Fru talman! Det är en roman i kammaren som nu går mot sitt slut. Många är de debatter som förts här i kammaren kring trängselskatten i Stockholm. Det har varit motioner, interpellationer, frågor och debatter i samband med övriga debatter som till stor del har präglats av denna fråga. Tyvärr kan jag konstatera att debatten alltför ofta har förts på en nivå som inte ens skulle ha platsat på en nämnd ute i en kommun. Mot denna bakgrund är det skönt att vi nu börjar få se slutet på denna fråga.
Fru talman! Vi kan konstatera att en reglering av trafiken i Stockholms innerstad är nödvändig. Det motsättningarna tidigare handlade om var främst vem som ska besluta i frågan och hur den demokratiska processen ska gå till. Nu tar vi ett principbeslut inför framtiden, och samtidigt sätts en process i gång som verkar för att frågan ska kunna behandlas på rätt beslutsnivå. Den här typen av frågor bör principiellt avgöras lokalt och regionalt och inte centralt av riksdagen.
Nu är lagstiftningen sådan att vi måste ha den här beslutsgången som vi nu tillämpar för att nå det vi vill uppnå. Trängselskatten
är
ett bra styrmedel när det finns behov av att styra trafiken så att man uppnår en bra miljö med mindre buller, mindre utsläpp och mindre trängsel.
Vid en hearing som hölls här i riksdagen under förra mandatperioden och som handlade om buller och luftföroreningar kunde vi konstatera att två miljoner svenskar lever i miljöer där vägtrafikbullret har oacceptabelt höga nivåer. 840 000 svenskar har en bullernivå inomhus som är oacceptabel. 25 procent av våra barn bor i bullerutsatta lägenheter och 10 procent sover i bullerutsatta sovrum.
Behovet av att göra någonting åt trafikens skadliga effekter blir allt tydligare då vi har kunnat konstatera att barns förmåga till inlärning försämras vid höga bullernivåer.
När det gäller effekterna av luftföroreningar kan vi konstatera att där vi nu befinner oss, i Gamla stan, har risken att dö i lungcancer ökat med 50 procent under de senaste 25 åren enligt en utredning som Karolinska Institutet har gjort. Behovet av styrmedel för att skapa en bättre livsmiljö för dem som bor i storstaden är alltså stort.
Fru talman! Det försök med trängselskatter som genomfördes under 2006 visade att biltrafiken minskade med 22 procent och att koldioxidutsläppen minskade med 14 procent i innerstaden och med 2-3 procent i länet.
I omröstningen om försöket skulle permanentas röstade 51 procent för ett permanentande. Mot den bakgrunden är det naturligt att försöket nu permanentas från den 1 augusti.
En primär fråga vid införandet har varit vart inkomsterna från skatten ska ta vägen. Det har varit naturligt att destinera intäkterna till infrastruktursatsningar i Stockholmsregionen. Här finns ett stort behov inom kollektivtrafiken, här finns ett stort behov inom järnvägstrafiken och här finns det stora behov inom vägsektorn.
Oavsett vad man finansierar medverkar satsningen till en bättre total infrastruktur i Stockholmsområdet och därmed också till den kollektiva trafiken. Det bör i det sammanhanget noteras att 80 procent av kollektivtrafiken i Stockholm går på vårt vägnät.
Hur pengarna ska satsas blir en diskussion mellan Stockholmsregionen och staten. Det innebär att denna satsning dessutom aktivt bidrar till möjligheten att ett ekonomiskt utrymme skapas för exempelvis byggnationen av Mälartunneln - en mycket efterlängtad infrastruktursatsning för såväl Stockholmsområdet som landet i övrigt. Vi behöver alltså inse att alla infrastruktursatsningar i detta sammanhang är kommunicerande kärl.
Fru talman! Det är bara bussar med en totalvikt över 14 ton och miljöbilar som undantas från avgiften. En diskussion har förts om avgiften ska gälla taxibilar och färdtjänstbilar, men även de bilarna bidrar till föroreningar, trängsel och buller, och de har därför inte undantagits från avgiften. En möjlighet är att taxi och färdtjänst kör med miljövänliga alternativ. Därigenom skulle man också kunna ha en lägre taxa än vad de övriga bilarna har.
Införandet av trängselskatter innebär alltså en extra satsning på miljöbilar. Det är något som bidrar till miljöns totala positiva utveckling. Vi ser i dag en ständigt ökad försäljning av miljöbilar. För riket var ökningen 32 procent under det senaste året. Det är en imponerande utveckling!
Fru talman! När jag läser reservationerna inser jag att vi egentligen är tämligen överens i sakfrågan. Det är bra, för den här modellen kan bli något av en riksnorm för andra tätorter som vill lösa sina miljöproblem. Göteborg kan vara ett exempel, och förmodligen finns det fler. Det gäller dock att betona att initiativet till en sådan förändring måste komma från den lokala, regionala nivån.
Fru talman! Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner i frågan.