Fru talman! Efter att ha målat upp en skiljelinje
mellan oss och Socialdemokraterna - en skiljelinje
som jag tycker ibland finns men ibland inte finns -
sade utbildningsministern att skillnaderna egentligen
inte är så stora. Det är ett riktigt konstaterande vad
gäller den här propositionen. Vi kanske låter litet
osäkra, men det finns anledning att vara eftertänksam
vid dessa förändringar av högskolan. Ibland genom-
förs det i detta hus alltför snabbt förändringar, inte
bara inom högskolan utan även inom skolan, som får
konsekvenser som inte har analyserats på rätt sätt.
Varför skall vi alltid ha så bråttom? Om regering-
en hade väntat litet grand och tillsatt en parlamenta-
risk utredning hade vi kanske haft ett enhälligt betän-
kande i dag. Men det fanns tydligen inte utrymme för
det.
Sedan kom utbildningsministern in på frågan om
finansieringen. Jag konstaterar då att universiteten
och högskolorna skall finansiera detta inom de ramar
som de har. Även om de nu skulle få ytterligare peng-
ar, enligt regeringen, innebär det att de pengarna i
regel är låsta, vilket innebär stora problem för de
enskilda institutionerna. De professorskompetenta
lektorerna är ojämnt placerade, och vi har inte fått
något besked om hur man skall lösa det.
Jag tycker alltså att grundförslaget är bra, men det
finns fortfarande ingen egentlig finansiering av för-
slaget. Det är där vi moderater har riktat in vår kritik.
Vi tycker att det är olyckligt att det har förts fram på
det här sättet.