Herr talman! Försvarsutskottets ordförande var i
sitt anförande litet upprörd - mer än jag någonsin
tidigare har sett honom vara. Vi har varit tillsammans
i Egypten under brännande sol och levt som grannar
här i riksdagshuset under många år. Jag har haft och
har - hoppas jag - bra relationer till honom. Jag upp-
skattar hans kompetens och kunskap. Jag hade hop-
pats att han skulle bli Moderaternas ledamot i För-
svarsberedningen. Nu blev det inte så.
Jag vill tala med utgångspunkt från ett par syn-
punkter. Debatten är demokratins livsnerv. Vi behö-
ver en debatt i säkerhets- och försvarspolitiken. Jag
tycker att det inte bara är en uppgift utan också ett
ansvar för försvarsministern att delta i den debatten.
Jag har aldrig varit rädd för debatten eller för delade
meningar. Jag har nämligen en obändig tro på att
besluten blir bättre i sak och att de blir bättre förank-
rade om de föregås av en debatt. Sedan kan allt skri-
vande ibland ge upphov till diskussion om formule-
ringar och uttryckssätt. Det tycker jag dock att man
bör leva med i en demokrati.
Herr talman! Regeringen har i årets budgetpro-
position föreslagit en försiktig neddragning av för-
svarskostnaderna. Det är möjligt och riktigt att göra
detta, eftersom fredliga förhållanden nu råder i vårt
närområde och krigsrisken för de närmaste åren är
mycket liten. Denna verklighetsbeskrivning är själv-
klar och inte heller ny för i år. Det nya är att även
Sveriges regering drar ut konsekvenserna av en för-
ändrad verklighet. Det militära försvarets uppgift är
att anpassa sig till den reella hotbilden. Merparten av
försvarskostnaderna blir motiverade.
Skälet är att vi inte kan sia om framtiden. Även för
den näraliggande framtiden behövs ett starkt och
modernt svenskt försvar för att ge trovärdighet åt
Sveriges militära alliansfrihet och nationella själv-
ständighet. Vi sänker inte garden så länge vi inte är
säkra på att freden blir bestående och att hoten mot
friheten helt har upphört.
Jag vill tacka försvarsutskottet för ett konstruktivt
och seriöst arbete. Trots skilda uppfattningar om hur
de svarta hålen skall täckas har det varit möjligt att
finna en gemensam grund. Det är viktigt att skapa
balans mellan utgifter och resurser. Alla har intresse
av detta. Jag vill rikta ett varmt och uppriktigt tack till
alla i försvarsutskottet för klokt sökande efter de för
försvaret bästa lösningarna.
Försvarsberedningens omfattande arbete fortsätter
nu i intensivt tempo. Om två veckor tar jag emot den
grundläggande säkerhetspolitiska rapporten. Jag ser
fram emot resultatet av försvarsberedningens arbete.
De ledamöter och partier som är fortsatt engagerade i
arbetet gör en ambitiös insats.
Jag vill, herr talman, verka för att underlagen,
rapporterna och slutligen propositionen skall leda
fram till en allmän debatt som blir bred, insiktsfull
och uppslagsrik. Min förhoppning, uttalad med opti-
mism efter årets goda erfarenhet av kontakter med
försvarsutskottet, är att även riksdagen skall kunna
diskutera sig fram till försvarets uppgifter och ut-
formning på ett klokt och sakligt sätt så att en bred
samsyn slutligen kan råda. Det vore, som alltid, väl-
görande för landet och för försvarets styrka.
Jag skulle vilja uttrycka det så här: Obegriplig
oenighet i dag hoppas jag skall bli begriplig enighet i
höst.
Jag vill säga några ord om den allmänna inrikt-
ningen på framtidens försvar, utan att för den skull
föregripa försvarsberedningens bedömning. Sveriges
försvar skall förbli ett folkförsvar med den breda
förankring som endast allmän plikt och stora frivil-
ligrörelser kan ge. För att möta samtidens och framti-
dens hot behöver vi ett, genom engagemang, kunnan-
de och ansvar mobiliserat folk. Endast så kan samhäl-
lets sårbarhet begränsas och vår förmåga att stå emot
olika slags attacker och hot stärkas. Detta leder i sin
tur till en fortsatt betoning av värdet hos totalförsva-
rets idé. Det militära och civila försvarets resurser
måste samverka och samordnas i än högre grad.
Vi kan inte i längden leva i trygghet om våldet slår
allt djupare rötter och sprider sig i omvärlden. Det
internationella samfundet behöver starkare resurser
för att skapa, övervaka och befästa freden. Jag vill att
denna verksamhet, som utförs på FN:s och OSSE:s
uppdrag, förblir en betydande och permanent ver-
kamhet inom det svenska totalförsvaret.
Säkerhet i vår föränderliga värld handlar allt
mindre om att möta militära hot stater emellan. Ökad
ekonomisk sårbarhet är samtidigt ett faktum i moder-
na samhällen liksom stora utmaningar från social
upplösning, större fattigdom och klasskillnader, inter-
nationell kriminalitet, förstörda livsmiljöer och
mycket mer.
Hur skall vi möta de civilia hoten och riskerna?
Det blir en avgörande fråga i utformingen av det
framtida totalförsvarets uppgifter och inriktning. En
sak är dock klar: De växande, farliga civila hoten
bekräftar att försvarets bärande principer är riktiga.
Hur skall samhället och dess medborgare kunna skyd-
das om vi inte har ett försvar som gör hela folket
delaktigt? Om vi inte agerar i samarbete och samver-
kar över gränser klarar vi inte de nya hoten och ris-
kerna.
Försvarsutskottets ordförande tog upp säkerhets-
frågorna. Därför skall jag avsluta mitt anförande med
att något kommentera dem.
Varje land avgör givetvis själv sin säkerhetspoli-
tik. Den tid är och måste vara definitivt förbi i Europa
när stormakter påtvingade små länder sin vilja. Sveri-
ge är ett litet land som kräver respekt för sitt säker-
hetspolitiska val. Jag har naturligtvis aldrig ens
kommit på tanken att höja pekfingret och tala om för
andra små länder hur de skall sköta sin säkerhetspoli-
tik.
Ryssland får aldrig tillerkännas någon vetorätt
över de central- och östeuropeiska ländernas förhål-
lande till NATO. Samtidigt måste det nya Europa,
som vi fortfarande håller på att forma, bygga på sam-
arbete och gemensam säkerhet för alla länder.
Detta har jag poängterat. Jag har också sagt att
inga nya gränslinjer får dras i Europa. Inget land får
utpekas som fiende. Detta är, hoppas jag, inte kontro-
versiellt vare sig här i kammaren eller i Europas och
Nordamerikas huvudstäder.
Gemensam säkerhet är motsatsen till militär av-
skräckning. Det är i första hand genom ekonomiskt
och kulturellt samarbete mellan alla Europas länder
som vi kan skapa en stabil fred i vår del av världen,
och genom att det jämförelsevis lyckligt lottade Väst-
europa ger stöd och bistånd till Central- och Östeuro-
pas utveckling. Därför är, som jag ofta har sagt, EU:s
utvidgning österut ett svenskt säkerhetspolitiskt in-
tresse.
Det gäller också att förbättra förmågan att före-
bygga och bemästra kriser och konflikter. Här har
OSSE, VEU och NATO liksom FN en viktig funktion
att fylla. Militär alliansfrihet är den säkerhetspolitik
Sverige har valt. Den ligger i vårt nationella intresse.
Viktigt är också vårt aktiva deltagande i fredsbyggan-
de samarbete och fredsfrämjande aktioner.
Detta, herr talman, är i yttersta korthet min och re-
geringens säkerhetspolitik i Europa.