Herr talman! Jag kan inte låta bli att säga att det
när jag lyssnar på arbetsmarknadsministern känns litet
overkligt. I dag har långräntan överskridit 11 %. Vi
ligger på ett ecuindex på över 1,30.
Alla vet att detta beror på att omgivningen nu har
ledsnat på vad regeringen gör. Inte minst har man
tröttnat på Anders Sundströms fögderi. Vad gör An-
ders Sundström i det läget? Jo, han säger att det finns
väldigt mycket positivt att ta fasta på. Jag håller med
Anders Sundström om detta, men jag tror att alla de
som nu underkänt vad regeringen gjort hade väntat sig
att Anders Sundström skulle säga vad regeringen skall
göra för att få ned räntan.
För varje dag långräntan ligger på den nivå där
den ligger slås nya arbetstillfällen ut.
För varje dag långräntan ligger där den ligger bra-
kar regeringens budgetprognoser genom alla tänkbara
tak.
För varje dag långräntan ligger där den ligger un-
dergrävs våra möjligheter att hålla sysselsättningen
uppe i det ögonblick konjunkturen ofrånkomligen
vänder neråt.
Arbetsmarknadsministern är skyldig oss ett svar
på frågan om vad regeringen gör nu. Det som rege-
ringen presenterade i januari ägnar ju marknaden
timme efter timme åt att försöka upplysa regeringen
om att den inte längre har förtroende för.
Anders Sundström citerar, som ett svagt litet
halmstrå, amerikanska och andra rapporter där man
har värderat hans fögderi. Det slår en med viss häpnad
hur ensidigt Anders Sundström läser den kritik som
riktas mot honom. Varje del av de rapporter som
säger att det finns någonting i det socialdemokratiska
förgångna som vi har förståelse för ropar arbetsmark-
nadsministern hurra och citerar det i all oändlighet.
Men de slutsatser som säger att denna politik inte
längre fungerar förtränger Anders Sundström.
Anders Sundström är skyldig oss ett svar på frå-
gan: Vad tänker regeringen göra nu för att ge de
människor nytt hopp som i dag är drabbade av arbets-
lösheten?