Herr talman! Vänsterpartiets utgångspunkt när vi
har behandlat frågan om högskolans ledning, lärare
och organisation har varit följande: Vi vill bryta den
rådande hierarkiska struktur som finns på högskolor-
na. Vi vill sprida makten och utveckla högskolan mot
en verklig decentralisering. Vi vill också öka samhäll-
sanknytningen och skapa en större öppenhet. Vi vill
uppvärdera det pedagogiska arbetet, få en flexiblare
befattningsstruktur som löser problemet med att sam-
ma person har det yttersta ansvaret för såväl under-
visning som forskning och administration. Och vi vill
bryta den traditionella mansdominansen och mönstret
med mäns överordning och kvinnors underordning,
vilket får till följd att kvinnorna fortfarande diskrimi-
neras vid antagning och tjänstetillsättning. Tack,
Margitta Edgren, för ditt replikskifte med Rune Ry-
dén!
Detta är skälen till att vi i de avgörande delarna
stöder regeringens förslag.
Vi tycker att förslaget ger möjlighet både till en
modernisering och en effektivisering av högskolan,
denna i vissa sammanhang något trögrörliga institu-
tion.
Själv är jag övertygad om att den verkliga föränd-
ringspotentialen finns hos studenterna. Det är därför
självklart för oss att studentinflytandet måste förstär-
kas. Vi menar att det är ett viktigt steg i arbetet med
att säkra kvaliteten på högskolorna. Vi vill förstärka
studenternas inflytande i de formella beslutande orga-
nen. Men vi menar att det är ännu viktigare att studen-
terna får möjlighet att vara med i de organ som bere-
der ärenden, och det på alla nivåer. I realiteten vet vi
ju alla att det är där de avgörande besluten egentligen
fattas.
Eftersom vi också lägger stor vikt vid kursutvär-
dering som pedagogisk merit, menar vi också att varje
kurs på högskolan skall utvärderas och att utvärde-
ringarna skall ske i samarbete mellan studenter och
lärare. Studenterna måste också få ett rejält inflytande
över valet av arbetsätt och arbetsformer och även
aktivt delta i diskussionerna om examinationernas
form och innehåll.
Vi är glada över att vi faktiskt har fått gehör för
våra önskemål och att utskottet nu föreslår ett tillkän-
nagivande om en översyn av studentinflytandet på alla
nivåer som också innefattar utvärderingar samt att
studentrepresentationerna i högskolestyrelserna kom-
mer att öka. Vi ser det som ett steg i rätt i riktning i
arbetet med att demokratisera och modernisera hög-
skolan.
Men detta har fått konsekvenser för vårt ställ-
ningstagande när det gäller frågan om valförsamling-
en skall vara obligatorisk eller inte. I en öppnare och
mer transparent organisation finns det skäl för att ge
högskolestyrelserna möjlighet att själva välja formen
för hur samrådet med studenter, lärare och övriga
anställda skall gå till. Av egen erfarenhet vet jag att
valförsamlingen inte är en fullgod garanti för olika
gruppers inflytande. Den kan faktiskt i vissa fall ha en
rent konserverande effekt.
Sedan är det ju så, som Andreas Carlgren mycket
riktigt påpekade, att förhållandena på de olika hög-
skolorna varierar mycket. Dessutom vill jag säga att
decentraliseringen är en mycket viktig tanke även för
oss. Vi tycker att mångfald är bättre än enfald.
Vi har därför ändrat oss och är beredda att pröva
att ge högskolestyrelserna möjlighet att själva välja
former för samrådet. Själv tror jag att det är sannolikt
att valförsamlingen kommer att bibehållas på många
universitet och högskolor. Jag vill också markera att
vi kommer att följa den här frågan mycket noggrant.
Då det gäller den pedagogiska kompetensen hos
lärarna är vi nu nöjda med den skrivning som finns i
betänkandet. Där slås det fast att det i varje årsredo-
visning skall framgå både omfattningen och inrikt-
ningen av det pedagogiska utvecklingsarbetet och det
antal lärare som deltar i kurser i pedagogik och genus-
teori. Det tycker vi är bra. Men vi tycker också att det
är viktigt att lärarna får kunskaper i samtalsmetodik
för att de skall kunna fungera bättre som handledare
och också att de vet vilka olika examinationsformer
som kan tänkas finnas och vilka följder de får.
Nu avvaktar vi för vår del Högskoleverkets utvär-
dering av lärarnas fortbildning och vidareutbildning-
en. Vi är beredda att återkomma med krav på en obli-
gatorisk längre pedagogisk utbildning om utvärde-
ringen visar att det finns ett stort behov av det.
Ytterligare motiv för det ställningstagandet är att
åldersfördelningen, som tidigare har påpekats, bland
universitetslärarna är mycket sned. Vi har alltså stora
pensionsavgångar att vänta under de närmaste åren
samtidigt som högskolan kraftigt expanderar. Jag
instämmer med dem som tidigare har uttryckt rädsla
för att vi kommer att få brist på kvalificerade lärare
inom en snar framtid.
Till sist vill jag kommentera frågan om lärarnas
bisysslor. I flera rapporter har Riksrevisionsverket
pekat på att bestämmelserna när det gäller bisysslor är
tämligen okända på högskolorna och att de inte heller
efterlevs. Vi har i ett motionsyrkande lyft fram frågan
om hur en reglering av lärarnas engagemang i upp-
dragsutbildning skulle kunna utformas.
Om man läser utskottets betänkande kan man se
att utskottet har den uppfattningen att uppdragsut-
bildningen inte får tillåtas att dra bort de bästa lärarna
från den reguljära undervisningen och att det är sär-
skilt viktigt att beakta detta då det råder brist på kva-
lificerade lärare, och man kan dra den slutsatsen att
det faktiskt gör det i dag. Sedan säger utskottet att
man tycker att det självklart att högskolorna priorite-
rar den utbildning som staten gett dem i uppdrag att
bedriva. Det tycker jag också. Det låter jättebra, men
verkligheten ser faktiskt helt annorlunda ut på många
håll. Det drabbar studenterna i form av försämrad
kvalitet på vissa grundutbildningar. Jag skulle vilja
säga som Henrik Tikkanen: Ibland gäller det inte att
varken se bakåt eller framåt, utan det gäller faktiskt
att se upp.
Vi tycker också att regeringens förslag behöver
kompletteras med åtgärder för att stimulera rörlighe-
ten hos lärare och forskare. Flera internationella be-
dömare har visat på att rörligheten är mycket låg i
Sverige. Jag tror att en ökad rörlighet skulle vitalisera
en del institutioner där livet annars lätt får en karaktär
av vilohem.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 11
under mom. 20, 22 och 26. Mom. 26 handlar om
villkoren för små fakulteter och forskningsområden.
Det finns farhågor för att dessa kommer att förändras
i den nya organisationen med indelning i större veten-
skapsområden. Vi har därför föreslagit att man gör en
särskild uppföljning som belyser hur reformen kom-
mer att slå just mot de små fakulteterna.