Fru talman! Jag uppfattar den kritiken från Folk-
partiets mycket dynamiska och konstruktiva ledamot i
utbildningsutskottet som ganska mild. Jag skall själv-
fallet svara på frågan. Jag vill också erinra om att
Margitta Edgren är ledamot i den forskarutredning där
även undertecknad är ledamot. Därför skall vi väl
också här i gott samförstånd kunna lyfta den här frå-
gan om så skulle behövas. Det jag har sagt är att möj-
ligheten att göra detta finns. Det beror på oss själva.
Direktiven är trots allt inte snävare hållna. Förslaget
som sådant ber vi däremot inte på något sätt om ur-
säkt för. För att vi skall få en bättre ordning, en star-
kare och effektivare forskningsorganisation ute på
våra universitet och högskolor, är det oerhört väsent-
ligt att man genomför den här koncentrationen.
På samma sätt som tidigare överlåter vi med fullt
förtroende åt de enskilda lärosätena att sedan avgöra
resursfördelningen inom dessa områden. Då har vi
företrädare som med kraft kan driva exempelvis det
humanistiska och samhällsvetenskapliga vetenskap-
sområdet, som ju blir väldigt stort. Vi har företrädare
i styrelserna, och vi får nya styrelser med större befo-
genheter att bevaka de här frågorna.
Det är också med den här reformen som med
många andra: Självklart får man sedan utvärdera den
och se vad den leder fram till. Når man inte avsett
resultat får man göra erforderliga justeringar.