Herr talman! Det allt övergripande i diskussionen
om förändringar måste vara att den goda kvaliteten i
högskolans utbildningar och forskning behålls och
utvecklas. Utbyggnaden skall ske i den takt som kvali-
tetskraven tillåter. Det skall självklart vara samma
krav på kvaliteten i hela systemet, oberoende av om
det gäller en stor eller en liten högskola och oberoen-
de av om det gäller universitet eller högskola. Studen-
terna måste kunna lita på att den utbildning duger som
de har lagt ned ork, intresse och pengar på, oberoende
av var de gått. Utbildningen skall vara bra och lik-
värdig över hela landet.
För att upprätthålla denna stolta deklaration måste
det finnas vissa grundvillkor. Ett sådant villkor är att
det finns kompetenta lärare i tillräckligt antal. När nu
riksdagen har ökat antalet högskolestuderande - just
nu till närmare 270 000 högskolestuderande, och det
skall ske en ökning med ytterligare 15 000 personer
varje år fram till år 2000 - är antalet kompetenta
lärare den svagaste länken i denna utbyggnadskedja.
Efter sekelskiftet blir dessutom ca 20 % av lekto-
rerna och adjunkterna pensionärer. Jag menar att
regeringen inte har redovisat hur den tänkt sig att
denna framtida lärarförsörjning fullt ut och på alla
lärarnivåer säkras, och då med kvalitet.
Det är bra, som vi fick besked om i en interpella-
tionsdebatt, att 700 pensionerade lärare fortfarande är
i tjänst och kommer att förbli i tjänst, att man kommer
att använda pensionärer. Folkpartiet välkomnar, som
alla vet, en flexiblare pensionsålder även i praktiken,
och det är bra att pensionärers erfarenheter och kun-
skaper används. Men att förlita sig på framtidens
pensionärer löser inte problemet.
I reservation 3 efterlyser vi en strategi för att säkra
framtida rekrytering av kompetenta lärare. Jag yrkar
bifall till reservation 3 under mom. 25 som handlar
om kvalitet och mom. 21 om en strategi för lärarför-
sörjning.
Herr talman! I reservation 12 anser vi och Mode-
rata samlingspartiet att förslaget om indelning i fyra
vetenskapsområden som fördelningsprincip av forsk-
nings- och forskarutbildningsresurser inte är färdigt
för beslut i kammaren. Modern forskning överskrider
inte bara disciplingränser utan även fakultetsgränser.
Detta gäller en rad forskningsområden och berör
samtliga fakulteter. Samtidigt har vi haft dessa fakul-
teter som resursfördelningsprincip, en organisation
som infördes för mer 300 år sedan. Mycket har hänt
under den tiden, nya områden har tillkommit och
andra har delats eller försvunnit. I många fall har nya
ämnen med "skohorn" pressats in i de befintliga fakul-
teterna.
Trots att vi folkpartister i flera år pläderat för att
systemet med fakulteter skall förnyas anser vi inte att
förslaget om fyra vetenskapsområden är färdigt utan
måste analyseras vidare. Vi delar nämligen de farhå-
gor som framförts om att de mindre områdena eller
ämnena får ännu svårare att hävda sig i den nya or-
ganisationen. Vi är inte heller säkra på att forsknings-
rådens organisation, med de fyra vetenskapsområde-
na, är optimal. Till detta kommer att vi just nu håller
på en forskningsutredning, Forskning år 2000, som
regeringen tillsatt och där hela den svenska forsk-
ningspolitiken skall få en genomlysning. Därför tyck-
er vi att det är lämpligt att utredningen får tilläggsdi-
rektiv för att analysera vidare om förslaget om en ny
indelning är bäst eller om det kan finnas något annat.
Jag yrkar bifall till reservation 12.
Herr talman! I internationella jämförelser har
Sverige anmärkningsvärt få professorer. Studenterna
har länge klagat på att de möter en professor alltför
sällan under sin grundutbildning. Regeringen föreslår
nu att den som har vetenskaplig kompetens och peda-
gogisk skicklighet för att vara professor efter pröv-
ning också blir anställd som professor. Självklart är
det som utskottet skriver på s. 18 i betänkandet, att
prövningen skall gå till precis som vanligt: Sakkunni-
ga skall bedöma kompetensen, detta som en garanti
för att kvaliteten inte sjunker eller ens misstänks sjun-
ka. I debatten har man ibland fått uppfattningen att
man skulle gå förbi dessa självklara bedömningsgrun-
der.
Med detta förväntar vi oss att andelen kvinnliga
professorer ökar. Till det kommer naturligtvis de
uppsatta rekryteringsmålen att bidra. Att rekryte-
ringsmålen skall fastställas i dialog med varje högsko-
la, som Andreas Carlgren nämnde, har vi framfört i
reservation 9. Där markerar vi också att hotet med
repressalier inte är någon särskilt bra metod. Vi utgår
från att målen är nåbara och att högskolorna ansträng-
er sig för att nå målen.
Ett viktigt skäl för att sätta rekryteringsmål är att
det skall bli fler kvinnliga professorer än de åtta pro-
cent som i dag finns. Dessa tänjer sig som gummiband
för att räcka till alla krav och behov. Studenterna
kräver inte alldeles sällan kvinnliga handledare.
Forskningsråden och andra anslagsgivare önskar
kvinnor i sina bedömningsgrupper. Vi har själva satt
upp regler för att det skall finnas sakkunniga av båda
könen. Alla är viktiga arbetsuppgifter, men svåra att
täcka av de åtta procent kvinnor som i dag finns i
landet som professorer om de samtidigt, vilket är
självklart, skall utveckla sin egen forskning och vara
ledare för forskning i det ämne som de är ansvariga
för.
Eftersom Moderaterna är motståndare till detta
skulle jag vilja att Rune Rydén vid tillfälle talar om
för mig hur han vill lösa problemet med att vi håller
på att slita ut dessa åtta procent kvinnliga professorer.
Vi vet efter en utredning av Harriet Ryd att skall vi
låta tiden ha sin gång och så småningom förlita oss på
att det hela kommer att lösa sig, kommer det ta 157 år
innan vi har samma antal kvinnor som män som pro-
fessorer. Men dessförinnan har mycket vatten runnit,
och då tror jag inte det finns någon som orkat med att
satsa på den karriären.
Herr talman! Det är bra att det nu klargörs att pro-
fessorer behövs både i grundutbildning och i forsk-
ning och forskarutbildning. Samtidigt är det natur-
ligtvis viktigt att professorer och lektorer bereds möj-
lighet att forska i tjänsten även under en samman-
hängande period. Vi utgår från att fria självständiga
universitet och högskolor själva inser detta och orga-
niserar sina resurser, bl.a. lärare, så att detta även
fortsättningsvis fungerar. Det var också Högskollä-
rarutredningens förslag. Folkpartiet har dessutom
avsatt pengar i budgeten för 1998 som delfinansiering
för att säkerställa de nya professorernas och lektorer-
nas möjlighet att forska.
Jag har hört att detta skulle bidra till att minska
rörligheten i det svenska högskolesystemet. Det finns
all anledning för oss i utskott och riksdag att beakta
de farhågorna. Rörlighet i sig är någonting som är bra
för hela systemet. Är det så att detta inte befordrar
rörligheten eller t.o.m. minskar den, bör vi följa upp
det och fundera ett varv till om det finns något annat
man kan göra för att öka rörligheten. Jag tror liksom
tidigare talare här sagt - jag tror det var Rune Rydén
- att det inte är bra att vara född i Lund, vara student i
Lund, vara grundutbildad och forskarutbildad i Lund,
vara lektor och sedan bli professor i Lund. Jag tror att
det är bra med friskt blod utifrån, att man skaffar sig
andra erfarenheter. Det är bra både för den mänskliga
växten och för ämnesväxten.
Herr talman! Vi tycker att det är viktigt att hög-
skolorna höjer den pedagogiska kvaliteten och skick-
ligheten i lärarkåren. I dag är en pedagogisk utbild-
ning för högskollärarna frivillig, men i framtiden
måste det ställas krav på sådan. Det sade redan
Grundbulten, den utredning som behandlade hur
grundutbildningarnas kvalitet skulle kunna förbättras.
Det handlar om många saker, bl.a. metodik, presenta-
tionsteknik, didaktik, kunskap om jämställdhet, semi-
narieledning, handledarskap och examinering. Det är
märkligt att många tror att man bara därför att man är
lärare på högskolan skall ha sättet att närma sig stu-
denter och presentera sitt ämne medfött eller att det
kommer tillskickat på ett annat sätt. Det är självklart
att man måste ha utbildning i dessa frågor.
Herr talman! Men vi ser att det finns yrkeskompe-
tenser som behövs i högskolan och som inte fångas i
en teoretisk avhandling. Det har ju de konstnärliga
högskolorna dragit slutsatser av. Sådan speciell yr-
keskompetens kan gälla tekniska yrken, vårdande
yrken och utbildande.
Frågan är: Skall någon kunna bli lektor utan att ha
genomfört en forskarutbildning? Ja, säger vi, i vissa
sällsynta fall skall det vara möjligt. Utskottets majori-
tet har gjort en precisering i betänkandet på s. 20:
"Det är alltså inte fråga om att denna behörighets-
grund skall utnyttjas för att komma förbi brist på
vetenskapligt kompetenta sökande."
Folkpartiets målsättning är att fler högskollärare
skall ges möjlighet till forskarutbildning, och en ge-
nomgången sådan skall som huvudregel krävas för
lektorstjänst. Från denna huvudregel kan högskolorna
göra undantag utifrån sin egen bedömning av vilka
kompetenser de har behov av. Undantagen skall göras
restriktivt.
Herr talman! Till sist är vi också mycket nöjda
över utskottets gemensamma tillkännagivande om
vikten av att högskolan tar till vara studenternas erfa-
renheter och nu beställer en översyn i syfte att öka
deras inflytande. Vi ökar nu antalet studentrepresen-
tanter i Högskolestyrelsen, och detta av många skäl
som jag inte behöver upprepa här. Men de ungdomar
som har haft inflytande i grundskolan och i gymnasiet
har säkert fler än en gång funderat över vad det är
som har hänt när de möter den njugghet som hitintills
har funnits i högskolesystemet och den relativt avvi-
sande hållning som man har haft gentemot de erfaren-
heter som studenterna har.