Fru talman! Johnny Ahlqvist sade, mycket riktigt,
vilket flera har instämt i, att vi har att nu välja väg. Vi
är vid ett vägskäl. Men då är det också oerhört viktigt
vilken väg som väljs. Då finns det inga genvägar.
Endast en väg som gynnar arbete, nyanställningar och
nyföretagande kan bli framgångsrik i en svår arbets-
marknadssituation.
Sedan hade vår värderade ordförande bekymmer
för att det inte fanns något samlat borgerligt alterna-
tiv. Jag tackar för den omsorgen. Men det är väl lika
illa, höll jag på att säga, att det inte heller finns något
samlat socialistiskt alternativ.
Fru talman! Om vi skall få en samling kring en
god arbetsmarknadspolitik som gynnar det vi säger
oss vara överens om, måste det bli en samling mittåt,
inte en samling ut mot kanterna. Då är det splittring,
och inte längre samling. Jag utesluter inte heller att
det finns sådana möjligheter. Jag har talat väl om den
gemensamma grundplatta vi står på, där den aktiva
arbetsmarknadspolitiken är ett oerhört viktigt inslag.
Johnny Ahlqvist var inne på den beryktade boken
En nation i arbete, som regeringen har lutat sig mot
och fortfarande använder, både i Sverige och i andra
länder, vad jag förstår av pressmeddelanden. Där talas
det också om att bryta den onda cirkeln. Problemet
med den skriften är inte de stora förhoppningarna och
de goda önskningarna. Det är att metoderna inte bär.
Jag försökte i mitt inlägg säga vad jag ifrågasatte. Jag
menar att socialdemokraterna borde pröva att återstäl-
la flera av återställarna.