Fru talman! Visst behövs det resurser till skolan,
men man gör skolan största tänkbara otjänst om man
inbillar folk att skolans huvudproblem är re-
sursproblem. Visst finns det svenska ungdomar som
är jätteduktiga när de läser utomlands, men det är de
ungdomar som klarar sig bra i alla skolsystem. Vad vi
nu talar om är skolan som utslagningsmaskin, där
färre och färre klarar kunskapskraven, där fler och
fler hamnar på det s.k. individuella programmet i
gymnasiet, där färre och färre söker lärarutbildningar
och där lärarbristen blir större och större. Häromda-
gen stod det i tidningen om Oxelösund, där grund-
skoleelever får undervisas av gymnasieelever därför
att alternativet är att annars ställa in lektionerna. Det
är inte Oxelösunds rektors fel. Det är knappast kom-
munledningens fel heller, utan det är regeringens fel,
som år efter år vägrar att inse att den svenska skolan
är på fel kurs och att grundproblemet är den inrikt-
ning som skolpolitiken har.
Jag begärde replik på Göran Perssons anförande,
fru talman. Han är ansvarig för regeringens samman-
sättning och ytterst ansvarig för regeringens politik.
Han säger att han gärna skärper kunskapskraven. Men
några sådana signaler hör vi aldrig från Ingegerd
Wärnersson. Hon stod här i talarstolen och sade att
hon ryser när hon hör oss hävda att det inte bara är
mobbarnas situation utan också mobbningsoffrens
som skolministern måste ägna sig åt. Det är hon som
vägrar att inse att vi har rekryteringsproblem när det
gäller lärare.
Det är därför jag frågar om statsministern inte har
något positivt att säga till dem som är djupt bekymra-
de över den svenska skolans kris.
(Applåder)