Herr talman! Jag skall börja med att säga att jag
ställer mig bakom samtliga de folkpartireservationer
som finns i betänkandet men yrkar för tids vinnande
bifall enbart till reservation 37.
Herr talman! Vi har redan tidigare i denna debatt
utvecklat vår övergripande syn på svensk försvars-
politik. Jag skall därför helt inrikta mig på frågan om
den allmänna värnplikten. Vår utgångspunkt är att
värnplikten i Sverige måste inriktas på kvalitet och
jämställdhet, inte på kvantitet och främjande av gamla
förlegade könsroller.
Ett litet land som Sverige måste tillvarata all den
kompetens som landet förfogar över och inte välja
bort halva nationen innan man ens har prövat duglig-
heten. Det finns inte några sakliga hållbara skäl till att
hålla fast vid värnplikt endast för män. Vi i Folkpar-
tiet anser att det är dags att införa värnplikt också för
kvinnor. Först då kan man med trovärdighet tala om
en allmän värnplikt. Om det är den folkliga förankring
som försvarsministern så desperat söker, trots minskat
antal inkallade, är detta i sanning ett förslag att applå-
dera. Peterson får i ett enda slag fyra miljoner svens-
kar ytterligare djupt involverade i försvaret av landet.
Tre skäl vill jag anföra som huvudargument för
kvinnors värnplikt.
Det första skälet är kvaliteten. Vi anser att hela
årskullen, både flickor och pojkar, skall stå till landets
förfogande för både civila och militära pliktutbild-
ningar. Det säger sig självt att om man dubblerar
mängden människor att välja från, kan man höja
kvaliteten avsevärt.
Sannolikt kommer en stor del av platserna att fyl-
las med ungdomar som själva önskat sig utbildningen
och resterande platser fyllas med hjälp av pliktlagen.
Hur fördelningen då skulle bli mellan kvinnor och
män är omöjligt att ange på förhand. Tolkar bör t.ex. i
första hand tas ut bland dem som redan har en sådan
utbildning eller sådana förkunskaper. Om det sedan är
en man eller en kvinna har ingen som helst betydelse.
I andra befattningar kan medicinsk, datateknisk eller
kemisk utbildning vara avgörande och inte vilket kön
den kvalificerade personen har.
I fråga om fysisk styrka och uthållighet är skillna-
den mellan individer stor, långt större än genomsnitts-
skillnaden mellan könen. Sannolikt kommer dock
långt fler män än kvinnor att tas ut till fysiskt krävan-
de befattningar. Men poängen är att uttagningen just i
detta fall har utgått från individen och inte från könet.
Just individtänkandet får nu för tiden allt större ge-
nomslag även inom den moderna krigsmakten. Att
blanda flickor med pojkar garanterar dessutom en
större mångfald i tänkandet och i sättet att lösa pro-
blem och krigsuppgifter. Trots allt är det så, att när
alla tänker lika är det ingen som tänker. Folkpartiet
har alltid förordat mångfald framför enfald.
Det andra skälet är jämställdhet. I pliktlagen till-
mäts individens kön större vikt vid uttagningen än
kompetens, utbildning, fysiska och inte minst psykis-
ka egenskaper. Detta är ett kraftigt avsteg från den
strävan vi har att bygga ett jämlikt och jämställt sam-
hälle.
Det är också ett avsteg från den liberala strävan att
ta bort konstlade skillnader i samhällets behandling av
kvinnor och män. Dessa strävanden går ut på att den
enskilda individen varken skall gynnas eller missgyn-
nas beroende på könet. De egna kvaliteterna och
kompetensen skall vara det som avgör. För oss libera-
ler är det angeläget att män och kvinnor behandlas
lika. Det som måste motiveras är undantag från denna
princip.
Särskild vikt bör därför läggas vid hur Sverige
som nation och statsmakt ser på sina unga kvinnor
och män. Detta synsätt anger för alla andra i samhället
hur kvinnor och män skall bemötas, bedömas och
behandlas. Kort sagt, vad man är värd och vad man
duger till. Det är på detta, och på tusen andra sätt,
som attityder grundläggs, fördomar legitimeras och
könsroller cementeras. Därför är det av yttersta vikt
att staten behandlar alla lika, både flickor och pojkar.
Det tredje huvudskälet är rättvisa. Vill man ha
rättigheter måste man också acceptera lika skyldighe-
ter. Det är inte rättvist att pojkar skall plikta med ett
år i statens tjänst, medan kamrater går fria bara för att
de råkar vara flickor. Tvärtom är det knappast heller
rättvist att enbart pojkar ges tillträde till de goda le-
darskapsutbildningar som många av försvarets be-
fattningar ger möjlighet till.
Kvinnors rätt att försvara sig är något man sällan
talar om. Vi är mer vana vid att se kvinnan som ett
offer, såväl i krig som i fred. Men som jag ser det är
det alla kvinnors rätt att lära sig att försvara sig själva,
sitt land och sin familj. Vad är det för gudomlig lag
som säger att den rätten bara är mannens? Det hela
handlar egentligen bara om attityder och traditioner
som har tillåtits att leva kvar utan att ifrågasättas av
den moderna utvecklingen och verkligheten. Vi poli-
tiker måste gå före, utmana fördomarna och föråldra-
de system så att de utvecklas och förbättras i takt med
tiden.
Herr talman! Jag har i mitt anförande valt att tala
om tre huvudskäl till att också kvinnor måste omfattas
av den militära delen av pliktlagen. Dessa är kvalitet,
jämställdhet och rättvisa. Utskottsmajoriteten har
tyvärr valt att inte ta ställning i denna fråga, utan
hänskjuter den till Försvarsberedningen för en even-
tuell behandling där. Det tycker jag är fel. Vi måste
utan dröjsmål likställa kvinnor med män även inom
försvaret.
Rätt man på rätt plats är ofta en kvinna - även i
försvaret!