Fru talman! Jag blev litet konfunderad över vad
Gunnar Goude egentligen tycker om kraven på ökad
jämställdhet. Det här är ett led i en politik som lades
fast i en proposition som antogs av riksdagen våren
1995 och som innehåller en rad olika förslag. Det är
ett fullföljande av en konsekvent politik på det här
området. Det är helt klart, och det tycks Gunnar Gou-
de tycka vara en bra sak, om jag uppfattade det rätt,
att den innehåller förslag som just är avsedda att ruska
om universiteten och högskolorna. Helt rätt. Det är
just den omruskningen som behövs för att bryta det
bastanta mansvälde som vi tyvärr fortfarande har i
dessa institutioner.
Rekryteringsmålen är ett led i dessa ansträngning-
ar, ingalunda det enda. Det finns en lång rad andra
saker som har beslutats av denna riksdag, som håller
på att genomföras och som går i rätt riktning. Och
naturligtvis ingår också att vi får fler kvinnliga forska-
re. Det håller redan på att ske. Det ser man om man
tittar på rekryteringstalen på nästan alla områden, med
några få beklagliga undantag. Det är klart att det ock-
så kommer att möjliggöra för högskolorna att rekryte-
ra fler kvinnliga forskare på höga tjänster. Det är
självklart att det också innefattar dem som i dag har
lektorstjänster men befinns vara professorskompeten-
ta. Självklart. Varför skulle de uteslutas från detta?
Man får se det här som ett led i en systematisk
politik. Det leder fram till det vi räknar med som ett
realistiskt mål, att inom kanske en tioårsperiod ha
åtminstone 20-25 % kvinnliga professorer här i lan-
det. Det är fortfarande ingen hög andel - ingen säger
att det är fantastiskt - men det är oerhört mycket
bättre än utgångsläget, som var 7 %.