Fru talman! Jag håller fullständigt med om att
målet skall vara ökad jämställdhet. Det kommer sä-
kert att leda till att vi får betydligt fler kvinnliga pro-
fessorer. Det är alltså medlet som jag ställer mig tvek-
sam till.
Utbildningsministern talar om det bastanta mans-
samhället, och det är intressant att notera att det före-
faller vara så bastant. Det är klart att det är det om
man vidhåller den här orörligheten. Regeringen har
alltså inga åtgärder för att lösa upp den låsta struktu-
ren.
Vi har föreslagit tidsbegränsade tjänster och
visstidsförordnande på professurer för att få i gång en
rörlighet. Så länge strukturen är låst och man sitter
kvar på sina tjänster går det ju inte att få någon för-
ändring; förändringsutrymmet är för litet. Det är en-
ligt Harriet Ryd huvudskälet till att det skulle ta 156
år. Rörligheten i universiteten är så liten att det tar
evigheter att komma fram till jämställdhet om man
inte löser upp hela systemet. Det är närmast det som
frågan gäller.
Återigen: Varför inte ta bort det femåriga merite-
ringskravet för forskarassistenttjänster? Det är en
kvinnofälla som är inbyggd i systemet.