgångar.
Under riksdagsåret kommer vi också att ta initia-
tiv för att höja bostadsbyggandet. I vårpropositionen
kommer vi att redovisa åtgärder där vi höjer bostads-
byggandet, och framför allt byggandet av hyresrätter.
Under året kommer vi också att gå till riksdagen
med en proposition om klimatpolitiken. Det är viktigt
att den klimatkommitté som har arbetat och som
lyckades åstadkomma en så bred partipolitisk enighet
också får en uppföljning i form av en proposition. Vi
kommer att lägga fram en proposition som baserar sig
på Klimatkommitténs målsättning att vi ska minska
utsläppen med 2 % under de kommande åren. Vi ska
också se till så att vi har åtgärder i den propositionen,
och inte bara målsättningar. Det behövs också en
konkretion av hur detta ska gå till. Dessutom vill vi
göra detta i en internationell miljö. Det är också vik-
tigt. Vi vill göra det tillsammans med andra. Även om
vi inser vikten av att gå före och ta vårt ansvar måste
vi också ha med oss andra för att få ett brett genom-
slag i konkreta förändringar i den globala uppvärm-
ningen. Vi får inte försätta oss i ett läge där vi straffar
ut oss själva på kort sikt. Detta tänker vi också söka
samarbete med riksdagen omkring.
Vi har förutsättningar att ta upp en lång rad av
dessa frågor inom Europeiska unionen. I dag kommer
jag också att ha tillfälle att möta ett annat parlament.
Jag tror att det är en unik situation för en svensk
statsminister. Jag är stolt över att få möjlighet att
genomföra detta. Jag kommer att möta ett annat par-
lament där jag kan diskutera hur unionen ska utvidgas
och omfatta inte bara de nuvarande 15 medlemssta-
terna utan också 5, 10, 12 eller kanske ännu fler stater
i framtiden. Därmed skulle vi komma fram till den
fantastiska situationen då vi kan säga att vi sätter
stopp för uppdelningen av Europa i öst och väst. Vi
kan bidra till detta därför att vi är medlemmar i EU.
En större insats för fred, och därmed för välstånd och
rättvisa i vårt land, kan jag inte tänka mig. Därför är
jag glad att kunna hålla båda debatterna under samma
dag. De hör ihop. I det stora skapas förutsättningar
för vår nationella politik. I vår nationella politik ska
vi ta avstamp för en utveckling som kan tjäna som
inspiration inte bara för oss själva utan också för
vänner ute i Europa.
Tack, fru talman!
(Applåder)