Herr talman! Det vi diskuterar i dag är ett svek. Det är ett grundligt svek mot stockholmarna. Det är ett grundligt svek mot de vallöften som de borgerliga partierna utom Centerpartiet gav under valrörelsen 2006.
Väldigt många kandidater, även sådana som har sin plats och sitt säte i denna kammare, hade detta som ett ordentligt inslag i sin personvalskampanj. Fortfarande kan jag när jag hämtar min bil i garaget uppe på Drottninggatan se "Nej till biltullar" på vissa moderata ledamöters bilar.
Det här ska inte beskrivas som något annat än vad det är. Det är ett svek. Man har svikit det förtroende man fick av väljarna. Inget ska beskrivas som något annat än vad det är.
Det är inte någon enskild kandidat till en borgarrådspost som i en tv-studio uttalade detta vid ett tillfälle. Man hade det i sina program. Man gick ut med det och affischerade hela staden med det: Det blir inga biltullar. Rösta på oss!
Detta kan inte uttryckas som något annat än svek. Det är också ett svek mot folkomröstningen i Stockholms stad och de stockholmare som ville ha trängselskatter för att finansiera vägar och kollektivtrafik. Det är ett svek mot de 14 länskommuner som sade: Nej, vi vill inte ha någon fortsättning av trängselskatter. Alternativt: Vi vill inte permanenta trängselskatter. Jag tror jag har sammanfattat vad som stod på de valsedlarna ganska bra.
Den här propositionen går emot de stockholmare som röstade ja i folkomröstningen. Den går emot de stockholmare som röstade nej i folkomröstningen.
Herr talman! Det här är, som sagt var, en av de största fadäser jag har sett. Jag trodde ärligt talat att man skulle hålla fast vid denna fråga, även i sina förhandlingar. Vi kan också se i dagens SCB-siffror att den ganska stora valseger man hade i Stockholm har krympt nu till någon eller ett par procent. Så vi får väl se hur det blir med detta och hur stockholmarna kommer att hantera den majoritet som så tydligt svek dem i valet.
Vi socialdemokrater tycker i grunden att det är väldigt bra med trängselskatter. Men vi tycker också att det är rimligt att man har ett lokalt inflytande och att de här pengarna därför ska lämnas till regionen för att den själv ska besluta om dem. Det var så det var förra gången, och det är så vi tycker att det ska vara även den här gången. Vi tycker alltså inte att det är riksdagen och riksdagens partier som ska bestämma om detta.
Det blir kaotiskt när man säger: Vi har lyckats klara detta. Vi har lyckats göra någonting bättre för stockholmarna den här gången.
Det är också ett svek ur ett annat perspektiv. Man har ändrat detta från att vara ett sätt att hantera ett gigantiskt miljöproblem som finns i Stockholm till att vara något slags penninginsamling för framtida infrastrukturprojekt. Detta är i sig ett svek. Det är också ett sätt att hantera de här frågorna som kan vara mycket tveksamt i de här sammanhangen.
Det system som man har valt är ganska konstigt. Man tycker att det är bra att man får göra skatteavdrag för de här pengarna. Det vill man införa. Den normala SL-resenären kommer aldrig upp i 8 000 kronor per år med det som det kostar att åka med tunnelbanan varje dag. Men om man åker bil med det kilometeravdrag man får göra plus den här skatten får man ett ordentligt avdrag på sin deklaration.
Frågan är vad resultatet blir när vi har sett det. Kommer det att ha den effekt som det hade vid försöket? Kommer det att vara så? Har man gjort några sådana bedömningar när man har tittat på detta? Det tycker jag, herr talman, är en berättigad fråga i det här sammanhanget.
En annan fråga som jag har funderat på mycket är de 500 kronor som man ska sänka förseningsavgiften med. Samma dag som jag hörde detta läste jag i Dagens Nyheter att SL:s styrelse hade fått på tafsen av Vägverket för att man ville höja avgiften för dem som inte betalar i tunnelbanan. Det må vara rätt eller fel.
Man tycker i denna kammare att avgiften ska stå i proportion till vad man betalar. Men om man åker tunnelbana eller buss är det inte lika intressant att den står i proportion till det. Kan detta måhända, herr talman, handla om den heliga bilen och att det är den som är det allra viktigaste för den nuvarande borgerliga majoriteten?
Jag tycker att man kan fundera över taxi och miljöbilarna och också över färdtjänsten. Hur kan man säga att färdtjänsten ska betala trängselskatt? Tyvärr var jag tvungen att göra ett ärende när jag lyssnade på debatten. Det kan hända att jag har missat något. Men man sade så här: Det är bara för att de också är med och trängs.
Om man ska göra några undantag alls kan man alltid fundera över i och för sig. Man bestämde sig för att några saker var viktiga att göra undantag för. Utryckningsfordon var ganska självklart. Taxi var viktigt, för vi ansåg då i alla fall att det är en del av kollektivtrafiken. Färdtjänsten var lika självklar som utryckningsfordonen. Det var olyckligt med bussarna i en mening. Man kan inte dela upp bussar i linjetrafik och andra bussar. Därför måste regeln gälla alla bussar. Det är på grund av det tekniska system som finns i det här. Det kanske går att rätta till under senare generationer.
Men det som är intressant i det här är: Varför ska taxi och färdtjänst behöva betala detta? Det tycker jag är helt fantastiskt. Det tycker jag också är ett svek mot stockholmarna. Man hade aldrig trott att man skulle införa avgifter på 30 kronor in och 30 kronor ut för färdtjänstbilarna. Detta kommer ju egentligen inte att slutligen drabba någon annan än skattebetalarna. Det är ju också en annan intressant sak i detta förslag.
Låt mig också, herr talman, kommentera ett par små saker. Gunnar Andrén är och tafsar långt bak i tiden. Oftast hamnar han i Dennispaketets tid, och så blandar han ihop en väldig massa saker.
Avgifter på olika sätt i trafiken kan med fördel användas för olika ändamål. Man studerade också ganska ordentligt under förra mandatperioden vad man använde saker och ting till. Jag tror att det var Lena Asplund som sade att det egentligen bara var på tre ställen man hade detta på. I New York planerar man det eventuellt, men det är i Singapore, i London och i Stockholm som man har detta för att begränsa antalet bilar inom en viss area. Men man har avgifter i trafik på många andra ställen just för att finansiera trafiken. Det handlar ju om vad man vill ha det till.
Här i Stockholm har vi diskuterat det just för att begränsa antalet bilar. Vi har också sagt att i samband med att man måste hitta finansieringsmöjligheter till olika typer av investeringsprojekt så måste man ibland överväga om det är rimligt att man kanske måste kunna ta betalt för att man ska åka på de här vägarna och ibland på järnvägarna.
Gunnar Andrén säger också att man måste se det här som en helhet. Jag är ganska nyfiken på, Gunnar Andrén, vilken den där helheten är. Hittills är det ju bara valsveket vi har kunnat skåda. Vad är det för annat som vi kan se i den borgerliga majoritetens helhet, som Gunnar Andrén står och pratar om från den här talarstolen?
En annan sak som jag tycker är smått skrattretande - det handlar kanske om att man inte har bott eller lever i den här staden och den här miljön - är den här: Bussar går på vägar och måste också ha bra vägar. Ja, det är helt sant. Problemet är att vi inte löser våra kollektivtrafikproblem i den här regionen med bussar i första hand. Ibland måste vi sätta in bussar därför att det inte finns något annat alternativ. Jag kan ge många exempel på detta. Men det finns också exempel där man har infört tunnelbana eller någon annan typ av spårbunden trafik där man har minskat restiden med mer än hälften, och det tycker jag talar sitt tydliga språk.
Vi måste naturligtvis ha vägarna, men det är också viktigt att när vi pratar om kollektivtrafik så gäller det i huvudsak den ganska dyra kostnaden för att investera i spårbunden kollektivtrafik.
I detta anförande instämde Birgitta Eriksson, Christin Hagberg och Maria Östberg Svanelind (alla s).