Herr talman! Jag börjar med att tacka arbetsmark-
nadsministern för berömmet av min retoriska förmå-
ga. Jag är ledsen att jag inte kan säga samma sak om
Anders Sundströms förmåga att svara på frågor.
Anders Sundström beskrev vad som hände under
de år som jag hade förmånen att sitta i regeringen.
Han glömde att säga att arbetslösheten började öka
och budgetunderskottet med denna långt innan mode-
raterna var i närheten av kanslihuset. Han glömde
också att säga att vi vände ekonomin åt rätt håll våren
1994. Precis som Elving Andersson i ett tidigare re-
plikskifte har påpekat har vi efter tre månaders social-
demokratisk skattehöjningspolitik fått erfara att det
vände åt fel håll igen.
Anders Sundström har glömt att upplysa kamma-
ren om att hans prognoser, dystra som de var från
januari 1995, nu har blivit ännu dystrare i AMS vår-
prognos. Detta, Anders Sundström, är inte att vandra
åt rätt håll.
De därute som bedömer vad regeringen gör behö-
ver ett svar på vad regeringen skall göra nu. Anders
Sundström behöver alls inte ta något råd från mig.
Han får gärna ta politiken och kalla den sin egen. Han
får egentligen ta vilken politik som helst, bara han kan
visa att den leder till resultat och att människor kom-
mer i arbete. Han kan inte bara sitta på statsrådsbän-
ken och säga att saker och ting går åt rätt håll och att
ljusningen finns bakom dörren, därför att marknaden
därute har redan berättat hur den faktiskt bedömer det
som Anders Sundström gör.
Med Anders Sundströms egna prognoser skall
10 % av svenska folket vara arbetslösa under 1998,
om den prognosen nu till äventyrs skulle hålla. Vad är
Anders Sundströms besked till de människor som i det
stora antal som de tio procenten representerar riskerar
att förlora, det mest meningsfulla av allt, nämligen ett
ordentligt arbete.
Vårt program finns i vår motion. Anders Sund-
ström må tycka som han vill om det, men vi vet att
den politiken kommer att fungera.