Fru talman! Jag vet inte vad som föranledde Len-
nart Daléus att utnyttja riksdagens talarstol och repli-
ker till något som vi kunde ha avhandlat mycket en-
kelt. Han kunde ha ringt, vi kunde ha resonerat om
detta och han kunde ha läst våra motioner.
Men frågan är väsentlig. Det har Lennart Daléus
alldeles rätt i. Det är viktigt att se till att vi inte straf-
far ut någon del av Sverige från möjligheten att ta del
av den nya tekniken, vilket också påverkar förutsätt-
ningarna för jobb.
Det farligaste vi skulle kunna göra vore om staten
valde en lösning som skulle gälla i hela Sverige, att
staten ska ta ansvar för att bygga på det sätt staten
bestämmer. Erfarenheterna är förfärande. Marita
Ulvskogs experiment med våra skattepengar och
digital-TV leder med största sannolikhet till att vi får
digital-TV senare än vi hade kunnat få om vi hade
låtit marknaden fungera.
Men självklart kan det vara så att vissa delar av
landet, sannolikt ganska begränsade, med den snabba
tekniska utvecklingen ändå skulle ha svårt att få till-
gång. I så fall tycker jag att det finns ett gemensamt
ansvar för att lösa det, men det gäller inte helheten.
Det är det som är problemet.
Stålverk 80 var en fantastisk idé för Luleå tyckte
en del socialdemokrater och säkert en del andra ock-
så. Men Stålverk 80 blev inte av. Staten klarar inte
den typen av stora insatser. Man är för trög. Man kan
inte hantera situationen. Staten ska gå in när det be-
hövs. Det ska staten också kunna göra i det här avse-
endet.