Fru talman! Jag skall först göra ett konstaterande.
Centerpartiets riksdagsgrupp ansluter sig till majorite-
tens uppfattning i den här frågan. Många vetenskapli-
ga undersökningar och utredningar kommer att belysa
detta dramatiska skede i vår ekonomiska historia.
Som utskottet säger kan det då komma fram uppgifter
som kan ge KU anledning att närmare granska förhål-
landen som har samband med kronförsvaret.
Själv kommer jag att rösta för godkännande av
anmälan i reservation 18. Vi borde redan nu kunna
rekommendera KU att i höst ge t.ex. Anne Wibble
och Bengt Dennis möjlighet att i ett KU-förhör lämna
sin version av vad som egentligen hände under den
dramatiska kulmen på valutakrisen 1992.
Det som ger KU anledning att ta upp frågan om
kronförsvaret är misstanken att otillbörlig hänsyn
tagits som strider mot den grundlagsfästa principen
om medborgarnas likabehandling.
Som utskottet konstaterar har dåvarande finans-
minister Anne Wibble enligt boken Stålbadet förkla-
rat försvaret av kronan bl.a. med att svenska storföre-
tag och banker hade stora lån i utländsk valuta sedan
staten genom en ny valutanorm 1989 överlåtit upplå-
ningen i utländsk valuta till svenska företag och pri-
vatpersoner. Hade valutakursen "brustit rätt upp och
ned" i augusti utan några politiska krispaket hade det
enligt Anne Wibble lett till katastrof. Principen om
likabehandling utesluter enligt utskottets mening inte
sådana ställningstaganden från rent samhällsekono-
miska utgångspunkter.
Det hade onekligen varit intressant att fråga Anne
Wibble om inte dessa statens finansiärer också tjänat
ordentligt på att låna billigt utomlands och låna ut
dyrt till staten om de inte hade försäkrat sig mot valu-
tarisken. Storföretag brukar väl göra det.
Vidare lär en hel del spekulation mot kronan ha
drivits just av samma storföretag som Anne Wibble
kanske skyddade. Men kommuner och småföretag,
som fick försäkringar av sina bankkontakter att kro-
nan skulle försvaras, drabbades hårt. Räntans höjder
drev många annars sunda företag i konkurs och acce-
lererade arbetslösheten.
Det är inte KU:s sak att granska Riksbankens roll.
Men det skulle kunna komma fram information i
samband med en sådan granskning som skulle ha
konstitutionella implikationer. Som utskottet påpekar
har Riksdagens revisorers kansli förklarat att en
eventuell undersökning i fråga om valutakrisen inte
skulle vara främmande för revisorernas verksamhet,
och att ett uppdrag kunde ges till utländska forskare.
Eftersom Sverige är ett litet land där alla känner alla
tror jag att t.ex. finländska och norska forskare skulle
kunna tillföra en ytterst värdefull kunskap. Jag har
lämnat förslag till en sådan granskning till Riksdagens
revisorer som det står de nyvalda revisorerna i höst
fritt att genomföra.
Fru talman! Till sist vill jag säga att mitt ivriga in-
tresse för denna fråga inte hänger ihop med en lust att
finna syndabockar. Vi är alla medskyldiga - vi som
var i politisk beslutsställning under 80-talet och
framåt. Det dramatiska kronförsvaret var kulmen på
en lång utveckling från mitten av 80-talet, då anpass-
ningen till en EU-ekonomi började med avreglering
av kapitalet, skatteomläggning och avskaffande av
inflationsekonomin.
Fastighetsspekulanterna byggde korthus, och ban-
kerna var som lössläppta kalvar på våren. Landet var i
kris, och samstämmigheten i riksdagen var kompakt.
Jag var själv med i Centerpartiets riksdagsgrupp och
hejade på. Vi hade konkurrensdevalverat flera gånger,
och nu skulle vi visa att vår krona var att lita på. Tan-
ken på hur väl det fungerar med en flytande valuta,
som vi har nu, kom åtminstone inte för mig. Alla ville
vi ställa upp för Sverige, och vi gick med på det ena
krispaketet efter det andra.
Men nu står det klart för de flesta att vi gjorde helt
fel. Vi hade fel i regering och riksdag. Banker och
storföretag handlade ansvarslöst. Det är viktigt att vi
lär oss av erfarenheten. Det är mitt motiv för att rösta
för godkännande av anmälan i reservation 18.