Herr talman! Jag upprepar Folkpartiets besked i
dag. Genom sitt beslut har Folkpartiet bekräftat att ett
NATO-medlemskap är viktigare än att delta i arbetet i
Försvarsberedningen.
Jag hade utomordentligt goda kontakter och sam-
tal med Bengt Westerberg. Det var lätt att göra upp
med honom om Folkpartiets medverkan i Försvarsbe-
redningen. Inget nämndes om NATO-medlemskap
eller om att man ville föra upp frågan om den svenska
militära alliansfriheten. Det är bytet av partiledare
som är orsaken till att Folkpartiet har hamnat åt höger.
Men det är, herr talman, Folkpartiets val.
Jag blev konfunderad på en punkt. Sedan För-
svarsberedningen började sitt arbete har det varit tre
partiledaröverläggningar, den senaste i fredags, den 5
maj. Statsministern har alltså vid tre tillfällen frågat
partierna om de ville ha en ändring av svensk säker-
hetspolitik och om något parti ville överge den militä-
ra alliansfriheten.
Varför har inte Folkpartiet vid dessa överlägg-
ningar framfört önskemålet om att få frågan om ett
svenskt NATO-medlemskap utredd? Varför har inte
Lennart Rohdin lämnat över sin begäran, som han
framförde i Försvarsberedningen, till statsministern i
partiledarkretsen? Ni har ju haft och har ju den möj-
ligheten fortfarande. Jag förstår inte varför inte Folk-
partiet omsätter sina uttalanden.
Varför omsätter inte Lennart Rohdin sina egna
krav på en utredning om ett NATO-medlemskap till
en begäran i partiledaröverläggningarna, så att frågan
kan komma in i dess rätta forum och svenska folket
får pröva Folkpartiets begäran på den här punkten?
Det är en huvudfråga som jag tycker är väsentlig att få
uppklarad under den närmaste tiden.