Herr talman! Det är rätt som försvarsministern sa-
de: Jag var så irriterad som det lät. Jag är tacksam för
den förståelse försvarsministern visade för detta. Man
kan ju tolka det på mer än ett sätt. Även när jag är
riktigt vresig försöker jag dock att tala om sak och
inte person.
Men jag måste ju ändå tala till försvarsministern om
det är honom det gäller. Jag är glad över utfallet i den
delen.
Men vad handlade det om? Jo, det handlade om
det som jag inte vet någonting om men som dock har
hänt i regeringen och i departementet. Jag läser två
meningar ur en artikel från den 16 mars, vilket jag
hoppas att talmannen må tillåta mig att göra, där det
talas om tillägg till arbetsgruppernas uppdrag. I arti-
keln sägs om vår uteblivna medverkan i berednings-
arbetet: Den belysning av svenska intressen som görs,
dels som helhet, dels inom olika specifika områden
bör kompletteras med en inventering och värdering av
de olika säkerhetspolitiska handlingsvägar som står
till buds. I detta arbete måste hela skalan, från gårda-
gens mer strikta neutralitetspolitik till olika typer av
stöd och samarbete, belysas.
Därefter hände någonting, och jag vet inte vad.
Det var detta jag polemiserade mot och var irriterad
över. Jag tyckte mig kunna läsa i artikeln från i lör-
dags, hur den nu kunde komma till, att det polemise-
rades mot ett hot eller någonting som inte fanns att
tillgå. Det var någon självverksamhet som bedrevs.
Till förmån för vad, frågade jag mig. Men försvars-
ministern har rätt, det retade mig obeskrivligt. Kanske
vi kan komma till rätta med detta.