Fru talman! Den proposition som vi nu diskuterar,
och som riksdagen snart kommer att fatta beslut om,
är en del av den reformverksamhet som högskolorna
genomgår. Den är ett led i den utbyggnad och kvali-
tetsförstärkning som sker inom svensk högskola i dag.
Vi vet alla att när det gäller de grundläggande frå-
gorna - utbyggnaden, fördelningen av utbyggnaden,
jämställdheten och några andra frågor - finns det
skiljelinjer, framför allt mellan riksdagsmajoriteten
och Moderaterna. Här i debatten har Andreas
Carlgren tydligt illustrerat hur Moderaterna minst sagt
släpar benen efter sig när det gäller utbyggnaden av
de mindre och medelstora högskolorna. Det är helt
klart att om Moderaterna hade fått bestämma hade vi
inte haft den kraftfulla utbyggnad som nu sker och
inte heller fasta forskningsresurser, vilket är en förut-
sättning för hög kvalitet.
Jag vill gärna säga till Rune Rydén, apropå detta,
att jag inte är det minsta generad över att säga att vi
har ett utmärkt samarbete med Centerpartiet i denna
fråga. Jag finner det faktiskt en aning förvånande att
Rune Rydén är ironisk över detta samarbete; jag har
annars förstått att Moderaterna nu silkeslent talar om
att man skall ha samarbete överallt. Varför då inte
också i denna fråga? Det kanske vore dags för Mode-
raterna att ompröva sin negativa inställning i det här.
Det vore utmärkt. Men det märks tyvärr ingenting av
detta i reservationerna till den här propositionen. Här
är det samma inställning som tidigare, vilket också
Bengt Silfverstrand här har pekat på.
När det gäller jämställdheten har Margitta Edgren
som vanligt kraftfullt visat var Moderaterna egentli-
gen står. Det behöver knappast tilläggas något efter
vad som sades där. Inger Davidson har också på ett
mycket tydligt och klart sätt visat varför det är bra
med rekryteringsmål: för att vi skall komma någon
vart i denna fråga och inte behöva vänta i 157 år eller
vad det nu var. Jag vet visserligen att Moderaterna
säger att bara månghundraårig erfarenhet kan ge
kvalitet i verksamheten, men med det synsättet kan vi
inte ha några högskolor över huvud taget efter Lunds
universitet som uppfyller de moderata målen.
Ändå finns det i den här frågan och när det gäller
den här propositionen en betydande enighet här i
riksdagen. Jag är glad över det. Det gäller också, det
vill jag säga, Moderaterna på vissa punkter. Visserli-
gen finns det här och var reservationer, men egentli-
gen står det samma sak i dem som i propositionstex-
ten. Det finns väl helt enkelt en allmän enighet om att
det måste ske fortsatta reformer för att man skall
kunna dra nytta av den decentralisering av högskolor-
na som har skett under 1990-talet och överlämna mera
av besluten till högskolorna själva. Då behövs det
också reformer av ledningsfunktionerna inom högsko-
lorna.
När jag lyssnar till Rune Rydén och läser reserva-
tionerna tycker jag mig märka att Moderaterna på
något sätt här är själsligt kluvna. Å ena sidan tycker
man att det här egentligen är ganska bra reformer - att
överlåta mer till högskolorna, att högskolestyrelserna
får rekrytera ordförande utifrån och en lång rad annat
som ingår i propositionen. Å andra sidan vill man
gärna företräda en konservativ professorsopinion - vi
vet att en sådan finns - som tycker att det här inte är
bra. Å tredje sidan vill man ju också vara för förnyel-
se. Det här är ju avreglering i långa stycken, men det
är ändå inte riktigt bra avreglering. Då vill man be-
stämma mera. Det är som om man inte riktigt litar på
att högskolorna själva skall kunna fatta beslut.
Ta t.ex. detta med undervisningsskyldigheten.
Hela den frågan handlar just om att överlåta till hög-
skolorna, och för den delen institutionerna eller de
andra enheterna inom högskolorna, att utnyttja den
tillgängliga arbetskraften på bästa möjliga och effek-
tivaste sätt. Det är självklart att man skall göra detta i
form av avtal och att man då inte skall vara bunden
till statliga regleringar. Jag tycker att det är ett stort
framsteg att vi nu har kommit så långt att detta kan
ske.
För övrigt måste jag säga att det här är något mot-
sägelsefullt, som jag också påpekade förut. Modera-
terna vill ju gärna ha fristående universitet och hög-
skolor. Det har man motionerat om i annat samman-
hang, och som vi alla vet har man genomfört det un-
der den föregående regeringsperioden. Där är det ju
på det här sättet. Det sägs t.o.m. vara en särskild po-
äng att det är på det här sättet. Men varför är det då
inte bra om det omfattar alla högskolor? Det är svårt
att förstå.
Sedan vill jag säga något om finansieringen. Det
finns i dag ca 2 000 docentkompetenta lektorer i de
svenska högskolorna. Anta att - jag säger inte att det
blir så - alla dessa personer med det här nya systemet
skulle bedömas och kvalificera sig som professorer.
Det skulle då kosta ganska exakt 87 miljoner kronor i
ökade kostnader för högskolan. Fr.o.m. budgetåret
1998 tillförs högskolan 1 miljard kronor i nya resurser
plus studiemedel till studenterna - 1 miljard i nya,
permanenta resurser. Det är både en kraftig ökning av
fakultetsanslagen på knappt en halv miljard, och det
är en ökning av grundutbildningsanslagen. Men det är
just dessa resurser som skall användas för forskning
och undervisning.
Kostnaden för forskning och undervisning är
egentligen två. Den ena är lokaler. Det är den mindre
delen. Den andra är just kostnaden för den anställda
personalen - för forskarna, lärarna och annan anställd
personal. Det är självklart att det är just de medlen
man skall använda för detta. Det innebär en rejäl
kvalitetshöjning av den svenska högskolan. Nya re-
surser tillförs. Man får ett bättre och mer modernt
tjänstesystem. Människor uppmuntras att göra karriär
i högskolan. Inom små ämnen skall en framstående
forskare inte behöva vänta nästan hela sin livstid på
att kunna bli professor, om man är kompetent nog.
Högskolan tillförs resurser, och det är avgörande.
Den här reformen hade inte varit möjlig om inte re-
geringen och riksdagsmajoriteten, med stöd av Cen-
terpartiet, kunnat tillföra högskolan nya resurser. Det
är helt avgörande, och det blir på det sättet.
Jag tror att Rune Rydén bör besinna detta och häl-
sa de här reformerna som ett ganska logiskt fullföl-
jande av reformer som antogs under den föregående
mandatperioden. Det är reformer som jag för min del
hela tiden har betraktat som viktiga och centrala för
den svenska högskolans utveckling.