Herr talman! Låt mig börja med att berätta att jag är från Stockholm. Under förra mandatperioden ägnade jag min mesta vakna tid till att jobba med miljöavgiftsförsöket i Stockholm. I det sammanhanget måste jag instämma med Helena Leander i att det nog inte var någon av oss som trodde att vi skulle se en borgerlig regering så snabbt presentera ett lagförslag om en trängselskatt i Stockholm.
Den 19 september 2006 röstade Stockholms invånare ja till miljöavgifter, trängselskatt. Det är ett unikt beslut, och jag tror inte att det finns många, om ens något, liknande beslut i världen där medborgarna har röstat ja till att införa en ny skatt.
Stockholmarnas ja till miljöavgifter, trängselskatt, innebar - detta hämtar jag från valsedeln - att avgifter skulle få tas ut i biltrafiken i syfte att minska köer och förbättra miljön. Och intäkterna skulle med detta ja återföras till Stockholmsregionen för investeringar i kollektivtrafik och vägar.
Det är så det står på valsedeln.
Det var ett viktigt och tydligt beslut. Just därför är det så viktigt att respektera och vårda resultatet av folkomröstningen, av respekt för medborgarna och för att säkerställa medborgarnas förtroende för politiska beslut. Just därför är regeringens proposition ett stort bekymmer för alla dem som röstade ja och även för oss socialdemokrater.
Det är i många stycken en väldigt bra proposition. Införandet av trängselskatt är nödvändigt för Stockholmsregionen. Jag är stolt över att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet under förra mandatperioden i Stockholm lyckades visa vilket vägval Stockholm måste göra för att förbättra miljön och för att bryta den trafikinfarkt som förlamade Stockholm som tillväxtregion.
Regeringens förslag innehåller en rad förbättringar och förenklingar. Vissa av dem föreslog vi från Stockholm och Socialdemokraterna redan under förra perioden.
Det är bra att fokus sätts på användare av systemet. Det ska vara enkelt för bilisten. Men det är skarpt läge nu. Det är inte längre ett försök. Det är en lag utan den tidsbegränsning som den förra lagen innehöll. Det är en lag som kammaren ska ta ställning till som ska gälla för framtiden.
Propositionen har för oss socialdemokrater avgörande brister, framför allt när det gäller synen på hur intäkterna ska användas och den, som vi menar, i stort sett totala avsaknaden av miljöperspektiv.
Intäkterna måste ses i ett helhetsperspektiv. Det är Stockholmsregionen som ska besluta, och intäkterna ska kunna användas också till kollektivtrafik.
Låt mig påminna kammaren om hur det var i december 2005 när tidningarnas förstasidor var fyllda av svarta rubriker. Likt krigsrubriker varnade de för vad som skulle komma. Undergången var nära. Kaos skulle utbryta. Stockholm skulle stanna, och inte en bil skulle längre kunna ta sig fram utan att dess ägare skulle förlora en förmögenhet på kuppen.
Ingenting var mer fel. Redan från starten var Stockholmsförsöket en succé. Trafiken minskade med de 22 procent som de andra tidigare har berättat om. Det var en minskning som höll i sig under i stort sett hela perioden. Resenärerna hittade till de andra delarna av Stockholmsförsöket, till infartsparkeringar, till bussar, till pendeltåg och tunnelbanor.
Den massiva satsningen på utbyggd kollektivtrafik gjorde skillnad. Utan den extra satsningen hade det varit betydligt svårare för den enskilde att ställa bilen hemma, och det var till det som stockholmarna röstade ja.
I Moderaternas, Folkpartiets, Kristdemokraternas och Centerpartiets politik går pengar till vägar före miljö. Stockholmsförsökets huvudsak har i regeringens politik blivit bisak. Tyvärr saknar regeringens proposition i det närmaste helt ett miljötänkande. Det huvudsakliga syftet är att skaffa mer pengar till fler vägar.
Av tankarna från försöket i Stockholm om att med ekonomiska styrmedel stimulera och underlätta för människor att göra miljösmartare resor och att därför fördela mer pengar till kollektivt resande finns inget kvar. Stimulansen för den enskilde att köra miljöbil har fått en tidsgräns. Tror verkligen regeringen att den svenska fordonsparken är utbytt och miljövänlig inom fem år?
Herr talman! Skatteutskottet begärde att miljö- och jordbruksutskottet skulle yttra sig över regeringens proposition, och det ville vi socialdemokrater i utskottet gärna göra. Tyvärr förvägrades utskottet den möjligheten av den borgerliga majoriteten med hänvisning till att det inte finns någon miljödimension i förslaget. Det är både rätt och fel samtidigt. Den borgerliga majoriteten i utskottet har nämligen avslöjat propositionens rätta innebörd. Det är rätt eftersom propositionen knappast har någon miljödimension, och det är fel eftersom trängselskatten faktiskt är en miljöfråga.
Transportsektorns negativa effekt på miljön och ekonomiska incitament för att uppmuntra långsiktig användning av miljövänliga drivmedel var utgångspunkten för oss socialdemokrater. Stockholmsförsöket visade tydligt att miljöavgifter i trafiken gav resultat.
Koldioxidutsläppen innanför tullarna minskade med 13 procent, och i hela länet minskade de med 3 procent. Kväveoxider minskade med 8,5 procent, och kolmonoxid minskade med 14. Några av dessa siffror har vi redan pratat om här i dag. Andra är nya. Utsläppen minskade på rätt ställen, det vill säga där utsläppen var som störst. Det är en stor effekt med en relativt liten åtgärd.
Biltrafiken bidrar till en rad av våra mest angelägna miljöproblem, inte minst i storstäderna. Det är uppenbart att avgifterna har effekt på både miljö och hälsa. Som tidigare sagts minskade utsläppen av en rad hälsofarliga ämnen under Stockholmsförsöket. Trafikminskningen var störst där koncentrationen av invånare är hög. Det är därför ingen överdrift att säga att det har stora hälsoeffekter för hela länet, hela regionen.
Herr talman! Det är ett svek mot stockholmarna och den kommunala folkomröstningens resultat att reducera miljöavgifterna eller trängselskatten till en fråga om pengar och vägar. Folkomröstningen handlade om mycket mer. Den handlade om kollektivtrafik, transporter och miljö. Det handlar om mod och vilja, om att våga fatta tuffa beslut. Det handlar om att ett litet land som Sverige kan gå före och visa vägen.
Låt mig påminna om att världen faktiskt följde Stockholmsförsöket, både genom internationella högnivådelegationer och genom utländsk press. OECD berömde tidigt Stockholms stad som en stad som faktiskt försökte göra något för att hejda utsläppen av klimatgaser. Londons motsvarighet till SL, Transport for London, hade från början inte alls något miljötänkande i sina
congestion charges
, i sin trängselskatt, men de har nu lagt till miljödimensionen i sina avgifter med Stockholmsförsökets erfarenheter som förebild.
Jag hoppas att regeringen tänker om så att intäkterna i framtiden också kommer att kunna användas till satsningar på kollektivtrafik.
I detta anförande instämde Börje Vestlund (s).