Fru talman! Jag reagerade när Johnny Ahlqvist i
sitt anförande talade om att man nu höll på att städa
upp efter de tidigare regeringsåren. Det var just den
attityden som jag ville att vi skulle komma bort från i
den här debatten.
Alla vet ju att ansvaret för vad som har hänt under
de senaste åren, för den situation som vi har i dag när
det gäller både den ekonomiska politiken och arbets-
lösheten, får spridas ut över ett antal tidigare år, både
under 70- och under 80-talet, på de regeringar som då
hade ansvaret. Varför inte erkänna att allt man gjorde
på den tiden kanske inte var så lyckat? Varför inte
försöka ta ett ansvar också för detta? Det var också
under 1991, då Socialdemokraterna till största delen
hade regeringsansvaret, som kurvorna verkligen stack
i väg åt fel håll på alla punkter.
Det är just attityden att socialdemokratin står för
allt rätt, medan övriga gör allt fel, som vi måste
komma bort från, om vi skall försöka finna de gemen-
samma lösningarna.
Varför inte försöka bryta sig ur retoriken och dis-
kutera dagens situation och vad vi kan göra tillsam-
mans? Varför inte ta upp just ungdomsintroduktionen,
som redan har diskuterats i ett replikskifte? Vi kan ju
redan börja skönja facit, dvs. att det här inte är så
lyckat. Det kan göra att vi förvärrar situationen för
ungdomar. Varför inte ta möjligheten att säga att det
här inte var så bra och att vi skall gå tillbaka eller
utveckla tidigare system? Varför inte ha en sådan
attityd, Johnny Ahlqvist?