Fru talman! Hoten och hotbilden har ju diskuterats
mycket i den här försvarsdebatten. Från miljöpartiets
sida har vi klart deklarerat att för oss är inte krigshotet
det största hotet.
Mitt engagemang i politiken handlar i första hand
om miljöområdet. Jag ser här ett stort hot för framti-
den.
I budgetpropositionen kan man konstatera att det
finns ungefär tvåtusen definierade miljöskadade plat-
ser här i landet. På vissa platser finns kemikalier som
läcker och kommer ut i ett kretslopp och påverkar
människor. Detta är ett hot som måste tas på allvar.
Vi anslår i år 65 miljoner kronor för att sanera den
typen av miljöskadade områden. På grund av det
statsfinansiella läget har regeringen valt att minska
anslaget från 75 till 65 miljoner kronor. Det är betyd-
ligt mindre än vad som egentligen skulle behöva an-
slås; 20 miljarder är lågt räknat.
En tidigare socialdemokratisk ledare, som tyvärr
citeras mycket sällan här i kammaren numera, nämli-
gen Olof Palme, har sagt att politik är att vilja. Politik
är verkligen en fråga om vad man vill. Vad vill man
satsa på? Vad anser man vara angeläget? Vad tycker
man att pengar skall användas till?
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår
regeringen vidare att ett anslag skall minskas med 30
miljoner kronor; det gäller kalkning. En verksamhet
som tyvärr är nödvändig i dag eftersom försurnings-
problemet är lika stort nu som för 20 år sedan. Det
accelererar dessutom. Det är ett miljöhot som också
kommer att drabba människor. Försurade marker ger
ifrån sig metaller; de hamnar i brunnar och så små-
ningom i små barn. Små barn tål inte metaller; alu-
minium är ett exempel. Det är ett rejält hot.
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår
regeringen minskning av ytterligare ett anslag med
37,5 miljoner kronor. Det gäller miljöforskningen.
Genom miljöforskningen skall vi kunna ta fram under-
lag för att fatta politiska beslut i de frågor som hand-
lar om miljön. Om vi sparar på det området innebär
det ett rejält hot för framtiden.
Vi i miljöpartiet anser att det skall satsas stora
pengar på miljöforskningen.
Vi vet t.ex. att en ny grupp miljögifter, s.k. hor-
mongifter, är på väg. Det är exempelvis ftalater som
finns i plaster, DEHP som finns i PVC-plast osv.
Dessa ämnen är oerhört obehagliga. De påminner i
strukturen om hormoner och lurar kroppen. De hotar
faktiskt något så centralt som det manliga könsorga-
net. Små pojkar utvecklas nämligen inte till fullgoda
män eftersom dessa hormongifter påverkar hormon-
systemet. De ser ut som det kvinnliga könshormonet
östrogen.
Minskar vi pengarna till miljöforskningen, mins-
kar vi också möjligheterna att reellt kunna balansera
det hot som ligger i att inte komma till rätta med mil-
jöproblemen.