Herr talman! Jag håller med Birger Schlaug om att
det är nödvändigt att minska anslagen till det militära
försvaret. Jag håller också med Birger Schlaug om att
dessa kostnader till en del är utbytbara mot samhällets
utgifter inom låt oss säga den sociala sektorn, famil-
jebidragssystemet eller andra delar av välfärdssyste-
met som vi anser vara viktiga.
Däremot är det naturligtvis inte så att summan av
beställningsbemyndigandena är utgifter i nästa års
budget. Utgifterna i nästa års budget är enligt Miljö-
partiets version 7 miljarder kronor mindre än i rege-
ringens förslag.
Birger Schlaug talade om det sociala ansvaret.
Också här finns ju ett ansvar; att peka på vilka organi-
sationsförändringar som skulle göra det möjligt att
spara dessa 7 miljarder.
Vilka ingrepp i krigsorganisationen är Miljöpartiet
berett att ta ansvar för, och vilka utbildningsställen
skall få slå igen? Med andra ord: Vilka regementen
skall vi lägga ned under de kommande 18 månaderna?
Beställningar av materiel har till karaktär, som jag
var inne på i mitt huvudanförande, en sådan vikt för
svensk industri att det naturligtvis inte handlar om
utbytbara pengar för familjebidragssystemet och an-
nat. Vi måste hitta andra lösningar för detta.
Den typen av argumentation som jag tycker att
Birger Schlaug här har fört ställer jag mig inte bakom.
Jag tycker inte att den är seriös, så att vi får respekt
för våra åsikter vad gäller finansiering av det militära
försvaret.